Archive for June, 2008

Barnkalasens tid är här!

Posted by Katarina on June 29th, 2008

DSC00048 
I torsdags var Emil på sitt första barnkalas. Han var första gästen hos Rune som blev 1 år. Jag och Emil ramlade in långt innan maten var färdigt men den var “worth waiting for”. Bjöds på en vegetarisk smörgåstårta som hamnar i kategorin “godaste och vackraste smörgåstårtan”. Emil och Rune lekte järnet hela förmiddagen och när vi cyklade hem slocknade Emil i cykelstolen under ca 30 sekunder. Sen ville han INTE sova mer den dagen. Vid 18-tiden trillade BVC-barnen in på en spontan sushifrossa vilket var väldigt trevligt! God sushi från Samurai. Vid halv sju var Emil lite blek om nosen, fick välling och somnade tacksamt med sin älskade snuttefilt.

Idag har vi varit hos Melwin på kalas. Knattarna fick små söta strutar med Nemo på. Melwins mamma hade bakat en fantastisk jordgubbstårta formad som en etta! Så fin och så god!

Intaget behöver ju balanseras en smula så här i kalasmånaderna juni/juli så jag trotsade regnet och körde landsväg igår. Och visst blev jag blöt. Ska jag cykla 1-2 pass i veckan så går det inte att gnälla över lite regn. Det är ju för fasiken sommar! Men kallt blev det…

Rejält varm blev jag iallafall i kväll då det stor långpass på schemt. 19 km i 5.09 fart. Snittpuls 159. Kasper undrade om jag kunde springa en halvmara på 1.39 i dagsläget. Rent spontant säger jag nej, det blir nog en tid runt 1.45. Behöver bli hårdare i benen.

Löparbenen får vila måndag och tisdag, det känns rätt skönt!

Har jag blivit bättre?

Posted by Katarina on June 27th, 2008

Ja, det har jag faktiskt. Kan ha svårt att hänga med själv i svängarna eftersom jag hela tiden ökar kraven och anpassar träningen allteftersom kroppen vänjer sig vid tuffare fart och längre distans.

Ett diagram var allt som behövdes för att med ögat se att formen är bättre. Jag springer fortare med lägre puls. Och det är klart som korvspad.

När jag avslutat dagens löpning som bestod av 3 x 15min progressiv löpning x 2, slog det mig att jag gjorde detta pass i april. Spännande, tänkte jag och öppnade Sport Tracks. Några sekunder bättre borde jag ju blivit. Men jag har höjt mig rejält.

Den 8:e april i år så kom jag 15,29km på 1:23:14. Snittpulsen var hela 163 slag. Betänk att detta var ett progressivt pass där första 15 min skulle vara lätta. Eftersom detta upprepades två gånger var 30 minuter av 90 lätta. Med andra ord, jag tog i för att överhuvudtaget komma genom! Snittfart på hela passet var 5.26 min/km. Det låter inte så mycket men när man jämför de olika lapsen med dagens blir det väldigt roligt. Nu blir det lite siffernörderi med kilometertider per iteration:
1. 5.23
2. 5.29
3. 5.06
4. 5.50
5. 5.36
6. 5.07 (kapade efter 5 minuter då jag inte orkade hålla fart)

Då kommer det roliga. Dagens 3 x 15min progressiv löpning x 2. Snittpuls 152 slag. 10 slag lägre. Snittfarten var 4.56 min/km. Och här kommer kilometertiderna:
1. 5.05
2. 4.57
3. 4.46
4. 5.26
5. 4.57
6. 4.44 (kapade efter 10 minuter eftersom jag inte orkade hålla fart)

Sådär, nu glömmer jag det här och siktar vidare in i framtiden.

Längre, snabbare, starkare!

Posted by Katarina on June 25th, 2008

Jona blev biten i vaden av insikten. Hon fick stanna och stretcha lite.

Själv träffades jag av ett större cementblock under dagens “lång intervaller i halvmarathonfart”. ”Smällen” eller snarare insikten var så kraftig att jag tvingades springa till den offentliga toaletten utan att hinna springa intervallerna färdigt.

Jag hatar när det händer. Och jag hatar att inte genomföra det jag beslutat.

Dagens serie var 1 x 3000 p.1min, 2 x 2000 p.1 min. Serievila 2 min. Sedan från början igen.
Tänkt tempo, halvmarathonfart.

Redan på första 3000m började det bubbla oroväckande runt navelområdet. Under första 2000m kom insikten. Andra 2000m genomfördes på något mirakulöst sätt.

2000m in på sista 3000-ingen fanns ingen återvändo längre. Och här slutar dagens träningspass. Punkt.

Vad var det då jag blev träffad av under första 2000m ?
Jo, att ett vinnande träningupplägg är som en bra bok. Man kan läsa den om och om igen med samma förnöjelse.
Det kan ta flera år av empiri innan man förstår att resultat och förbättring kommer genom kontinuitet och progression, att form och “cykler” hör ihop. Att våga backa en smula, låta fart vara underkastad volym. Stärka fundamentet, renover och underhålla med jämna mellanrum.

Ett bra träningsupplägg är som årstiderna. Varje “årstid” har sin charm, sina utmaningar. Det finns förutsägbarhet men också överraskningar.

Och samtidigt är allt det här så självklart. Jag läser det varje dag. Det är med i min planering och mina mål.

Men sitter det också i min själ?

Nu gör det. Insikten var magstark. Nästa gång räcker det att den biter mig en smula i vaden…

Edit. När vi skulle gå och lägga oss frågade Kasper lite bekymrat “var den där stenen jag sprang in i” fanns någonstans…

Trans Alp 2010

Posted by Katarina on June 25th, 2008

Lite godis på vägen…

Kasper vill att vi ska köra Trans Alp 2010. Varför spara på krutet när man kan skjuta hej vilt och ha kul. Därför ska ett av mina mål på vägen vara att köra slut på min MTB. Nästa terrängfordon ska jag verkligen ha gjort mig förtjänt av, och min gamla ska falla isär, kvida och be om att få gå i pension!

2010.
Smaka på det.
Låter ungefär som vi pratar om ett tidsperspektiv på 10 år.

Vi firade ju precis det nya milenniet??

Hur var det nu, fyller jag 23, 32 eller 33?

 

 

Halvmaran from Hell

Posted by Katarina on June 23rd, 2008

Löpning 2008-06-22, Höjd - Tid 
Det var ett tag sen jag sprang långpass. Fokus har legat på den lite nättare distansen 10 km, fart och kvalité varit förhållandevis hög. Nu flyttar jag fokus mot den lite lägre distansen halvmarathon och passen får återigen bli längre.

Längsta passet hittills i år har varit blygsamma 19km på platt mark. Igår klämde jag till med 21 km i terrängen. Dessutom regnade det så förhållandena var blöta, hala och “svampiga”. Två varv på “gröna slingan” som efter min modifikation mäter 8 km och ett avslutande varv på “lila slingan” som mäter 5 km.

Korta, relativt branta stigningar gör att man aldrig får vila och inte får någon rytm. Jobbigt hela vägen, men samtidigt aldrig tråkigt eftersom man tvingas jobba sig genom hela passet. På de två första varven tvingas man krypa under två taggtrådsstängsel. Färskt kobajs från okända kor får mig alltid att länga lite extra på stegen…

Idag grym träningvärk i låren.
Det var länge sen jag hade efter ett löppass…