Inte helt lyckat- eller var det?

On April 8, 2008, in Generelt, by Katarina

Idag var det många lösa ändar innan jag kom iväg på planerat pass. Först var vi tre + Emil som skulle iväg. Men en efter en droppade av och tillslut gav jag mig av i ensamt majestät. Och kanske var det bra med tanke på hur det hela utvecklade sig. För att börja från slutet så var min plan att lägga mig ner och skrika på golvet när jag kom hem, men där var redan en 9 månader gammal baby som skrek. Så jag kom av mig…

Planen var 6 x 15 minuter progressivt. Alltså It 1-2-3-1-2-3. Första 10 minutrarna kändes bra, men när jag vände upp mot vinden så gick det långsamt utför. Fick dagens dåliga matintag i nacken efter ca 20 minuter då gallan började göra mig uppmärksam på att “macka med jordnötssmör” är aningens hårdsmält innan ett löppass. Suck, men det lättade och släppte faktiskt när jag kom till första It 3 avsnittet. Klarade nästan 5 minuter/km, men inte riktigt. Sen började jordnötterna slå frivolter när jag var tillbaka till It 1 och det blev riktigt besvärligt.  Vid 12 km så var det dags för It 3 igen och då fick jag kasta in handuken. Ingenting fungerade och jag ville bara hem. Bestämde mig för att bita ihop de 5 sista minutrarn och sen “call it a day”. Var inte alls nöjd med att behöva “ge upp” . Men ibland är det bra att man har facit när man kommer hem; 15km, snittfart 5,27. På pappret klart godkänt, fast jag sågat mig själv vid stortåleden bara för de sista 10 minutrarna…

Efter en god kycklingsallad speziale med tortellini och god sås, varm bagge “rustik” och glass till efterrätt så känns det bättre. Men när ska jag lära mig att min känsliga kista inte vill ha “bröd med jordnötssmör” precis innan löpträning. Det är liksom inte nytt under solen… Och sa jag inte senast i lördags att mina ben inte tycker det är kul att springa när jag kommer över 12 km. Hur tänkte jag då att jag skulle kunna ÖKA sista 3? Jag vet inte. Döm själva.

Löpning 2008-04-08, Tempo 

Dom två sista staplarna kan man bortse från.  (Den mörkblå är trötthjärnan som trycker på lap iställer för på stop vid rödljus…) Första 15 min gick för snabbt, det ser man tydligt. Sista 3 blev ju enligt planen progressiva i en snygg kurva! 

Tagged with:  

3 Responses to “Inte helt lyckat- eller var det?”

  1. Karin says:

    Åh, vad trist det är när man tänkt tokigt kring uppladdningen och sedan får slita för att orka… Det händer mig med, alltför ofta. Tycker att du kör på hårt & bra, starkt jobbat att ändå fortsätta trots motståndet! 15 km med 5:27-pace är ett bra pass, riktigt bra! Nästa gång blir det ännu bättre, utan “macka med jordnötssmör” ;)

  2. Emma says:

    Bra jobbat Katarina! Trots att de där andra töntarna som skulle med bangade :-) Bättre att göra det själv ibland!

  3. Katarina says:

    Karin, ja det känns så himla ONÖDIGT!! Hur svårt kan det vara att äta och dricka så det passar tänkt aktivitet :)

    Emma, ja, det blir revanch på fredag eller hur!!

Leave a Reply