Fikacykling in action.
Jaha, vad ska man göra när benen bara ska snurra för snurrandets skull. Lugna rullrundor i ensamhet är inte min kopp te. Jona var parat på en kvart och mötte upp. Sen åt vi en närande lunch på Spelabäcken. Raw food, närodlat, kärlek och omsorg.
När man fikacyklar har man tid att smella rosesarna.
…men ränderna går aldrig ur. När Jona tar bilder passar jag på att sticka iväg på skyltspurt..
har precis läst ikapp från transalp: ni är så grymma så grymma så grymma! fantastiskt härlig läsning om värsta bästa paret. att ni gör det tillsammans gör det hela så mkt större. Det finns liksom ingen tvekan om vem som ska vara den andra hälften då. Fixar man trans alp så fixar man allt, det är min fasta tro, utan att för den delen vara insatt i cyklingen. Du beskriver det så bra! Fantastiskt och ett jättegrattis från mig! Kram S
Såg ut som en härlig tur! Saknar min cykel
Sofy, tackar allra ödmjukast. Jag blir alldeles rörd…
Anna, du är väl snart tillbaka igen?
Kul att läsa om ett ställe som serverar raw food, vad fick ni för mat där då? Har du läst om Brendan Brasier, Ironman-snubben som käkar raw (och skrev boken “the Thrive Diet”)?
Det var en rätt som var helt raw och det var en gudomlig lasagne. Resten är vegetariskt med bla ayurvesdisk touch.
Nu ska jag läsa om erat place
Tack för tipset om Brendan Braiser!