Halta Katta har haltat färdigt för en tid.

Iallafall 8 timmar om dan på jobbet.

En månads ofrivilligt hemmavarande kan man också kalla det.

Har fått ett brett oelastiskt bälte som ska hålla ihop höften, funkar inte så mycket på smärtan, men det begränsar steglängden så att jag går med myrsteg och därmed kommer undan det onda. Tur att jag varit nogrann med sadelpositionen, om jag suttit för högt hade jag hela tiden fått en liten rörelse i bäckenet. Man kan se det bakifrån på många cyklister; hur bäckenet rör sig när man sitter för högt. Små detaljer, men ack så viktiga.

Nu börjar jag också fundera på om det inte verkligen är meningen att jag ska ta upp simningen. Perfekt att klämma en “pull bouy” mellan låren och bara arbeta med armarna och låta vattnet bära kroppstyngden. Har inga hållbara argument mot längre. Då har jag plötsligt två grenar som jag kan hålla vid liv, och när bäckenet blivit stabilt är jag triathlet igen. Triathletmamma.

Föreslog för Kasper att vi kan köra par tempo i framtiden. Om vi får barnvakt.

Just nu är han väldigt fokuserad:

På torsdag och fredag kör Kasper “Le Mans 24-timmars” på Ballerupsarenan.  Tänkte parkera mig bekvämt på åskådarplats och fånga lite bildbevis. Fick återigen en semla till frukost så jag sitter ganska mjukt nu för tiden.

Så planen för framtiden är ganska enkel, bunkra böcker på bokrean och ta en dag i taget.

Simmhall, trainer, soffa och stanarhoj. Tänk vad bra jag har det, förra gången jag blev ofrivilligt hemmavarande kunde jag inte ens läsa en bok. Semlor till frukost, en man som tvättar mina kläder och bär alla tunga saker…

Undra om det finns något pris för “bästa vardaghjälte”