
Med dropp i armen och ITeddy.
Tyvärr så vände det inte under torsdagen, utan Emil försämrades ytterligare. Ny vända till barnakuten och dra hela förloppet för nya människor. Återigen fick vi höra samma saker om förloppet efter en gastroenterit men nu var vi inne på 6:e dygnet med häftiga kräkningar och Emil hade tydligt tappat både vikt och kraft. Han fick ett dropp under eftermiddagen på akutrummet och vi fick besked att vi skulle bli hemskickade igen när det gått in. Så vi var inställda på att återvända hem strax efter läggdags. Men så kom det ytterligare en ny doktor in i bilden som tydligen orkat läsa igenom de senaste dagarnas händelser och beslutade att Emil skulle läggas in och vätskas upp. Och när mage/tarm fick lite vila så vände det på riktigt. Vid middagstid på fredag fick vi komma hem och det var en liten blek skugga av den vanliga Emil som stapplade runt hemma.
Men han åt och drack.
Och ingenting kom upp.
Magen svullnade upp lite under fredagen och jag höll andan… Men nu har det gått två dygn utan kräkningar och Emil börjar komma tillbaka i gängorn. Men han ska få vara hemma och hämta krafter nästa vecka beslutade doktorn på avdelning.
Och nu ska jag rehabilitera mig själv. Försöka komma ut. Träna lite och hämta nya krafter.
Det tar på kroppen att vaka över ett sjukt barn, åka in och ut på sjukhus och stångas med sjukhuspersonal som helst av allt bara vill att man ska åka hem igen.
Och jag har fått ytterligare en dimension till varför jag behöver vara i form. Det är så mycket enklare att orka ta sig igenom dygn av nattvaka. Jag blir kanske inte en uthålligare löpare, men definitivt en uthålligare mamma.








