Etapp 4

On July 22, 2009, in Generelt, by Katarina

Etapp 4- Kungaetappen

 Ja, det är väl i samband med etapp 4 som Transalp egentligen börjar. Tisdagens etapp mätte 84 km och 3665 hm. Det började med master start ut ur Brixen, vi hade åkt ner i startgrupp B eftersom vi åkt ner på en 26 plats totalt. Men vi fick en bra start och låg långt framme när vi blev släppta över en trång bro. Direkt efter bron kom vi ut på en smal stig som sedan gick över i en brant grus väg. I första upp körningen passerade vi några mixade lag som vi visste kör bättre än oss nedför. Kasper var stark som vanligt och jag hängde titt som tätt i stroppen på ryggsäcken. Vid 1800 hm vände det så nerför en kort sträcka och sedan började vi tråckla oss upp mot 2337 hm. Sista biten var en smal, brant stig som var omöjlig för oss att cykla. Ingen annan runt oss kunde heller komma upp och det var så brant att jag nästan inte orkade lyfta mina ben. Underlaget var löst och det slet hårt på alla att ta sig de sista 200m upp till toppen. På toppen kunde vi hoppa på cyklarna i ca 500m innan vi var tvungna att leda cyklarna 1 km genom ett naturskyddsområde där man strängeligen förbjudit att man cyklade pga erosion. Efter följde en brant ner körning där låren inte fick vila en sekund eftersom det var en ganska spårig och skumpig grus väg.

 Så kom dagens tredje klättring som egentligen skulle kunna betecknas som en kulle men vid det laget var jag så trött att jag såg stjärnor. Hur vi kom upp minns jag inte riktigt men jag vet att Kasper sa vid ett tillfälle att jag drog rätt hårt i ryggsäcken. Lite nerför igen innan det var dags för sista klättringen som började med jobbig slak mota innan vi kom till sista depån där vi var tvungna att gå in för första gången under racet. All dricka var slut och vi fyllde på så fort vi kunde. Under tiden vi var där kom också det danska mix laget in och vi visste att det ev skulle kunna hämta oss i den sista ner körningen in mot mål. Så började den sista klättringen, först på brant grus väg för att gå över i en ännu brantare stig. Som tur var kom vi ut på asfalt och där körde vi ända upp till toppen. När ner körningen började visades vi ut på en brant grus väg som bara gick rakt ner. Den första biten var inte så brant, men det blev bara brantare och brantare och till slut fanns inte en chans att stanna. För första gången sedan starten så blev jag rädd på riktigt. Men det var bara att bita ihop, andas, titta långt fram och inte låta paniken ta över bromsen. Vi passerade en väg där man hade chans att återfår kontrollen över ekipaget och sedan skickades vi bara ner för vad jag betecknar som stup. Där hasade vi ner. Vi hade korn på ett annat mix lag från Brixen men jag lyckade hoppa av min kedja och de försvann i fjärran när vi åter kunde hoppa på igen. Sen fortsatte den galna ner körningen och slutligen spottades vi ut på en bred asfalts väg där vi sedan gav allt de sista 4 km in till mål. Känslan att nå St Christina var obeskrivlig. Under de här 84 km har jag dött och återuppstått så många gånger att jag tillslut tappade räkningen. Jag kan inte minnas när jag var så trött sista, och vid ett tillfälle sa jag till Kasper att jag hellre föder barn.

 Idag förstod vi varför man kallar Transalp för världens hårdaste etapp lopp på mountainbike. De tidigare etapperna har bara varit en lätt uppvärmning!

 Och jag tror jag fick en liten hälsning från Jona idag, en liten fjäril följde mig en bit. Jag har sett många fjärilar men den här var alldeles, alldeles speciell.

Tagged with:  

2 Responses to “Etapp 4”

  1. Cissi says:

    Oj man blir nästan rädd själv när man läser om alla stup…… Vilka otroliga kämpar ni är!!! Superstarkt jobbat! Hej,heja!

  2. Shit pommes frites! Jag hade behövt blöjan in cykelbyxan till annat än vadering om jag hade befunnit mig där ni är…Jag som tyckte backen nerför Hasslöv var läskig….

Leave a Reply to Anna (orka mera)