En till en

On November 11, 2008, in Generelt, by Katarina

 

IMG_3914 
Phu, äntligen uppe!

Om vi hade varit på Gran Canaria just nu hade vi fått en grym vecka. Helt återställd från virus krossade jag mina egna förväntninga med början igår under 18 km löpning. De senaste veckornas löpträning har varit sega, långsamma och smärtsamma. Men igår levde jag verkligen ut löpningen. 95 minuter där jag gjorde en negativ split. Första 10 km med ett snitt på 5:13min/km, följt av 4km i 5:07min/km och sista 4 km pressade jag mig under 5 med 4:59min/km. Blygsamma tider kan tyckas med i min agenda just nu är de fenomenala. Jag har snittat upp mot 5.30min/km på milen. Och då har jag verkligen inte joggat…

Men det är väl så här det ska vara. Ihärdighet belönas och den som gång på gång reser sig gör det tillslut per automatik. Det blir en självklarhet att tackla motgång och nederlag och ingenting man värderar som “bra” eller “dåligt”. Förutsättningarna skiftar, precis som vädret. Och försök att ändra på det den som kan.

Och idag. Världsmästare på trainer. 60 minuter fullt fokus. Många 1-minutare och slutligen ett litet kinderägg som jag förbisett när jag valde program. Men jag fullföljde med en grym känsla av styrka.

Och kanske återstår en liten överraskning på kvällskvisten. Dagen är långt ifrån slut.

Vilken slutspurt på dagen!
Vilken kick!
Mitt första historiska pass på spinningcykeln med okända deltagare. 60 minuter att förfoga över. 60 minuter där jag fick bestämma vilka berg vi skulle över, från vilket håll vinden kom och vilken intensitet vi skulle eftersträva. Med pressat schema värmde jag upp genom att göra en totalt livsfarlig transport genom Malmös stadskärna. På minuten tog jag hissen 20 våningar upp. Jag hade aldrig tid att bli nervös, utan jag kastade mig upp och vi var iväg. Coacha, peppa och guida mina deltagare genom 60 minuter fartlek. 3 berg skulle bestigas över vilka var och en skulle hitta sin tröskel. Sin egen magiska gräns på motståndet där benen blev utmanade men teknik och andning var under kontroll. Halvvägs in i passet lyckas jag slå av “muffen” på micken och min egen andhämtning blir allt för tydlig. På med muffen och vidare…

Berg två var för lätt, men man lär sig endast genom att utföra. Sista berget är min favorit, 9 minuter tröskel. En enda lång sugande bergssida som avslutas med en frivillig vända upp på max. Bergspris, skyltspurt, målspurt… Kärt barn har många namn.

Och det som värmde mest var feedbacken från den som gav mig minst under vägen. “Roligt och varierat pass”. För mig räckte det. Jag förstod att jag uppnått mitt mål. För det är dit jag vill nå. Ända in och ända fram.

Tagged with:  

3 Responses to “En till en”

  1. Anna says:

    Grymt bra jobbat!!! Själv hoppade jag Pildammarna, fegade ur. Får se nästa tisdag. Det blev träning utan sällskap idag.

  2. Helena & Ella says:

    Hej,
    Såg dig igår när du sprang i pildammarna, vilka lätta steg!! Hoppas allt är bra med er! Kram från oss

  3. Katarina says:

    Anna, du kommer garanterat hitta löpare i rätt tempo. Hoppas det passar en annan tisdag- tror absolut du kommer gilla det!

    Helena, skönt att det fortfarande ser lätt ut. För det var seeeeegare än kola:) Kram på er sötnosar :)

Leave a Reply