Att njuta hela vägen.

On July 9, 2009, in Generelt, by Katarina

IMG_5812

Ibland säger det bara “ploing”. Det skrammlar till i kropp och knopp och så sitter man där och har summerat 33 år av sitt liv. Som så många andra fastnar också jag i målfokuseringen och står och faller med hur denna uppnås eller ej.

Men det absolut häftigaste är när man sitter mitt i jakten och inser att det inte är bytet som är det häftiga, utan att det är själva jagandet. Det är resan mot ett utstakat mål, det är varje enskilt träningspass, varje tillagad måltid, varje enskilt samtal och umgänge med nära och kära, varje dag på jobbet som fyller oss med liv. Inte enskilda händelser och pallplaceringar. Det är såklart ståpälsmoments som vi minns, men det är ju allt det där mellan som är själva kittet.

När jag tänker tillbaka på de senaste 7 månaderna så kan jag inte minnas ett enda träningspass jag ångrar. Vissa utmärker sig mer, som den lite kyliga rundan in i Blekinge tidig vår då vi överraskades av snöfall och ett duktigt temperaturfall och jag chockade både mig själv och min mamma genom att bli rejält hypoterm. Eller klättringen på Gran Canaria som aldrig tog slut och Kasper som krampade hysteriskt och vi frös som nakenhundar när vi allt för sent började färden ner från bergen. och det där förbannade Göteborgsvarvet, minns varje steg, varenda spårvagnsskena på Avenyn, smärtan när jag slet sönder muskelfiber för muskelfiber från 6 km in i mål. Alla dessa pass har handlat om närvaro. Att vara här och nu. Många gånger lycka blandat med smärta.

Det slog mig att trots att vi har höga mål och förväntningar på Transalp så när vi väl sitter med facit in hand kan det aldrig bli fel. Det kan gå åt pepparn, vi kan i värsta fall tvingas bryta om vi drabbas av allvarligt materialhaveri eller maskinhaveri. Men det kan aldrig bli fel eller förgäves. Jag känner starkt att jag ibland måste påminna sig själv om att det aldrig är “allt eller inget”. Ibland blir det allt, ibland blir det inget, ibland lite beige, men aldrig helt fel.

Vad vill jag egentligen säga med allt detta svammel. Jo, något så enkelt som njut nu! Glöm inte att njuta även innan en tävling. Fira lite, fira all tung träning som ligger bakom. Fira att ett litet mål på vägen är nått!

Idag firar vi med smörgåstårta, hemlagad såklart. Bara att göra den är en njutning. Så snabbt, så enkelt, och man kan helt själv bestämma hur mycket majonäs det ska smaka! Avnjutes med ett glas immande kall öl.

Denna varianten är nog till 12 “normala” personer. Vi klipper den på ett par dagar. Materialkostnad 175 kr och då är det fyllning med räkor, lax och leverpastej. Tar 30 minuter att göra. Busenkelt. Prova själv!

IMG_5811

Tagged with:  

8 Responses to “Att njuta hela vägen.”

  1. Kasper says:

    Jeg blir på arbejdet idag og kommer først hjem når den er borte. der er mindst 50.000 kcal i den kæmpe sandwich.

  2. Katarina says:

    haha, imorgon när JAG kommer från jobb är den antagligen borta :)

  3. Haha, jag kan komma och hjälpa till:) Den ser minst sagt god ut!

  4. Katarina says:

    aAnna, då får du snabba dig. 50 000 kcal är snart slut!!?

  5. MarathonMia says:

    Åh vilket härligt inlägg. Jag suger i mig vartenda ord och njuter hejdlöst av dem och bilden av smarrigheten förstås.

  6. jona says:

    kloka du, njut nu, och piska bergen. Nöj dig inte med att vara snäll och foglig, utan Rocka dom där Alperna! Hårt! Blicken fram… ja och så lite åt sidan, så du inte missar nuet *:)

  7. Snorkkis says:

    Vilket bra och inspirerande inlägg. Det är ju faktiskt bara en bråkdel av tiden som själva tävlingsmomentet är, och att njuta under vägen är faktiskt viktigt. Har funderat en del senaste veckorna då jag märkt hur svårt kroppen haft att återhämta sig från mitt 12h äventyr… är det faktiskt värt att inte kunna träna efteråt för att kroppen är trött, eller vill jag hellre “bara” träna, och inte “slösa” tid på tävlingar? Nja, vill inte ha tävlingarna ogjorda, men det är ändå vägen dit, all träning osv. som är det som jag njutit av varje dag!

  8. Katarina says:

    MaraMia, tack tack :)

    Jona, I´m a rockstar!!!

    Snorkkis, du hittar ditt koncept tror jag, och det kan också förändras med åren. Gör det du brinner för, kan aldrig bli fel :)

Leave a Reply