Läsvärt från Norr

On February 6, 2009, in Generelt, by Katarina

Tom Wieselblad skriver i “etappform” om sina samtal med Fredrik Eriksson.

Läs för guds skull, både det Tom skriver och Fredriks egen blogg.

För egen del så upplever jag att jag aldrig riktigt fullt ur har kunnat korrelera puls och upplevd intensitet eftersom uppmätt puls och upplevd ansträngning inte alltid sammanfallit. Därför tittar jag på pulsklockan  först efterråt, och korrigerar inte fart under pågående pass efter pulsen. (Under våren ska vi in på Rikshospitalet och mäta våra värden och det ska bli intressant om de sammanfaller med mina “skattade”. )

Därför kopplar jag alltid puls till upplevd skala. Och när jag instruerar talar jag inte så mycket om % av puls utan om “upplevd ansträngning”. Är det max så är det “allt man har” och inte allt man har enligt pulsklockan… Och syrar man fast klockan säger att man befinner sig under tröskel, ja hur tolkar man det?

Dessutom fick jag bekräftelse på att mäta sin morgonpuls inte heller passar alla. För precis som Fredrik upplevt så kan jag ha hög puls när jag vaknar, men riktigt låg innan jag ger mig iväg på ett pass. På jobbet kan jag sitta med 52 i puls och då har jag ett ganska hektiskt arbetssituation.

Likaså fick jag bekräftat att det kanske inte är rätt att dra ner på träningen inför långa tävlingar på ffa cykel…

Att hamstra timmar är inte hemligheten till en bra form. Givetvis måste man köra de där långa passen om man ex ska köra tävlingar som är långa.

Tröskel och hjärta. As simple as that.

Det jobbiga är att jag nu mer eller mindre är tvungen att ta tag i bålstyrkan… Min aeroba kapacitet i överkroppen börjar nog närma sig noll.
Kunskap väger aldrig tungt- eller hur var det nu.
Suck.

Tagged with:  

4 Responses to “Läsvärt från Norr”

  1. Intressant! Jag gillar att spinna med pulsklocka men springa gör jag helst utan (eller ja, jag har ju Garmin men låter den inte visa pulsen). Men det är sant som du säger att ibland kommer syran innan klockan säger att den borde, så man kan ju inte köra blint efter den. Lite sunt förnuft är också bra :)

  2. Katarina says:

    Ja, pulsen kommer ju på köpet med Garmin. Fast den kan ju fungera som en riktningsvisare vart det är på väg när genomsnittet sjunker i förhållande till farten.

    …eller så har man kört för löst :)

    Visst är det intressant!

  3. Therese says:

    Hej vännen!
    Så sant som det är sagt. Har egentligen inget att tillägga. Mer än att det kan vara intressant att veta att jag i hela min friidrottstid samt fram till för två år sedan körde på känsla. Det tog mig till 1.24 på halvmaran och till 2.57 på maran. Känslan är med andra ord det viktigaste. Sedan har såklart pulsklockan under de senaste två åren lärt mig en hel massa om min egna kropp och är ett fantastiskt instrument för analys. Men jag gör som du analyserar efteråt. Enda gången den fungerar som en värdemätare under träning är på intervaller. Är kanon att kika på den och tävla mot sin egen puls… “Jag ska över 180, jag ska…” och så hetsar man sig själv lite. Känslan är allt. Med den och viljan kan man gå hur långt som helst. Tror inte kenyanerna växt upp med Polar, Garmin, Suunto och andra finurligheter… ;)

    Kram,
    T

  4. Cykelbloggar says:

    Hej,

    Skulle du vara intresserad av att han en länk till denna sida på “Cykelbloggar” om så skicka en kommentar eller ett mail till oss så ordnar vi detta.

    Mvh
    Cykelbloggar

Leave a Reply