Swisch

On May 11, 2008, in Generelt, by Katarina

 
Bild014 

Inledningen på fredagens träningspass faller under kategorin “blixtsnabba byten”. För att allt skulle flyta på i en smidig följd så packade jag Emils saker på förmiddagen och stod startklar i cykelkläder när Kasper kom hem efter jobb och korvshopping vid middagstid. “Puss och hej! Vi ses om ett par timmar!” Emil och Kasper vinkade farväl och tog itu med resten; montering av ny bilstol och packning av bilen. Och eftersom de skulle färdas både snabbare och kortare än mig kunde de vänta lite med avfärd.

Varje resa börjar med ett steg och det tråkigaste numera är att slå på Garmin. Det tar en evighet innan den lokaliserat sina satelliter och färden kan börja! Otålig är jag och det kändes som jag aldrig kom iväg! Men tillslut var den klar, ville ha en exakt tid, sträcka och snitt så den fick ta den tid den behövde. Men till slut kunde jag rulla ut ur stan mot Kirseberg. Just stadskörningen drog nog ner snittet en del i början eftersom jag inte stoppade tiden vid alla rödljus. Tog sikte på Staffanstorp och hade vädrets makter med mig. Svag med- eller sidvind! I tröjfickan hade jag dagen till ära en karta i storlek ”atlas” eftersom det nog är tre år sen jag körde den här sträckan och det inte riktigt fanns tid för några felkörningar. (Nån stans i mitt bakhuvud ville jag hinna säga godnatt till Emil!)

Från Staffanstorp körde jag mot Esarp och var faktiskt tvungen att ta fram kartan här!! Enda gången jag blev osäker. Fick totalt hjärnsläpp bland rapsen. Sen körde jag efter minnet resten av vägen. Från Esarp kommer man genom Dalby och sen över Södra Sandby. Tog flygrakan över Revinge och tittade på alla tjurkalvar som gick och betade. Jag tryggt på ena sidan stängslet och de på den andra. Söta är dom men kan vara riktiga busar. Just kor såg jag i hundratal på min lilla resa genom skåne!

Fram till Revinge rullade det på bra, och jag höll ett snitt på 30 km/h de första 2 timmarna. Sen började det stiga upp mot Löberöd, men rullade på bra nerför igen när jag väl klättrat upp, och rullade ner mot Hörby. Hörby innebär “nästan halvvägs” och med gel kvar och kraft i benen så hoppade jag över det inplanerade stoppet. In i de fantastiska salarna av bokträd och eftersom det är lite småkuperat även här fanns det tid att både njuta av färg och doft. Den här sträckan är i princip bilfri! Men korna fortsatte att dyka upp i flertal. Hastighetsmässigt är detta ett lite segt parti men när man börjar närma sig Nävlinge så går det kraftigt nerför och snabbare än ögat var jag i Vinslöv! Skippade paus även här och nu hade jag lite rekordvittring. Klämde en gel efter Vinslöv och fick ny kraft igen. Kalldusch i trädgården hägrade!! For igenom Knislinge som är fullt av fartgupp och avslutas med en lång skön nerförsbacke. Klockan var med mig och det kändes fortfarande bra. Fötterna gnällde lite över mina hårda karbonskor men det var bara att fortsätta- snart kunde jag hoppa i ett par sköna sandaler. I Sibbhult tänkte jag att jag måste anmäla min ankomst. Låg före tidsschemat och jag kände att jag behövde nån att dela min “seger” med. För mitt inre såg jag hur jag sträckte upp en knuten näve när jag kom spurtande upp för sista backen! Men här tog min “superresa” slut. Kasper satt på motorvägen med en kraftigt åksjuk Emil som tokkräktes… Nä, min lilla bebis!!! Efter lite messande fram och tillbaka så fortsatte jag den lilla biten fram till mål och upp för slutbacken. Min mamma och pappa hade precis kommit, och jag fick förklara varför jag kom först. Ingen vattenslang, ingen Emil och Kasper och världens största utskällning att jag var en “egoistisk mamma” som skickade mitt åksjuka barn ensam med sin pappa i bil. (ja, det är en anna slags kalldusch)

Ja, tyvärr visste vi inte att han skulle bli så åksjuk… Det började redan vid Lund, antagligen pga  kombinationen av ny stol, värme och bilkö. Så jag slängde mig av cykeln och gjorde klart bad till Emil att stoppa honom i. Att jag själv cyklat 150 km utan stopp och något annat än gel det glömde jag:) Och det ser jag faktiskt som ett rejält styrkebesked. Slutsnittet blev 29 km/h. Helt klart nöjd!

Kvällen slutade lyckligt. Alla blev skrubbade, fick rena kläder och mat i magen. Emil ville vara med och sitta på terrassen och han nattsuddade ett tag med oss. Ölen var kall och kvällen ljumm. Somnade gjorde alla sött och lördagen var den stora städdagen. Vi skrubbade hus från golv till tak och på lördagkvällen kunde vi grilla och pusta ut. Löpturen uteblev, vi var för trötta!!
Bild030 
Emil och hans vän Nasse

Tagged with:  

9 Responses to “Swisch”

  1. Bra jobbat! Visst är det underbart med all raps? Jag blev helt glad av allt gult när jag var ute och trampade igår.

    Stackars Emil, men du kunde ju verkligen inte veta att han skulle bli åksjuk.

  2. Anders L says:

    15 mil på raken! Verkar som ni inte bara har ett X2000 i er familj, utan även en Boeing 700 :-)

  3. Katarina says:

    Anna, Tack!! Ja, det är nått helt unikt med rapsen. Dom gula fälten är laddade med energi!! Lilla Emil ja. Han luktade inte hallon när dom kom fram. Men han tyckte det var super att få bada i balja på gräsmattan!

    Anders, haha vi har X2000 och Pågatåget :)

  4. Karin says:

    Du är ju makalös :-) Vilken underbart härlig runda och vilket tempo du höll!! Wow!
    Sedan kan väl inte du rå för att stackars Emil blev åksjuk? Tur att kvällen slutade bra på alla sätt iallafall :-)

  5. Katarina says:

    Karin, ja vi är nog rätt makalösa både du och jag :) Det var en magiskt tur, lite historisk faktiskt. För ett år sen trodde jag aldrig mer att jag skulle kunna cykla så långt. Nu är jag helt säker att jag kan bli precis så bra och stark som jag själv vill igen!

  6. Linda says:

    Toklängtar hem när jag läser din blogg. Du är precis så stark som jag alltid har uppfattat dig. Låt ingen ge dig dåligt samvete för att Emil fick kräksjukan. Sånt sker…

  7. Kasper says:

    Emil, havde somend blevet ligeså syg hvis Katarina havde været med. Men nu fik hans far lært at skifte tøj i bagagerummet på en malerspand :D

  8. Katarina says:

    Linda, du kanske ska hem en sväng i sommar? Jag är lite avis på er om vintern, men jag vet inte om jag skulle vilja byta om sommaren :)

  9. Linda says:

    Sporty man du har som tar saker med ett smil….Ps vi har faktiskt sommar här också just nu.25 grader i helgen inte fy bajs. Saknar dock rapsfälten i skåne. Visst kommer jag hem en tur i sommar. Det är nog ett år sedan jag var hemma sist hm. Det blir kidsen och jag för Per ska flugfiska på kolahalvön en vecka… Han fyller ju jämt. Härligt att läsa om goformen din. Kram på dig

Leave a Reply