Archive for April, 2009

…och så fick hon sin Cola.

Posted by Katarina on April 30th, 2009

IMG_5106
Trevlig Valborg!

Jag sparkade igång kalaset med backintervaller. Trött i mössan efter en lång natt av hostande och vattendrickande, omstoppande och tröstande. Lilla tiger är sjuk sedan flera dagar tillbaka. Kulmen hoppas vi är nådd nu.

Uppvärmning i stekande sol utmed Ribban bort till Malmborgsbacken. Drog iväg med höga fötter i 3.47 tempo. Lugnade mig sedan och höll mig strax under 4min/km. Målet var att genomföra i god stil. Snabba, lätta, drivande fötter. Bonus var såklar om jag lyckades pressa pulsen över 180. Men utförandet fick godkänt så jag kunde glatt inkassera min Cola. Iskall sådan. Återhämtad på ett kick!

Magiskt

Posted by Katarina on April 29th, 2009

Bild044
En magisk och smärtfri runda.

Nu laddar jag med backintervaller (löp) valborgsmässoafton i “Malmborgsbacken” i Annas kvarter, och förhoppningsvis kan jag köra för fullt på cykel fredag eftermiddag.

Tack för kaffet, det måste ha varit det. Och den goda mackan.

Mellanbra

Posted by Katarina on April 29th, 2009

IMG_4978
Muuuu

Det är otroligt så fort upplevelsen av “formen” kan svänga. Man blir bra på det man tränar, ja, ni känner fenomenet.

När löpningen fått stå till sidan i förmån för fler och hårdare mil på cykel så blir löpformen lite “sämre”. I mitt fall ger löpningen mer till cyklingen än vice versa. Fast visst ger cyklingen uthållighet och styrka i löpningen också. Men löpning handlar för min del också om teknik. Att ha ett lätt, oforcerat steg. Cykelträningen gör mig kort i iliopsoas och jag springer inte lika lätt och obehindrat som under den mer löpnintensiva vinterträningen.

Cyklister är hårda men jag börjar banne mig fundera på om inte löpare är hårdare. I löpning kan du aldrig vila på samma sätt. Varje steg måste du själv bära kroppen frammåt. Visst, man kan ta rygg på någon och få en något lättare resa, men inte alls på samma vis som man kan på en cykeltävling där man kan ligga och smyga i fältet och se till att alltid ligga exakt rätt positionerad och spara maximalt med kraft. Med det menar jag inte att cykel INTE är svinjobbigt, för det kan det vara. Men löpning kan vara ännu värre.

Fast egentligen är det ingen idé att fundera över vilka som är hårdast, cyklister eller löpare. Det är ju helt oviktigt. För min del är det en utmaning att bli både stark löpare och cyklist.

Man blir bra på det man tränar helt enkelt. Fartpassen i löparskor han varit lätträknade den sista månaden. Nu tar jag ett sista tag och ser om jag kan hitta steget och lättheten innan jag låter löparambitionerna vila fram till hösten. Självklart kommer jag fortsätta att löpträna i underhållssyfte. För sämre än så här vill jag inte vara. Då blir klivet upp till nästa nivå allt för långt.

Tisdagen pass blev 60´fördelat på 15´uppvärmning med stela ben från måndagens tempopass. Huvudserien blev följande 2 x (4´3´2´1´) 1´ joggvila mellan intervallerna. 15´nerjogg. Första serien var bara tung, lossnade på andra och fick upp pulsen ordentligt. Lite känning av baksidan, men OK.

När baksidan av knät är ok igen är det dags för sista upptrappning inför Trans Alp. Och det blir fokus på att hålla ihop. Traninern kommer fram igen, den har vilat ett par veckor under sängen. 2 x 20 min i starten, sedan 3 x 20 min hög belastning och låg kadens. Hitta den backen här i krokarna så kör jag gärna ute…

Och till hösten blir det SRM. Men mer om det vid senare tillfälle.

Kåkkarunner

Posted by Katarina on April 28th, 2009

 

IMG_5003
Ibland är belöningen nästan inom räckhåll. Med en sekunds marginal missade jag det uppsatta, eller önskvärda om man så vill,  tidsmålet under gårdagens tempolöpning. Snopet.

Jag gillar Cola, men bara efter eller under ett hårt och bra träningpass. Annars är det för sött.

Någon springer för äran, någon för BMI:t, en annan för hjärtat.

Jag springer av många anledningar. Men just igår var det för en liten röd burk med vit text. Och den gled ur min hand precis när jag kom över mållinjen. Lika snopet som när hela mjukglassen glider ur struten och bildar en stor vit blaffa på asfalten…

Fast viktigar än den där Colan är hur baksidan och knät känns. I knät känns ingenting när jag springer, men under de sista fem minutrarna av tempodelen så började jag känna av baksidans muskler. Och det är de som drar i knät när jag cyklar. Fast själva källan är det eviga roterande bäckenbenet.

Löpning är relativt skonsamt i låg fart. Men jag vill inte springa långsamt. Jag vill springa fort. För mig är 4 min/km fort och det är dit jag ska. I 10km.
Som det ser ut nu är den vägen ganska lång och krokig. Inte heller kan det vara mitt primära mål just i dagsläget eftersom det finns annat som är viktigare. Men milen på 40 min eller snabbare är min Kåkka, varje dag, varje pass, varje steg…

Äntligen är de här! #2

Posted by Kasper on April 27th, 2009

21800_236_schwalbe_rocket_ro

6 stk. Rocket Ron 2.25 dæk til sæson 2009
Lette, hurtige, ej svenske og uøkologiske. Ja tak!