Etapp 2 och 3

On July 20, 2009, in Generelt, by Katarina

Reith im Alpbachtal-Mayrhofen

Eftersom första etappen blev avlyst fick vi inte så mycket nytta av vårat låga startnummer utan proffsen 1-100 startade i grupp A och resten 101-600 i B. Vi var tidiga i starfållan och fick en bra position vilket visade sig lönsamt eftersom det började stiga brant ganska snart efter att vi lämnat byn. Dessutom var det grusväg och ingen bred uppkörsel på asfalt. Etappen var avkortad till 50 km och vi skulle upp till 1400m innan det slutligen gick ner helt till mål. Den sista delen av etappen dvs 40km var neutraliserad dvs ingen tidtagning eftersom det blev transportsträcka sista biten till Mayrhofen.

En kort etapp och vi bestämde oss för att köra hårt från start, det visade sig att vi klättrar bra men kör katastrofalt sakta nerför. Mixlagen kör om så det bara dammar om det. Men vi lyckades ändå hålla många bakom oss och rullade in på en 23 plats. Lite besvikna var vi eftersom top 20 hade inneburit att vi fick stå i starblock A. Men vi var ändå otroligt nöjda med att ha kört till oss en bra placering i ett stort startfält.

Generellt om etappen var den otroligt vacker men hård. Fördelen med snöfallet är att Alperna inte kan bli mycket vackrare, klart blå himmel, snöklädda toppar och så gröna dalar. Självklart hade jag stadig blick frammåt, men kastade ett och annat öga åt sidan bara för att få njuta ett litet ögonblick av sceneriet.

Vi drar fördel av Kaspers styrka, första etappen knuffade han mig där det var möjligt och vi höll tempot uppe. Där det var brant strävade vi efter att hitta en rytm som jag kunde hålla utan att spränga mig.

Mayrhofen-Brixen

katta etape3

Längsta etappen på Transalp 2009, 94 km. 2200 hm. En enda lång klättring på 30km och resten nerför med lite inslag av kortare kuperade bitar. Vid starten visade det sig att de som var rankade 1-25 i mix fick starta i block A. Glad överraskning för vår del eftersom vi skulle slippa en del knuffande i starten. Starten gick ganska bra ut ur Mayrhofen till vi kom in i stigningen som i dag började på bred fin asfalt. Kasper hade bra ben och trampade lätt emedans jag hade svårt att hitta en bra rytm och kom upp alldeles för högt i puls. Kasper rullade ner vid sidan av mig och såg frågande på mig ”jag hoppas inte det där var din puls?!” Jag lyckades glömma pulsbältet hemma i Sverige och kör med Kaspers, så både han och jag ser hur jag ligger till. Idag noterades ett nytt rekord, men det var inte angenämt, nu vet jag hur ett flimmer känns. Men det rättade till sig, och vi körde lite knuffning som sedan övergick till att jag hängde i Kaspers ryggsäck eftersom det tog mindre kraft och så kändes kroppen bra igen. Asfalten gick över till grusväg och sedan stig, sista biten upp till toppen var omöjlig att cykla så det blev att knuffa upp. Smältvatten, kobajs och lera i en salig blandning där klaffsade vi upp de sista 3 km. Uppe på toppen låg snön fortfarande kvar och jag kunde med egna ögon se att det faktiskt kommit 40 cm snö. Vi hade aldrig kommit genom för bara ett par dagar sedan. Sedan började den oändligt nerkörningen mot Brixen. Och i vanlig ordning blev vi omkörda av några mixlag. Men vi gillar läget och kör ner i den fart vi behärskar. Här fick vi också sällskap med ett annat mixlag från Canada och vi hjälptes åt att dra den oändligt långa vägen in i mål. Det kom en del kortare stigningar mot slutet av etappen, men jag hängde lite lätt i Kaspers ryggsäck och vi kom upp fint utan att tappa tempo. 6 km innan mål skulle vi ner för en brant singeltrack som bara var lös sand och sten. De flesta kasade ner och så gjorde jag. Det hela höll på att sluta i en kullerbytta då jag fastnade med foten i en rot, turen var på min sida då roten gick av!

Målsprurten blev mäktig med kravallstaket och kullersten i värsta touren stil. Otroligt skönt att få gå i mål, hälla i sig mineralvatten, sluka en kall youghurt och mata in en bulle med Italensk korv.
Viva Italia!

Totalt en 29:e plats idag. Vi ligger på en 24:e plats totalt. Allt kan hända. Etapperna är långa och hårda. Det sliter både uppför och nerför och det är många mil kvar till Riva del Garda.

Tagged with:  

8 Responses to “Etapp 2 och 3”

  1. Hanna says:

    Bra KÖRT !!!! Hejar på er från Sverige och Småland !!! Det är kanske psykiskt jobbigt att det är så många dagar kvar men det grejar ni.

  2. Anna says:

    Det enda jag kan få fram är WOW!!! Fy satan vad jag är mållös. Härligt jobbat båsa två.

  3. Snorkkis says:

    Häftigt och imponerande! Jag förstår inte riktigt upplägget, men förstår att det är jäkligt tufft. Roligt att läsa om etapperna, och vilken tur att starterna har blivit av nu! Lycka till i fortsättningen!

  4. Mattias says:

    Grymt jobbat och grym läsning….skulle vilja vara där :-)

    Lycka till och kör hårt i fortsättningen :-)

  5. Linda says:

    Fy fabian ni är hårdare än diamanter. Otroligt kul att få hänga med från Oslo.
    Lycka till vidare.
    Stor kram Linda

  6. Niklas says:

    Sådärja… Igång och med där framme direkt, starkt! Väntar på mer med spänning…

    //Niklas

  7. Anders says:

    Ja jävlar vad ni kör! Jättespännande att läsa! En läsarfråga: Vad händer på kvällarna?

    Heja heja!

  8. camilla says:

    Hej era grymma monster. Hur går det, hur går det – uppdatera och låt mig inte sitta här och svettas hur länge som helst på nästa rapport. Lycka till och kör så leran sprutar :)

    Kram

Leave a Reply