Innan avcykling.
Har inte fått till något långt pass(mer än 5h) i år och kände ett sug efter att köra riktigt långt och många timmar. Ursprungsplanen var 200km och ca 7 timmar. Men när man är småbarnsförälder får man ofta planera om. Blev rätt bra ändå, 170 km och ett snitt på 30 km/h. Egentligen blev det 29, 89 men det är det förbaskade Trellehålas fel. Snittet drogs ner både ut och hem när jag passerade. Hade lite tur och fick med Camilla , som börjat sin nedtrappning inför IM Schweiz, en timme och Rickard över två. Han avvek vid Skateholm och körde över Skurup och Häckberga. En riktigt fin runda som jag skrev om för ett par veckor sedan.
Var också med om något som sker mig ca var 5:e år. Ett 180 gradigt vindvrid. Men jag hade turen på min sida idag och vinden var svag så det påverkade inte så mycket som det annars kunde. Innan vridet la sig vinden helt. Det blev “Schnapz” på havet, dvs stiltje och sen kom vinden igen- från andra hållet!
Det är inte så ofta jag har tid att fortsätta förbi Skateholm, men jag inser vilken runda man ska köra för det bästa fikat här nere. Det är först Fiskrökeriet i Smygehuk, sen kommer Smyges Bageri och därefter kommer glasskiosken med hembakade strutar… Och så fortsätter det ända till Ystad, små mysiga Cafeér på ett pärlband. Och allt det här kantas med rosenbuskar och Blommande Fläder. Långa stråk är det dessutom bara en landremsa på ca 100m som skiljer mig från havet.
Men idag fanns det ingen tid att stanna, det enda stoppet var akut eftersom jag fick ett bi i hjälmen.
Faktum är att det nästan inte känns som jag cyklat 17o km eftersom det var så otroligt vackert från Trelleborg. Annars kan Skåne bitvis bli lite mycket “åker”. Och att jag körde samma spår till Ystad och hem var helt rätt. Så nu Cykliga Åsa, nu vet jag vart vi ska när du har vägarna förbi!
170 km riskerade dessutom att bli ett enda lång lidande, men tack vare Bike Patch så blev det inte så eftersom ett av dessa fantastiska plåster praktiskt taget ”saved my ass”. Igår när jag cyklade från jobbet kände jag en knöl mot sittdelen av sadeln. En inflammerad hårsäck. Sitt på en sådan i 6 timmar och känn hur det känns. Men faktum är att jag inte kände av den någon gång under hela turen då plåstret tog bort all friktion.
Energiintaget har fungerat toppen. Tre Runes Energikakor och två flaskor isoton dryck. Grundade med rågbröd och jordnötssmör, dessa stod jag mig på i nästan 2 h. Var lite seg med ätandet när jag väl kom hem. Åter igen är det föräldrarollen som gör att det inte alltid blir helt optimalt. Vi satte igång en massa projekt här hemma och det slutade med att jag fick äta pasta ur kastrullen och Kasper skällde på mig för att jag inte åt som en vuxen ”på tallrik”. Men blodsockerfallet kom lite plötsligt och det kunde inte gå fort nog:)
Kroppen känns oförskämt pigg. Jag hade nästan hoppats på att vara mer trött. Älskar comakänslan efter ett riktigt långt och hårt pass. “Kör hårdare” tycker kanske någon. Men det är inte så enkelt med de här långa passen. Det kan sluta i katastof och hammare. Och att då ha en “time limit” och gå helt tom funkar inte. Kanske är det en småbarnsförälders räddning?
Efter 170 km
