…som om ingenting hade hänt.

On August 1, 2009, in Generelt, by Katarina

raw-BTDD1791

Många av er känner säkert igen känslan. Man satsar ett år av sitt liv på ett kort- en tävling och så plötsligt är det bara över. PostMaraDepressionen är ett faktum. Men när man gjort sju maror på raken måste jag säga att det känns annorlunda på några punkter.

1. Jag är inte rastlös.

I vanliga fall har jag inte ro att vila. Viloveckor är något jag skyr som pesten. Är övertygad att om man inte tränar 20 timmar plus per vecka så behövs de inte. Om man inte absolut känner att man måste. Det är en speciell känsla att på femte dagen ställa sig i starfållan, veta att man har sex timmar framför sig och att man kvällen innan bekymrat talat med, och klappat om sina ömma lårmuskler. Efter sju dagar är man nöjd med att inte behöva prestera fysiskt. Jag är fullkomligt nöjd med att vara träningfri. Och jag är det utan att bli irriterad.

2. Jag är nöjd.

Jag är aldrig nöjd. Det finns alltid saker att förbättra, saker som kan finslipas och som kunde gjorts annorlunda. Det är ett led i strävan att vilja bli det bästa man kan i sin idrott. Att vara nöjd med en placering, visst. Men när man helt plötsligt inser att man är nöjd med situationen är man ute på farligt vatten, det är då lättjan kommer smygande.

3. Få förstår vad ett etapplopp innebär. 

Jag tror inte det är så många utanför den här sfären som kan sätta sig in in vad ett etapplopp innebär. Om det inte är Vätternrundan så kan det ju inte vara så farligt. Men som någon klok människa skrev, “Vätternrundan är 145o höjdmeter. Transalp är 22 000″. Fast jag är luttrad, jag har lärt mig att inte prata om träning och tävling  med “fel” människor. Så när de som inte känner mig privat frågar vad jag gjorde på min semester svarar jag att vi var i Italien. De som vill veta frågar. Och jag svarar gärna. Men jag pratar inte om det, bara med de jag vet kan ge feedback. För det behöver jag. Och det är skönt att vi faktiskt var två om det.

Men det känns ändå tomt att inte kunna gå in på blogg efter blogg som man kan efter ex Göteborgsvarvet och läsa om andras upplevelse. Jag gillar det.

Så på ett sätt känns det som om det aldrig har hänt. Tvättbunken är borta, cyklarna skrubbade, såren nästan läkta…
Det är tur vi har de fantastiska bilderna, för det HAR faktiskt hänt. Vi har cyklat 600 km genom sydtirol och klättrat 22 ooo höjdmeter. Och vi gjorde det bra.

Nåväl. Hösten är lång. För den är här. Har ni sett det? Ljuset, doften, skymningen… Jag gillar det den här gången. Har så mycket att se fram emot. Nya program från löpcoach-T, ny cykeltränare (mer om det senare i höst).

Kroppen får bestämma den här gången hur vilan ska utformas, hur lång den ska vara eller hur kort den blir. Men jag njuter av att för en gångs skull vara nöjd; vi kunde inte kört hårdare, vi kunde inte gjort annorlunda. Vi gjorde det precis så bra vi kunde under rådande omständigheter. Men allt kan förbättras. Men DET är en helt annan resa, ett helt annat upplägg och en helt annan sak.

Tagged with:  

12 Responses to “…som om ingenting hade hänt.”

  1. Snorkkis says:

    Har precis läst igenom besrättelserna från de sista etapperna och det är bara så imponerande! Jag får placera mig i kategorin som inte förstås förstår vad det hela innebär; men så mycket förstår jag – att det var otroligt krävande och tufft. Vilken upplevelse, och att ni gjorde det så bra! Stort grattis, och fortsätt nu att vara nöjd!

  2. Katarina says:

    Snorkkis,jag tror du kan sätta dig in i känslan, att springa ett marathon ena dagen och så ett nytt dagen efter, och igen, och igen. Man får en djup muskulär trötthet efter. Och den är lurig för den känns inte när man bara lever “som vanligt”, men när man så snör på sig löpardojorna så fattar man hur det står till:)

  3. john says:

    Vad är det för kamera ni använt? bilderna är ju knivskarpa!

  4. Katarina says:

    Inte vi som fotat. Det är marathon-photo som stod för den servicen :)

  5. Kasper says:

    Kan se i billedernes meta data at der er anvendt følgende:

    Canon EOS-1Ds Mark II
    Shutter Speed: 1/790 s
    Lens Aperture: F/5,7
    Exposure time: 1/800 s
    ISO-320

    Nogle af stederne var kameraet selvudløsende når man cyklede forbi.

  6. Kasper says:

    .. og Canon EOS-1Ds Mark III

    Tror aldrig jeg havde fået sådan et ned i min Deuter 5L

  7. john says:

    ha, okej trodde ni satt inne med världens bästa tips på compact kamera!

    tänkte att det var konstigt att kasper skulle köra i förväg, packa upp kameran för att fotografera, packa ner sen cykla ikapp!

    Smart grej och sätta kameror längs banan, är ju rätt kul o se efterhand!

  8. Anders says:

    Vilken skön känsla, men jag förstår också att det kan vara lte tomt att inte kunna dela det med så många människor, men ni var ju iaf två som var med om det.

    Det är helt sjukt grymma bilder!

  9. Anna says:

    Oj vad konstigt det ändå måste kännas. Efter all förberedelse både fysiskt och psykiskt och så är det över. Men det är väl det som är tjusningen, man längtar efter dagen D och förberder sig på alla sätt för att sen tokköra när det väl gäller. Det måste kännas så galet skönt att slänga upp fötterna på bordet, tänka tillbaka på er prestation och vara så jäkla nöjd. Du skrev att ni gett allt och den känslan, när man inte kunde gjort mer utan är nöjd är maffig. Blir det fler TA eller är det för tidigt att säga?

  10. Andréa says:

    Jag förstår nog inte exakt hur det känns jag heller, men jag förstår att det är en otrolig prestation som inte vem som helst kan klara av. Ni måste vara så grymt starka, både fysiskt och mentalt!

    Njut av er ledighet och vila och kom sedan tillbaks med massa ny energi att lägga på ett nytt mål.

  11. Katarina says:

    Anders, ja tänk om jag suttit här och gaggat och Kasper bara tyckt att jag var tjatig :)

    Anna, fler etapplopp? Kanske, men inte nästa år. Det tar typ upp allt fokus det året.

    Andréa, Kasper är den starka, jag är den envisa :) En vinnande kombination i sådan här sammanhang!

  12. Grattis till bra genomfört lopp. Jag förstår känslan när det man satsat ett år på är klart och gjort. Då gäller det att vila huvet och ladda inför nästa utmaning.
    Grymt härliga bilder. Bra service av arrangören.
    /Johan

Leave a Reply