Äntligen lite ordentlig distans!

On April 14, 2008, in Generelt, by Katarina

IMG_3545 
Idag har det varit cykeltema rakt igenom. Hela familjen åkte till Köpenhamn för att ladda med energi (gel och sportdryck) och göra en del justeringar på Kaspers nya Fokus. Power Bar får man tydligen inte sälja längre i Danmark pga innehåll av något otillåtet konserveringsmedel. Fick med mig en variant från High Five som skulle smaka “Carabian Crush”. Effekten var bra. men smaken så långt från Caribien man kan komma. Emil fick en egen cykelhjälm med hundar och katter på. När vi kom hem så ville han inte ta den, utan han kröp efter mig med hjälmen på när jag bytte om till cykelkläder. Nästa projekt blir en barnsadel, så kan hela familjen cykla ner till Västra Hamnen och äta glass! (inte Emil, han äter bara frukt och youghurt)

Över Köpenhamn vilade ett stort svart moln. Förhoppningsvis skulle det stanna där och inte resa vidare över Öresund mot Sverige. Och så blev det också till min stora lycka. Utsikterna för att få ett rejält distanspass var goda och jag stack iväg med orden “jag kommer hem till kl 18.00 iallafall, så får vi se vart det hamnar”. Fanns inga direkta restriktioner vädermässigt, utan min egen personliga meteorolog sa att jag kunde köra i vilket vädersträck jag ville utan att riskera hamna i ett regnmoln. Nice.

Svag vind gav mig ett schysst snitt på närmare 27 km/h under 95 km. Underbart att kunna köra med ett jämnt tempo och äntligen fick jag gensvar när jag drog på. Det hände något när jag accelererade!

Innan jag kom ut till rakan på Ljungen så började en bil uppföra sig konstigt. Den körde precis framför mig i vägrenen och blinkade åt höger. Bakom kom en buss och flera bilar så jag kunde inte komma förbi på varken höger eller vänster sida. Föraren började viffta inne i bilen och jag la mig bakom och avvaktade. När det blev fritt bakåt, så kom jag upp jämsides med bilen och rutan vevades ner. Där satt Jona med ett stort leende. “Ska bara hämta kidsen, möter upp dig strax!” Sen for hon iväg och jag kom precis varvet runt Skanör-Falsterbo innan jag mötte henne igen, nu på cykel, vid Falsterbokanalen. Schysst med lite sällskap sådär mitt i! Hennes program för dagen var 4 h distans, så vi rullade på längst slingriga vägar mellan Trelleborg och Malmö. Kul med lite uppdatering också och så fick jag spana in hennes nya cykel. Riktigt fin, såg ut att passa som handen i handsken. Massa roliga projekt hade hon på gång. Ni får läsa själva under våren på hennes sida. Givetvis pratade vi en massa triathlon och skrattade åt att vi numera tillhör “forntidsgruppen”.

Vid 72 km kom det där jag suttit och väntat på. Energidippen. Det är ju den jag med tiden ska skjuta längre och längre framför mig. Eftersom jag idag kunde köra jämt och medelhårt så visste jag inte när den skulle komma. Blåster det mycket så kommer den nämligen tidigare. Men idag kändes den tydligt. Klämde en gel och sen kändes det OK igen, men skönt att vara på hemväg. Mätaren stannade på 95 km när jag tryckte på stop. Är nöjd. Kan köra långt när det är OK temperatur dvs jag inte behöver frysa eller blåsa bort:)

Tagged with:  

7 Responses to “Äntligen lite ordentlig distans!”

  1. sasha says:

    Hej Katta!

    Vill man bli cykelinspirerad så är det bara att kika in på er hemsida. Jag VILL oxå cykla, men du vet Övik – här blir det aldrig vår, åtminstone känns det så.
    Jag ska ner till Malmö (och förhoppningsvis våren) i nästa vecka och är sugen på att cykla då. Tyvärr är det så himla omständigt att ta med cykeln ner, så jag undrar om du har eller vet någon annan som kan tänkas ha en cykelbar racer till utlåning/uthyrning? Hör av dig i så fall. Kram Sasha

  2. Katarina says:

    Sasha! Jag kollar med cykel. Hör av mig. kram

  3. Anders L says:

    Grymt cyklat!! Hade det inte varit lite kul om du och Emil bytte hjälm?

  4. Anders L says:

    bytte med varandra alltså

  5. Katarina says:

    Tack Anders! Jo, vi provade att byta men det kändes inte OK…

  6. Karin says:

    Vilket kalaspass! Vad härligt att du kunde hålla på utan att känna att du “måste hem”, det stressar alltid. Bravo, tjejen!
    Och du & Emil är för söta i cykelhjälmar; sådan mor sådan son :-)

  7. Katarina says:

    Karin, vad du är snäll :)

Leave a Reply