Ett lyckligt slut

On November 29, 2008, in Generelt, by Katarina

Bild000
Med dropp i armen och ITeddy.

Tyvärr så vände det inte under torsdagen, utan Emil försämrades ytterligare. Ny vända till barnakuten och dra hela förloppet för nya människor. Återigen fick vi höra samma saker om förloppet efter en gastroenterit men nu var vi inne på 6:e dygnet med häftiga kräkningar och Emil hade tydligt tappat både vikt och kraft. Han fick ett dropp under eftermiddagen på akutrummet och vi fick besked att vi skulle bli hemskickade igen när det gått in. Så vi var inställda på att återvända hem strax efter läggdags. Men så kom det ytterligare en ny doktor in i bilden som tydligen orkat läsa igenom de senaste dagarnas händelser och beslutade att Emil skulle läggas in och vätskas upp. Och när mage/tarm fick lite vila så vände det på riktigt. Vid middagstid på fredag fick vi komma hem och det var en liten blek skugga av den vanliga Emil som stapplade runt hemma.
 

Men han åt och drack.
Och ingenting kom upp.

Magen svullnade upp lite under fredagen och jag höll andan… Men nu har det gått två dygn utan kräkningar och Emil börjar komma tillbaka i gängorn. Men han ska få vara hemma  och hämta krafter nästa vecka beslutade doktorn på avdelning.

Och nu ska jag rehabilitera mig själv. Försöka komma ut. Träna lite och hämta nya krafter.
Det tar på kroppen att vaka över ett sjukt barn, åka in och ut på sjukhus och stångas med sjukhuspersonal som helst av allt bara vill att man ska åka hem igen.

Och jag har fått ytterligare en dimension till varför jag behöver vara i form. Det är så mycket enklare att orka ta sig igenom dygn av nattvaka. Jag blir kanske inte en uthålligare löpare, men definitivt en uthålligare mamma.

Tagged with:  

8 Responses to “Ett lyckligt slut”

  1. Ronya says:

    Vad skönt att allt är okej nu. Hoppas det fortsätter gå åt rätt håll! Kram på er båda!

  2. Linda says:

    Lille plutten. Vätskebalans och kräkningar är inte att leka med. Så skönt att ni äntligen fick den hjälp ni förtjänade. Jag måste säga att jag är väldigt förvåndad över den svensk sjukvården. Är det insparingarnas baksida?
    Man får onekligen ett annat perspektiv på tillvaron när ens barn är sjukt. Då är det bara det som gäller i universum. Hoppas ni får en massa mys nästa vecka. Det låter smart att han får hämta sig ordentligt innan han utsätts för nästa dagis infektion. Jag minns att jag mest var hemma hela tiden första halvåret Jakob gick på dagis. Det blir bättre.
    Mys nu med 1 advent. Kram på Er alla

  3. Anna says:

    Vad skönt att han äntligen mår bättre. Jag blir livrädd när jag tänker på att Vilgot kan komma att bli så sjuk. Det är en tuff liten kille ni har!!!

    Anna

  4. Lena says:

    Mitt hjärta blöder. Det finns inget som gör en så maktlös som när ens barn är sjukt. Träningen är under dessa stunder viktig. Att få ett andhål. Bygga styrka. Skönt att han är bättre. Skönt.

  5. Karin says:

    Åh, vännen! Fy, vad tufft för er alla. Var rädd om dig och familjen- Kramar och omtankar från en medsyster i Fjollträsk!

  6. sofy says:

    Usch och fy. vad bra att ni till slut blev bemötta av någon med tillräcklig kompetens!

    Förstår att det måste varit ytterst jobbigt och slitsamt, intressant att du drar parallellen till att det är bra att vara vältränad. För det är det ju, man BLIR starkare och piggare. Nu hålle rjag tummarna att Emil blir fortsatt piggare och helt frisk igen!

  7. Katarina says:

    Ronya, nu vågar jag äntligen andas ut! Kram till er:)

    Linda, ja, vad gäller akutsjukvården så måste man nog skylla på ekonomi. Barnakuten har tydligen ingen egen läkare utan den delar man med en annan klinik. Rätt vad det var så fick vi veta att “vi har ingen doktor här just nu”…
    Vi myser på och försöker hämta in Emils vikttapp. Kram sötnos :)

    Anna, tänk inte så. Barn blir sjuka men det är inte säkert att lille Vilgot någonsin blir allvarligt sjuk. Det mesta kurerar man hemma med alvedon och glass :)

    Lena, ja, maktlöshet är verkligen vad jag upplevt. Men nu är vi på språng igen och jag får andas och bygga lite styrka inför nästa omgång.

    SysterKarin, kram tillbaka från oss här i Danmark :)

    Sofy, ja, jag har nog tittat lite djupare på just varför jag ska fortsätta träna. Det hade ju varit så mycket enklare att lägga tiden på annat. Iallafall till en början. Men i det långa loppet tror jag att hela familjen har det bättre med en mamma som orkar springa lite längre och snabbare än genomsnittet :)

  8. sofy says:

    Lite snabbare än genomsnittet?! Ha, ha, ha!

Leave a Reply