Archive for February, 2007

I korgen- plats!

Posted by Katarina on February 28th, 2007

img_0090.JPG

Halta Katta har haltat färdigt för en tid.

Iallafall 8 timmar om dan på jobbet.

En månads ofrivilligt hemmavarande kan man också kalla det.

Har fått ett brett oelastiskt bälte som ska hålla ihop höften, funkar inte så mycket på smärtan, men det begränsar steglängden så att jag går med myrsteg och därmed kommer undan det onda. Tur att jag varit nogrann med sadelpositionen, om jag suttit för högt hade jag hela tiden fått en liten rörelse i bäckenet. Man kan se det bakifrån på många cyklister; hur bäckenet rör sig när man sitter för högt. Små detaljer, men ack så viktiga.

Nu börjar jag också fundera på om det inte verkligen är meningen att jag ska ta upp simningen. Perfekt att klämma en “pull bouy” mellan låren och bara arbeta med armarna och låta vattnet bära kroppstyngden. Har inga hållbara argument mot längre. Då har jag plötsligt två grenar som jag kan hålla vid liv, och när bäckenet blivit stabilt är jag triathlet igen. Triathletmamma.

Föreslog för Kasper att vi kan köra par tempo i framtiden. Om vi får barnvakt.

Just nu är han väldigt fokuserad:

img_0097.JPG

På torsdag och fredag kör Kasper “Le Mans 24-timmars” på Ballerupsarenan.  Tänkte parkera mig bekvämt på åskådarplats och fånga lite bildbevis. Fick återigen en semla till frukost så jag sitter ganska mjukt nu för tiden.

Så planen för framtiden är ganska enkel, bunkra böcker på bokrean och ta en dag i taget.

Simmhall, trainer, soffa och stanarhoj. Tänk vad bra jag har det, förra gången jag blev ofrivilligt hemmavarande kunde jag inte ens läsa en bok. Semlor till frukost, en man som tvättar mina kläder och bär alla tunga saker…

Undra om det finns något pris för “bästa vardaghjälte”

Salta hav

Posted by Katarina on February 19th, 2007

katarina-lanza.jpg

Om tre veckor åker vi till Lanzarote.

Två personer. En cykel.

Tyvärr kan vi inte ta samma bild i år,  kommer nog inte upp för “Kamelbacken” i dagsläget.

Det hade kanske gått, har kommit igång rätt bra med cykelträningen igen men intensiteten är låg och inte i närheten av backträningen på Lanzarote.

Vi skulle varit i Ballerup idag, men Kasper var risig i halsen så vi åkte ner till Kämpingestranden istället. Haltade runt på stranden en stund i underbart vårväder. Solen värmde och för en gångs skull blåste det nästan inte alls där nere. Kasper hittar nästan inte med bil ner till Höllviken, han har bara cyklat dit!

Ong Namo Guru Dev Namo

Posted by Katarina on February 12th, 2007

 img_0060.JPG

Jag hälsar den obegränsade kreativa kraften och den inre visdomen.

En semla till frukost.

Ett yogapass.

Ett gudomligt träningspass.

Vissa dagar flyter livet fram obehindrat som en bred djup flod. Man går från klarhet till klarhet. Det är då dom kristallklara insikterna kommer. Vi har löst myseriet med varför Kasper inte längre har ludd i sin navel; han har mer tid att pilla den. I våras när det var full rulle med tävlingar var och varannan helg och träning de flesta vardagkvällar, var den alltid full med ludd.

Man hinner med mycket under en kopp kaffe och en semla. Bästa träningspasset, vart man körde, vem som var med, hur det kändes, vad man och åt och vad andra åt. Navelluddsfilosofi.

Man lever frammåt och bakåt. För att kunna leva här och nu behöver man ibland titta frammåt. Inte för att fly in i någon dröm utan för att ta ut en kompassriktning, veta vart man ska och vart man vill. “Life´s not about finding yourself, It`s about creating yourself”. Ofta måste riktningen justeras lite efter hand, oväntade möjligheter kan dyka upp, problem kan uppstå.

Jag kan inte springa och jag kan inte gå långt. Nedslagen i skorna. Men så flyttade jag tankarna lite, lite i en annan riktning. Ingen av oss vet vad som händer till sommaren och inte heller till hösten. Kanske blir vi en liten harmonisk familj som kan resa och få allas önskningar att gå i uppfyllelse. Eller så får vi en lite krabbat som styr och ställer och vi får snällt anpassa oss.

Det som driver mig nu är att jag kan bestämma helt själv. Med viljans kraft kan jag sätta mig på trainern och driva runt pedalerna. Ingen är beroende av att jag gör det, ingen kommer tacka eller berömma mig- men jag kan. Idag fick jag belöningen, hjärtat slog till min fördel, lungorna fick plats och det kändes bra att sitta där. Var på första spinningpasset i fredags. Ny upplevelse, inga häftiga pulstoppar eller stående intervaller. Bara trampa runt, jämt drag och med måttlig puls. Det är roligare att bada i svett och köra hårt, men det här går också. Att träna på en måttlig intensitet. Allt som hänt fram till nu är en nyttig läxa, dom dagarna det känns bra kan jag se och förstå det. Livet är inte allt eller inget. Orkar man inte köra dom tänkta 120 km så kan man köra 60 km och låta benen snurra. Visst ska man vila när det inte känns bra, men ofta är den största vinsten att inte låta känslorna styra för mycket. Inte dom negativa iallafall. När det inte känns bra för att kroppen är trött eller sjuk, då måste man lyssna.

Därför åt jag en semla till frukost. Inte för att den gör mig till en bättre mamma eller en snabbare cyklist. Utan för att jag ville och fortfarande kan. Hur förklara man för en treåring att man kan äta en semla till frukost ibland? Det är nästa projekt, hur bra förebilder är vi egentligen.

Snart är det ny vecka. Nästa söndag är det dags för Kasper att köra lagtempo i Ballerup. Ska bli intressant och se hur formen har utvecklat sig för honom. Vi kan ju inte springa ihop längre så jag har dålig koll på honom nu för tiden!

Minus 214 g!

Posted by Katarina on February 9th, 2007

img_0055.jpg

Mina gamla Look pedaler var ena riktiga bjässar. Har aldrig bekymrat mig för det, men det är klart att när man börjar jaga gram blir det fort många. Just nu känns det lite absurt att mina nya cykel kommer väga strax över 7 kilo när jag ska dra runt på mellan 12 och 15 kilo extra. Det är 15000 gram! Någonstans har jag sett en snittkostnad vad det kostar att lätta sin cykel per gram…

Det enda som inte har blivit större än det är fötterna. Den tidigare generösa träningsgarderoben har förminskats till ett minimum Förutom storlekarna, som är enorma. Äntligen ska jag ska hämnas och lukta sur cykelbralla på spinningen, för när jag väl slipper sitta inne och trampa tänker jag inte gå dit på länge.

Idag har jag praktiserat “Nya Perspektiv”. Det innebär att kullkasta allt man tidigare stått för och tänkt. Om jag har planerat att dagens pass ska vara 60 minuter så är det så, därmed basta. Min nya, lite mjukare linje är ganska enkel: Vill du inte, trampa 15 minuter och var sen nöjd. 15 minuter är så försvinnande lite i min fyrkantiga långdistanshjärna att den har svårt att relatera till det. Allt eller inget är inte ett koncept som fungerar under en graviditet med div krämpor. Det kommer ett liv efter detta och jag är övertygad om att alla 15 minuters pass och fåniga promenader kommer att vara värdefulla för att överleva vaknätter, magknip och div äktenskapliga kriser. Och det kommer nog också att bli lättare att komma tillbaka till träningen.

Eller så blir jag bullmamma på heltid.

img_0047.jpg

Vi bantade även flaskställen med 8 gram vardera. Så totalt viktnedgång idag är minus 214 gram.

Honey och Wienerbröd- min egen fanclub

Posted by Katarina on February 6th, 2007

Magen växer.

Även om inte kinderna har blivit så stora så känner man sig som en elefant när man har en mindre handboll extra i magen. Min nya linjeram är anpassad efter rådande omständigheter, och inte efter en aerodynamisk och “aggressiv” position.

Så ibland behöver man stöd av sin fanclub, kanske behöver man det mest under en sån här mellansäsong när det inte finns några tävlingsmål i sikte. Min alldeles egna underbara fanclub mötte mig i dörren igår och fick mig äntligen att fatta att den som skulle våga tycka något om min nya fysik får på nosen. Skulle du våga trotsa dessa?

img_0037.JPG

Om lördagen bjöd på blommande tulpanfält så var dagens träning en tur i helvetet. Gick pulsen över 130 så blev jag alldeles matt och kallsvettig. Såg ingen anledning att utmana mig själv mer än att genomföra passet, men med en betydligt lägre puls än tänkt.

Summa summarum: Måndag 60 minuter trainer, medelpuls på 133 slag/min. Kände mig pigg och körde några 15 sek rusher för att få kadens. Idag blev det 60 minuter med en puls runt 120/slag. Försökte istället fokusera på att trampa igenom ordentligt och sitta så snyggt det nu går.

Min nya ram? Den är en dröm i svart carbon. Mer om den en annan dag.