Vinterträningen har börjat. Det är dom långa, långsamma intervallernas högtid. Trodde jag. Om jag ska springa med låg puls så får jag gå. För ett snyggt löpsteg krävs en kilometerfart på 5.15-5.45 min/km. Minst. Det är inte mina ben det är fel på, det är min kondition som dålig. En kilometerfart på 4.30 känns oerhört långt borta och inte livsviktigt men det hade varit roligt att bli snabb igen. Dagens pass var intressant, 2 x 2000m, 4 x 1000m och 3 km transportlöpning. Pildammsparken var full av löpande människor och luften var full av regn. Kanske fastnade syremolekylerna på regndropparna för jag kunde inte få i mig nog med luft. Eller så var pulsen för hög… Hittade lite spännande saker bland löven, bla en mannick till att “slanga bensin”. Intressant, den studerade jag under 2 minuter när jag vilade efter första tvåtusingen. Vid andra vilan föll blicken på ett kvarglömt träningsprogram med bifogad snigel. Givetvis fick jag stilla min nyfikenhet och se efter vad där stod. Skogsmulle stoppade sedan pappret i papperskorgen. Ordning och reda- Tack för det ljunggren!
Resten av dagen har gått till att leka flygplan med en 3 månaders baby som varit omåttligt sur på allt och alla. Sur på sin mössa, sur på mjölken som tog slut, sur på vagnen som måste stanna ibland, sur på babygymmet som är fånigt. Det enda som kunde fånga Emils intresse idag var den nyfunna egenskapen “sätta sig upp med hjälp”. Det var kul och kunde blidka denna söndagsgriniga baby en liten stund. Nu har han tagit sin napp och favoritkanin och givit sig av med John Blund och jag hoppas att han vaknar med ett leende som håller i sig hela dagen imorgon!
