Serveren hvor cykelmygg.se bliver hosted gik ned, imens vi var borte, derfor er bloggen først rigtigt oppe fra idag.
Vi beklager.
/Cykelmygg.se
Serveren hvor cykelmygg.se bliver hosted gik ned, imens vi var borte, derfor er bloggen først rigtigt oppe fra idag.
Vi beklager.
/Cykelmygg.se
Ja, så var vi då tillbaka igen! Servern gick ner lite olyckligt innan vi skulle iväg på semester utan uppkoppling. Kasper gjorde ett tappert försök att snygga till förödelsen, men illa vald tidpunkt (efter grillfest på gården med 25 kg grillkol) gjorde att det såg väldigt skumt ut. Så vissa kommentarer har försvunnit om det är någon som saknar något.
Semestern började med tävling på söndag i Hässleholm. 64km sörja skulle forceras efter föregående dygns ihärdiga regnande som resulterade i 40 mm nederbörd. Men det var inte så illa som det kunde varit. De våta partierna var tungkörda men uppe på höjderna var det relativt torrt. Banan är en varvbana och andra varvet var väldigt tungt. För min del var förhållandena sämsta tänkbara, jag ville ha torra hårda stigar, så det blev ett slit att ta sig i mål. Men jag var ohotad etta bara genom att lida mig genom två varv och tyckte det var värt slitet för att få stå där uppe på pallen. Världens minsta pokal fick jag och som bonus en gipsskena på armen pga en illa tilltygad sena.
Resten av veckan blev ju inte riktigt som vi tänkt. Hade ont i min högerarm, men också i vänster eftersom jag blev getingstucken under tävlingen. För att testa armen körde vi en tvåtimmarsrunda med lite tekniska partier och efter det var armen helt kass. Så vi fick erfara hur det går till när man behöver kontakta sjukvården på landet. Först åker man till vårdcentralen där en läkare kliar sig i huvudet och skickar en till röntgen 4 mil bort. Sen ville han att jag skulle till ortoped också, det var i samma bygnad som rtg men innebar ytterligare 4 h väntetid. Så det blev gipsning, nerkissad Emil och uttråkad Kasper. Men vi hann precis hem till välling och nannetid. Sen beställde vi världens största kebabpizza för att stilla hungern som det svenska välfördssystemet orsakat. Att man aldrig lär sig; ska man uppsöka sjukvården ska man ta med sig MATSÄCK!!! (och fler blöjor)
Inte bara min arm krackelerade, det gjorde även Kaspers nya Focusram! Den sprack. Tyvärr hade vi inget gips till den utan Kasper fick köra på min lilla CyclePro. Men vi hann iallafall palla lite äpplen på den korta runda vi fick ihop på cykel. Har nog aldrig sett så många äpplen innan! Och jag har fått lösningen på varför jag inte äter “butiksköpta” äpplen längre, magknipet beror på besprutningsmedel… Har vräkt i mig giftfria äpplen utan att magen sagt ett pip. Trist att det ska vara så.
Veckan avslutades med kräftkalas och Riga balsam. För er som inte provat detta balsam säger jag; GÖR INTE DET. Det smakar inte gott. Förövrigt så vägrar jag snapsa. Inte ens kräftor kan få mig att snapsa. För att gå helt mot traditionerna så drack vi Sangria till. Men det är min melodi, “det bästa av världar”…
Jaha, så var man åter i lejongropen och tillbaka på ruta ett vad gäller cyklar. Evt har vi hittat ett intressant begagnat objekt till mig, en Scott Scale ltd. Imorgon ska vi syna den i sömmarna och lämna in Kaspers vrak. Kanske blir det även en tur till Zoo. Från ett Zoo till ett annat…
You’ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying – with sweat!”
Sista tunga cykelpasset innan söndag. Ett befarat tungt löppass återstår ikväll med klubben. Bosse bjuder på följande meny.
Bilringarna bjuder jag på. Tacksam är jag för att det inte är en stor… Men med tiden blir det förhoppningsvis massa små hudveck istället.
Edit: kvällens pass är avslutat. Jag är slut. 19 km totalt. Arbetsdelen bestod av 20 min + 15 min + 5 x 1000m (skulle varit 6 fick springa hem innan skallgången började…) Nu är jag trött och förhoppningsvis kan jag hålla mig lugn i 4 dagar och ladda med lite mysiga rullpass!
Tankerne gik tidligere på FullSuspension med Carbon lir´ men men. Efter at have vendt Internettet 4 gange samt rådført mig med en masse klogeåger, blev det en “opgraderet” Focus Raven i Alu.
Cyklen er ret robust, dog på bekostning af høje vægt som rammer 10,65 kg. Derfor fik jeg skiftet forgaflen til en RockShox SID WorldCup, Shimano XTR SPD pedaler samt et PRO – XCR Bart Scandium styr. Resultatet blev 10,30 kg.
Imorgener det tid til nye hjul, bremseskiver, sadelpind, frempind samt kranksæt. Målet er 9,5 kg uden at gøre cyklen mindre robust.
To be continued….
Nä vi ska INTE åka rulle på den traktorn, kom nu!!
Vilket Järngäng vi blev idag! Rester ur forntidsgruppen är på besök och vi återupplevde känslan av att ligga som slipsar på ett band. Ni känner igen känslan va? När framförvarande kör så hårt att det enda man kan fokusera på är att inte släppa hjulet. Om och om igen repeterar man ”inte släppa hjul” för att blockera impulserna från benen att nå hjärnbarken. Och ingen släppte banne mig. Kasper konstaterade att redan efter två veckor har trainerarbetet givit resultat. Själv upplever jag att rundtrampet blivit effektivare, kadensen ökat och att jag arbetar bättre vid hög puls än tidigare eftersom även huvudet blivit bättre att hantera obehaget. Totalt hamnade vi någonstans kring 110km. Fyra timmar hade jag bestämt, vi nådde kanske inte riktigt målet men det var bra tryck genom hela passet, inga stopp och vi avslutade med två hårda varv ute vid Skabersjöby. Första varvet hårt rakt igenom, andra varvet var det hårt i alla backar. Kasper tog tre av fyra utmanade skyltspurter. Den sista tog, hör och häpnad, JAG utan fusk ska tilläggas. På den eminenta utväxlingen 39-11… Jäklar vad det rasslade, men jag lyckades inte få upp kedjan på stora kakan och när jag insåg att jag skulle ta MALMÖspurten så bara körde jag… Näven i skyn, vilken seger, vilken avslutning.
Nu är jag redo för nästa helg.
Jag kommer orka, men inte vinna.
Men det är OK. Jag ska köra vad jag har utan att spränga mig i backarna.
Möjligtvis ska jag ligga på gränsen i början eftersom det korkar till
sig om man inte är snabb i starten och ligger högt upp i täten.
Grymt bra jobbat idag Sasha! Vi öste på bra de första två timmarna och sen gjorde jag ju en fuling och började trissa i Minnesberg. Kasper skällde på mig och sa att jag var okamratlig, men han är ju en lika dålig kålsupare som hakar på!!!
Grymt tryck i benen när jag kört slut på Kasper, min alldeles egna hjälpryttare:)