I det här fallet hjälper inte min yrkestitel…
Tack, alla som kommenterat i förra inlägget!
Vi tyckte att det vänt, att det gick på rätt håll i tisdags. Men igår var det nya bakslag. Hade is i magen, teskedsmatade, lockade, trugade, tvingade. När Emil kräkts för tredje gången, kaskader, och hans mage såg ut som en ballong så kände jag att nu räcker jag inte till längre. Och vi var mil ifrån målet med 10 dl vätska per dygn. Faktum att jag är sjuksköterska gör det bara svårare. Jag tar hand om sjuka vuxna, har tillgång till provsvar, undersökningar, läkemedel och doktorer. Och jag ringer aldrig en jourdoktor i onödan. När jag gör det har jag på fötterna.
Men jag tänkte på dig Linda, bättre att söka en gång för mycket än en gång för lite. Vem ska annars tala för mitt barn? Så vi packade väskan för andra gången och åkte till barnakuten. Och jag har verkligen dragit mig in i det sista från att åka dit. Jag vet att dom inte vill ha oss där eftersom Emil haft magsjuka. Men första gången vi åkte kräktes han kaffesump. Och det efter att enbart druckit klara drycker. Det var då avgrunden öppnade sig. Men vi fick åka hem igen som tur var, och det har inte hänt sedan dess.
Så igår satt vi åter på ett av isoleringsrummen på UMAS. Men det var nog också där det vände. Emil blev som tokig efter majskrokar och proppade i sig massor. Drack ett helt glas med vätskeersättning och charmade doktorn genom att gapa stort och snällt låta sig bli klämd på magen. Lätt uttorkad stod det klart att se att han var, men i det här stadiet var det bara att fortsätta som vi gjort. Och jag är glad att vi åkte dit och lät någon annan ta besluten. Sen åkte vi till Malmborgs och köpte piggelinglass som Emil slukade.
Och i morse satt han andaktsfullt och åt ett rostat bröd med bregott i köket. Nu håller jag tummarna att det stannar där det ska.
Yrkesskadad som jag trots allt är för jag vätskelista på träningsschemat på kylskåpet och väger kissblöjorna…
För än har jag inte blåst “fara över”.
När alla pyjamasar var nerkräkta återstod bara tomtedräkten…
Vilken söt tomte! Skönt att höra att det är bättre med Emil, man känner sig så maktlös när allting kommer upp. Håller tummarna för att det inte kommer fler bakslag nu!
Ja, det är hemskt när det fortsätter att VÄLTA ut efter fem dygn.
Men nu hoppas jag innerligt att det lungnar sig!!!
Vad jobbigt för stackars lilla Emil. Kom precis att tänka på att Fille hade nåt liknande förut. Han spydde i ca två-tre veckor. De tog alla prover men det visade inget. Han gick ner i vikt osv så vi var ganska oroliga men sen plötsligt så vände det. Kanske är nåt liknande Emil drabbats av. Stackars de små!
Kram till mamma som kämpar på!
Stackars lilla Emil… Och stackars Emils föräldrar…
De berättade på Öpnna förskolan igår att många blivit magsjuka förra veckan, så det verkar vara nåt skit som går runt. Därför undviker jag Öpnna resten av veckan.
Tur ni hade en tomtedräkt!
Vad fin han är i sin tomtedräkt! Krya på dig nu Emil.
Det är bra att ni tar det säkra före det osäkra och åker in. En grannes dotter dog pga uttorkning för lite drygt ett år sedan. Hon blev bara 9 månader gammal.
Dom åkte in med henne en gång, men blev hemskickade. Hon fortsatte och spy och dog sedan. Så tragiskt.
Min erfarenhet av magsjuka hos små barn, är att man måste börja ge dem ytterst små mängder. Annars slutar dom aldrig spy. Trots att dom blivit friska.
Ronya, hemsk att ha det så länge! Nu hoppas jag verkligen att Emil inte får så långvariga sviter av sin magsjuka.
Anders, JA, stay away. Tydligen hade föräldrar skickat barn som fortfarande hade diareé efter magsjuka till dagis på Emils förskola. Hur tänker man då?
Anna, Emil hälsar tillbaka
TriLarsson, fy fan vad hemskt. Det är just det jag tänker på, risken för allvarlig uttorkning. Hur ska jag kunna veta var gränsen går? Därför kommer jag aldrig mer tveka att åka in när jag känner mig osäker.
Vi ger pyttemängder. Det är teskedsvis när det gäller dryck. Torra brödbitar verkar tolereras bättre.