En till två.

On June 9, 2009, in Generelt, by Katarina

mtb challange 2009 #2
Bit ihop!

Så ser förhållandet ut för mig vad gäller comeback efter sjukdom. Två veckor sjuk- fyra veckor tills jag är tillbaka i samma form som innan sjukdomen. Går nu in i den 4:e veckan av seg känsla och jag hoppas och tror innerligt att detta är de sista dagarna med gummiben.

Nästa vecka ligger det en riktig favorit i löparskor. 10 x 2´med 1´joggvila. Är det något pass som kan göra underverk med syreupptagningen är det detta. Och perfekt i tidsramen eftersom just 20 minuter är det som krävs för att en förbättring faktiska ska äga rum (fast en fluga gör ingen sommar, det krävs 6 veckor). På  tröskel krävs en timma och under det upp mot 14 timmar. Alla siffror från labbet i landet på andra sidan bron. Vad gäller empiri så kan jag bara instämma, siffrorna gäller bestämt på min kropp. Jag kan nöta distans i evigheter utan att egentligen bli bättre. Hårda intervaller där jag pressar pulsen så långt mot taket det går (givetvis ska jag orka genomföra alla) är det som gjort en skillnad. Och när den hårda träningen uteblir, så dalar jag så stilla i hastighet. Seg men långsam skulle jag benämna mig själv just nu. Kan tydligen harva runt i en hel evighet bevisligen, men det där grymma klippet saknas.

Man kan ju fråga sig om jag behöver det där klippet när vi ska harva runt i all oändlighet om ett par veckor. Det är det där sista som gör att man orkar hela vägen. Att orka stå på en smula på raksträckorna utan att ta slut. Att ha en liten marginal att gå på. Det är det som är skillnaden på bra och dåliga ben för mig. Trans alp är ingen spurtuppgörelse, det är en stilla förintelse. Och med bra ben är jag övertygad om att man kan överleva. Men man behöver marginalerna på sin sida.

Fem veckor kvar till drabbning. Jag hinner mao förbättra mig en smula fysiskt, men jag får lägga lite krut på att preparera huvudet. Tankens kraft sinar aldrig. Tanken blir egentligen aldrig trött. Eller?

Den blå linjen är på plats för er som ska springa Malmö 10k på lördag. Följde den delvis under gårdagens 12 km i blandat tempo. Cykelben och cykelpuls förstås. Lagom segt i löparskor.

HubbaBubba är kvar. Stort och segt.

Tagged with:  

2 Responses to “En till två.”

  1. Å vad jag hade velat springa i Malmö. Men nu får jag sikta in mig på “run to the beat” istället. Lycka till så jättemest med din uppladdning och slutputsning på formen. Ska bli så spännande när allt drar igång!

  2. Kasper says:

    Det er bare op på cyklen og løbeskoene ind i skabet, så får man cykelben ;o)

Leave a Reply