Det jag kommer ihåg från den här etapperna är Stoanane Mandl, eller “mandlarna” som jag satt och tänkte på och undrade när de skulle komma. Efter en teknisk klättring kom de så äntligen och det var en surrealistisk upplevelse att komma upp på toppen, kryssa genom dessa stentorn och turister som hejjade på oss. Sen fortsatte det ner, via en “beauuuuuutiful single track”. Varje gång Uli S har talat om dessa single track har vi titta på varandra och skrattat. För visst är de tekniska partierna vackra men med 3000 hm i benen är det bara en fråga om att överleva.

Här kommer ett youtubeklipp från etappen.  Vid 19 sek blinkar jag och Kasper förbi.