Kåkkarunner

On April 28, 2009, in Generelt, by Katarina

 

IMG_5003
Ibland är belöningen nästan inom räckhåll. Med en sekunds marginal missade jag det uppsatta, eller önskvärda om man så vill,  tidsmålet under gårdagens tempolöpning. Snopet.

Jag gillar Cola, men bara efter eller under ett hårt och bra träningpass. Annars är det för sött.

Någon springer för äran, någon för BMI:t, en annan för hjärtat.

Jag springer av många anledningar. Men just igår var det för en liten röd burk med vit text. Och den gled ur min hand precis när jag kom över mållinjen. Lika snopet som när hela mjukglassen glider ur struten och bildar en stor vit blaffa på asfalten…

Fast viktigar än den där Colan är hur baksidan och knät känns. I knät känns ingenting när jag springer, men under de sista fem minutrarna av tempodelen så började jag känna av baksidans muskler. Och det är de som drar i knät när jag cyklar. Fast själva källan är det eviga roterande bäckenbenet.

Löpning är relativt skonsamt i låg fart. Men jag vill inte springa långsamt. Jag vill springa fort. För mig är 4 min/km fort och det är dit jag ska. I 10km.
Som det ser ut nu är den vägen ganska lång och krokig. Inte heller kan det vara mitt primära mål just i dagsläget eftersom det finns annat som är viktigare. Men milen på 40 min eller snabbare är min Kåkka, varje dag, varje pass, varje steg…

Tagged with:  

5 Responses to “Kåkkarunner”

  1. Shit pommesfrites vilket mål du satt! Själv sprang jag 800 meter i 3:59-fart. Sen dog jag… Hehe, men du är überstark så det kommer du att fixa. Go go go!

  2. Katarina says:

    Grymt bra Anna!
    Jag är ganska långt från 4 min/km just nu. Men med två hela ben är det ju bara att träna på rätt saker så hoppas jag det går vägen. Ok att målet är tufft men jag har gott om tid :)

  3. Åsa says:

    Jag gillar inte heller cola. Det är alldeles för sött. Jag har druckit det kanske tre gånger (med gott resultat) när jag har tokväggat, men det är allt.
    Häromdagen sprang (de som såg mig skulle nog inte välja just ordet “sprang” men ändå) jag till bussen. 75 meter på en evighet. Hade nog fan behövt en cola efter det.

    Ta det lite lagom med knät så ska du se att du når ditt mål. Jag hejar på!

  4. Katarina says:

    :) Åsa, visst är det otroligt vad lite brunt sockervatten kan göra när The Wall tornar upp sig.
    75m, lägg till 25 så är du med i matchen. 100m verkar vara en rolig distans. Hoppas att det där pollenmolnet du hamnat i blåser vidare- snabbt!!

  5. Anna says:

    40 min på milen kommer du fixa. Det är ju vägen till målet som är den stora resan.

Leave a Reply