Dom kallar mig sparris…
Antingen är det den långa säsongen som börjar ta ut sin rätt, för var och varannan cyklist talar om STYRKETRÄNING. Och det gör även jag och Kasper och har gjort under ett par veckors tid. Och inte bara om styrketräning på cykeln utan om ren styrketräning på gym. Knäböj, marklyft, you name it. Antingen är det trenden 2010 som talar eller så är det helt enkelt hösten.
Det nya svarta 2010 är, tadam, SVART. Så mycket svart som möjligt på cykeln och sedan ska ryttaren vara som en läcker regnbåge. Vänta bara till ni ser Malojas vårkollektion så förstår ni vad jag menar, den är urläcker. Men det måste vara svart på rätt ställe. Vitt är fortfarande hett i ex skor och hjälmar.
Eller så är det bara så att jag är trött på färgade ramar och har klena ben. Det är tur att jag har en bild i huvudet av mig själv som tydligen inte överrensstämmer med verkligheten. Enligt Kasper har jag ben som en piprensare jämfört med de tjejer jag tävlar mot. Och det är väl tur att jag inte har fattat det helt enkelt.
Men något har jag fattat den här säsongen och det är att jag behöver åtta veckor av vila och återuppbyggnad efter ett etapplopp. Det tar jag med mig in i framtiden. Nästa år kommer jag lära mig hur jag funkar över en hel säsong av tävlande på helgen. Det blir något helt annat.
Imorgon är det som sagt dags för detta:
