Cykelmygg.se

Med dropp i armen och ITeddy.

Tyvärr så vände det inte under torsdagen, utan Emil försämrades ytterligare. Ny vända till barnakuten och dra hela förloppet för nya människor. Återigen fick vi höra samma saker om förloppet efter en gastroenterit men nu var vi inne på 6:e dygnet med häftiga kräkningar och Emil hade tydligt tappat både vikt och kraft. Han fick ett dropp under eftermiddagen på akutrummet och vi fick besked att vi skulle bli hemskickade igen när det gått in. Så vi var inställda på att återvända hem strax efter läggdags. Men så kom det ytterligare en ny doktor in i bilden som tydligen orkat läsa igenom de senaste dagarnas händelser och beslutade att Emil skulle läggas in och vätskas upp. Och när mage/tarm fick lite vila så vände det på riktigt. Vid middagstid på fredag fick vi komma hem och det var en liten blek skugga av den vanliga Emil som stapplade runt hemma.
 

Men han åt och drack.
Och ingenting kom upp.

Magen svullnade upp lite under fredagen och jag höll andan… Men nu har det gått två dygn utan kräkningar och Emil börjar komma tillbaka i gängorn. Men han ska få vara hemma  och hämta krafter nästa vecka beslutade doktorn på avdelning.

Och nu ska jag rehabilitera mig själv. Försöka komma ut. Träna lite och hämta nya krafter.
Det tar på kroppen att vaka över ett sjukt barn, åka in och ut på sjukhus och stångas med sjukhuspersonal som helst av allt bara vill att man ska åka hem igen.

Och jag har fått ytterligare en dimension till varför jag behöver vara i form. Det är så mycket enklare att orka ta sig igenom dygn av nattvaka. Jag blir kanske inte en uthålligare löpare, men definitivt en uthålligare mamma.

Generelt | 8 Comments »

 
I det här fallet hjälper inte min yrkestitel…

Tack, alla som kommenterat i förra inlägget!

Vi tyckte att det vänt, att det gick på rätt håll i tisdags. Men igår var det nya bakslag. Hade is i magen, teskedsmatade, lockade, trugade, tvingade. När Emil kräkts för tredje gången, kaskader, och hans mage såg ut som en ballong så kände jag att nu räcker jag inte till längre. Och vi var mil ifrån målet med 10 dl vätska per dygn. Faktum att jag är sjuksköterska gör det bara svårare. Jag tar hand om sjuka vuxna, har tillgång till provsvar, undersökningar, läkemedel och doktorer. Och jag ringer aldrig en jourdoktor i onödan. När jag gör det har jag på fötterna.

Men jag tänkte på dig Linda, bättre att söka en gång för mycket än en gång för lite. Vem ska annars tala för mitt barn? Så vi packade väskan för andra gången och åkte till barnakuten. Och jag har verkligen dragit mig in i det sista från att åka dit. Jag vet att dom inte vill ha oss där eftersom Emil haft magsjuka. Men första gången vi åkte kräktes han kaffesump. Och det efter att enbart druckit klara drycker. Det var då avgrunden öppnade sig.  Men vi fick åka hem igen som tur var, och det har inte hänt sedan dess.

Så igår satt vi åter på ett av isoleringsrummen på UMAS. Men det var nog också där det vände. Emil blev som tokig efter majskrokar och proppade i sig massor. Drack ett helt glas med vätskeersättning och charmade doktorn genom att gapa stort och snällt låta sig bli klämd på magen. Lätt uttorkad stod det klart att se att han var, men i det här stadiet var det bara att fortsätta som vi gjort. Och jag är glad att vi åkte dit och lät någon annan ta besluten. Sen åkte vi till Malmborgs och köpte piggelinglass som Emil slukade.

Och i morse satt han andaktsfullt och åt ett rostat bröd med bregott i köket. Nu håller jag tummarna att det stannar där det ska.

Yrkesskadad som jag trots allt är för jag vätskelista på träningsschemat på kylskåpet och väger kissblöjorna…
För än har jag inte blåst “fara över”.
 
När alla pyjamasar var nerkräkta återstod bara tomtedräkten…

Generelt | 7 Comments »

De senaste dygnen har gått ut på att få i Emil vätska. Lock och pock, lek och skoj men också genom tvång. Det smärtar ett mammahjärta. Fast jag vet att ett barn på 16 månader inte kan avgöra själv, så känns det så fel att tvinga honom att dricka.

Långsamt, långsamt går det frammåt och från jobbet kommer “vibbar” i form av “har han ingen pappa”?

Jo, men hans pappa jobbar i det “icke jämställda landet” Danmark. Där har man som man, 3 dagar per år för vård av sjukt barn. Fast om du är kvinna så finns inte den begränsningen. Välkommen till världen som den ser ut 2008.

Har inte orkat tänka i termer som löpning eller cykling.
När man teskedsmatar var 5:e minut så tar all energi slut.

Fast idag kände jag att kanske, kanske skulle jag orka ut en liten runda. Har inte varit utanför dörren sen i lördags.
Klokt?
Nej, men man lär sig.

Generelt | 6 Comments »

 
När en mamma tvivlar på sin förmåga att vara just mamma stannar världen för en sekund.

Så upplevde jag gårdagen, ett litet ögonblicks tvivel som fick allt att stanna upp. Känslan kom och gick, men lik förbaskat var den här på besök. Tvivlet är människans värsta fiende. Det är när vi tvivlar som vi tappar vår naturliga känsla för att göra de rätta valen.

Alla som håller på med tävlingsidrott vet vad tvivlet gör, det förvrider världsbilden och bilden av det egna jaget. Tvivlet förminskar och förvanskar.

Att få vara med på en liten människas resa genom barndom och ut i världen är fantastiskt men också smärtsamt. Det är en utmaning att inte överföra sina egna fördomar till sitt barn, utan ge det en chans att bilda sig en egen uppfattning av omvärlden. Vissa saker är jag tvungen att markera eftersom det kan utgöra en fara, men andra nitar måste Emil få gå på själv. Någon klok människa skrev att trenden med “utvisning”, “skamvrå” osv är ett hot mot utvecklingen av en sund självkänsla. Att våga ifrågasätta “auktoriteter” är oerhört viktigt för att ex inte falla för kollektiv mobbing. Kanske är det lätt att vara klok nu innan problemen kommer, men jag är övertygad om att när de väl uppstår, måste jag gå till mig själv och fråga “hur blev det så här”, och inte straffa Emil för ev otydligheter.

Jag ifrågasatte och gjorde som jag ville redan som barn. Och det var en utmaning för min mamma. Det som jag tar med mig är att jag önskar vara en öppen mamma, som också försöker se hela bilden när Emil gör saker som andra anser faller utanför ramarna. Självklart måste man lära sig sociala spelregler, det är en av de viktigste egenskaperna i den framtid vi går tillmötes om ni frågar mig. Men samtidigt tror jag också att det är oerhört viktigt att våga tro på sig själv, sin förmåga,våga testa gränser och utmana.

Men för att återgå till det jag började med att skriva om, tvivlet, så är det nog en mammas allra värsta fiende i sitt föräldraskap. Oavsett vad som händer Emil så behöver jag stå stadig som mamma i min tro på mig själv. Om Emil gör fem armar i adventsljusstaken och hans fröken tycker det är opassande så är det hennes problem att hon sitter fast i en kristen tro (nej mamma, detta är inte kritik mot dig. Du gjorde så gott du kunde).

Man ska välja sina strider med omsorg. Och man ska vägleda sina barn i mötet med andra.

Anledningen till mitt tviviel igår var att Emil är riktigt sjuk för första gången. Han har stått pall för mycket utan att tappa sitt goda humör. Men igår tror jag Emil för första gången på allvar mötte motstånd i livet. Och då blev jag rädd. Så för ett litet ögonblick öppnade sig marken för mina fötter. Men jag höll mig kvar och hålet slöt sig utan att sluka mig.

Och vad Emil anbefaller så är han på bättringsväg. Han fick också magsjuka, bara tio gånger värre.

 
“Hej! Det är jag som är Emil”

Generelt | 2 Comments »

Kylan kom som en käftsmäll. Eftersom jag legat nerbäddad ett par dagar var mötet med minusgraden brutalt. Träningen har såklart legat nere och nu känns det oerhört trögstartat. Funderar på vad man skulle kunna hälla i sig som skulle fungera som en invändig “sol och sommarbris”.

Egentligen är det nog bara träning som kan värma upp mig ordentligt nu.

Eller ett riktig bastu med vinterbad.

Eller tanken på Göteborgsvarvet och mitt tidsmål.

Eller tanken på Trans Alp.  Så här kommer etapperna för 2009 se ut:

Generelt | 2 Comments »