Berg- och dalbana
De senaste dygnen har gått ut på att få i Emil vätska. Lock och pock, lek och skoj men också genom tvång. Det smärtar ett mammahjärta. Fast jag vet att ett barn på 16 månader inte kan avgöra själv, så känns det så fel att tvinga honom att dricka.
Långsamt, långsamt går det frammåt och från jobbet kommer “vibbar” i form av “har han ingen pappa”?
Jo, men hans pappa jobbar i det “icke jämställda landet” Danmark. Där har man som man, 3 dagar per år för vård av sjukt barn. Fast om du är kvinna så finns inte den begränsningen. Välkommen till världen som den ser ut 2008.
Har inte orkat tänka i termer som löpning eller cykling.
När man teskedsmatar var 5:e minut så tar all energi slut.
Fast idag kände jag att kanske, kanske skulle jag orka ut en liten runda. Har inte varit utanför dörren sen i lördags.
Klokt?
Nej, men man lär sig.
Ojoj, hoppas verkligen Emil blir bättre snart. Kram på er!
Usch då! Hoppas sjuklingen snart blir bättre. Som nyss inkommen från en löprunda kan jag bara säga att det är skönare under filten! Fy fasen!
Stackars er, svarade först på min blogg och såg sedan detta inlägget. Lider med dig.
Kram
Det är verkligen tråkigt att han mår så dåligt men skönt att det är på bättringsvägen. Jobbet kan ju ta sig i häcken. Min sambo jobbar också i Danmark så vi kommer att ha samma dilemma, vad ska man göra. Saker är som de är. Ta hand om er.
Krya på den lille söte! Du ska se att snart är han kry igen. Och du ska inte tvivla på dig själv!
Kram,
Therese
Skickar krya-på-dig hälsningar till Emil!!