Ong Namo Guru Dev Namo

On February 12, 2007, in Sport, by Katarina

 img_0060.JPG

Jag hälsar den obegränsade kreativa kraften och den inre visdomen.

En semla till frukost.

Ett yogapass.

Ett gudomligt träningspass.

Vissa dagar flyter livet fram obehindrat som en bred djup flod. Man går från klarhet till klarhet. Det är då dom kristallklara insikterna kommer. Vi har löst myseriet med varför Kasper inte längre har ludd i sin navel; han har mer tid att pilla den. I våras när det var full rulle med tävlingar var och varannan helg och träning de flesta vardagkvällar, var den alltid full med ludd.

Man hinner med mycket under en kopp kaffe och en semla. Bästa träningspasset, vart man körde, vem som var med, hur det kändes, vad man och åt och vad andra åt. Navelluddsfilosofi.

Man lever frammåt och bakåt. För att kunna leva här och nu behöver man ibland titta frammåt. Inte för att fly in i någon dröm utan för att ta ut en kompassriktning, veta vart man ska och vart man vill. “Life´s not about finding yourself, It`s about creating yourself”. Ofta måste riktningen justeras lite efter hand, oväntade möjligheter kan dyka upp, problem kan uppstå.

Jag kan inte springa och jag kan inte gå långt. Nedslagen i skorna. Men så flyttade jag tankarna lite, lite i en annan riktning. Ingen av oss vet vad som händer till sommaren och inte heller till hösten. Kanske blir vi en liten harmonisk familj som kan resa och få allas önskningar att gå i uppfyllelse. Eller så får vi en lite krabbat som styr och ställer och vi får snällt anpassa oss.

Det som driver mig nu är att jag kan bestämma helt själv. Med viljans kraft kan jag sätta mig på trainern och driva runt pedalerna. Ingen är beroende av att jag gör det, ingen kommer tacka eller berömma mig- men jag kan. Idag fick jag belöningen, hjärtat slog till min fördel, lungorna fick plats och det kändes bra att sitta där. Var på första spinningpasset i fredags. Ny upplevelse, inga häftiga pulstoppar eller stående intervaller. Bara trampa runt, jämt drag och med måttlig puls. Det är roligare att bada i svett och köra hårt, men det här går också. Att träna på en måttlig intensitet. Allt som hänt fram till nu är en nyttig läxa, dom dagarna det känns bra kan jag se och förstå det. Livet är inte allt eller inget. Orkar man inte köra dom tänkta 120 km så kan man köra 60 km och låta benen snurra. Visst ska man vila när det inte känns bra, men ofta är den största vinsten att inte låta känslorna styra för mycket. Inte dom negativa iallafall. När det inte känns bra för att kroppen är trött eller sjuk, då måste man lyssna.

Därför åt jag en semla till frukost. Inte för att den gör mig till en bättre mamma eller en snabbare cyklist. Utan för att jag ville och fortfarande kan. Hur förklara man för en treåring att man kan äta en semla till frukost ibland? Det är nästa projekt, hur bra förebilder är vi egentligen.

Snart är det ny vecka. Nästa söndag är det dags för Kasper att köra lagtempo i Ballerup. Ska bli intressant och se hur formen har utvecklat sig för honom. Vi kan ju inte springa ihop längre så jag har dålig koll på honom nu för tiden!

Tagged with:  

Leave a Reply