Archive for October, 2009

Tillbaka på bollen

Posted by Katarina on October 27th, 2009

IMG_4608
Hoppas det inte blir en allt för kall vinter…

Det närmar sig avspark och 1:a november när alla olika delar synkas ihop till det som kallas “vinterträning” dvs löpträning, stryketräning, cykelspecifik träning.

Men jag är redan igång och idag har jag kört igenom mitt styrkeprogram för hemträningen. Faktum är att jag gjorde övningarna i direkt anslutning till dagens löpintervaller och jag har mindre smärta i bäckenet än jag brukar efter löpningen. Mycket i mitt träningsprogram handlar om bäckenstabiltet och bålstabilitet för att på så vis kunna använda mig av den styrka jag redan har i benen.

Så fram till februari är det inte maxstyrka som kommer vara målet med gympassen utan grundträning med fokus på teknik och stabiltet. För att sedan verkligen kunna gå på tungt med fokus på maxstyrka.

En träningskompis från triathlontiden har hjälpt mig med programmet. Eftersom hon själv har fött barn vet hon hur det kan förändra bäckenstabiliteten och hon vet också vad som krävs för att kunna utnyttja sin styrka maximalt på cykel. För här tror jag det skulle kunna göra mer skada än nytta med ett styrketräningsprogram som fokuserar på fel saker.  Det var en riktig tankeväckare att gå igenom programmet med henne, för det var utmanande på ett helt nytt sätt. Är så stram och svag i mina armar, bröstmuskler och axlar att jag med nöd och näppe kan hålla en pilatesboll över huvudet samtidigt som jag ska göra korrekta knäböj (eller så blev det för många saker att hålla i huvudet på en gång…) Men jag ska kämpa på under vintern!

Det slog mig idag vilka enorm duktiga och driftiga tjejer jag lärt känna genom mitt idrottande. För alla har de ett gemensamt, det sätter upp mål och ser till att uppfylla dem! Och det inspirerar så oerhört. För alla blir vi äldre, men på en punkt verkar vi vara evigt unga:)

Ikke for let, ikke for tung!

Posted by Kasper on October 25th, 2009

“Lagom” er vel det svenske ord.

Så fik jeg endelig min Scott Scale monteret op, hvilken jeg skal køre på næste år.
Cyklen er egentlig ikke bygget efter at skulle være let, men mere for at den skal være holdbar til næste års långloppscup. Selve rammen vejer kun 1 kg. så helt tung blev den komplette cykel ikke.

Eneste WW dele der er brugt, er en Kcnc saddel pind, da den kostede det halve af en tilsvarende fra Ritchey samt New Ultimate QR. 

Døm selv.

IMG_0281

IMG_0286
(Der skal saves 1 cm mere af stilken til forgaflen, men min sav var for sløv.)

Gubbfajt

Posted by Katarina on October 22nd, 2009

IMG_6381 

Ikväll utspelades en riktig gubbfajt på Ribersborgsstranden. Och jag gick segrande ur striden. Jag visste att jag skulle vinna. Känner ni igen känslan? Man bara vet att den andra inte kommer orka.

Jag var mitt inne i min tempodel när han dök upp som en liten prick långt framme på cykelbanan. Steg för steg närmade jag mig. Sida vid sida. Då ökar han. Jag håller hastigheten, pressar inte utan håller envist kvar, hastigheten är redan förhållandevis hög. Jag bara vet att han inte kommer att orka. Han segar sig kvar. Vinden friskar i, han tar lä tätt mot de höga buskarna utmed cykelbanan. Jag är kvar i mitten. Trycker fram höften, starka, bestämda steg mot asfalten. Han börjar tappa, först någon decimeter sedan meter för meter. Jag kan känna hans lättnad när vi viker av, jag mot Västra Hamnen, han mot stan. Jag dundrar vidare, en lätt vind i ryggen. 10 minuter kvar. Den sneda motvinden blir en lätt medvind och jag matar på mot Turning Torso. När jag passerar Espresso House har jag tre minuter kvar. Två minuter till “minut 19″. Äntligen kommer den, och jag pressar det sista över torget och vid foten av Torson är det över. Men jag vet inte om jag vill säga äntligen den här gången.

Struntade i km tider, det enda jag tänkte på var att det hela tiden skulle finnas ett motstånd att jobba mot.
“När det inte känns jobbigt springer jag för löst”. Det var mitt mål jag satte upp under uppjoggen. Lite nervöst är det alltid, ska jag orka hålla emot när motståndet kommer och impulsen att slå av på farten blir starkare och starkare?

Nästa pass i löparboken är enklare, “standardpass” som Coach beskriver det. 10 x 2´. Och därefter är det dags igen, tempopass. Men kanske kan det bli som med tävlandet. Att jag börjar gilla det. Att jag förlikar mig med tanken att alltid jaga framåt oberoende av vad jag har framför och bakom mig.

Jag är inte starkare än summan av mitt hjärta, mitt sinne och mina ben.

Och mina önskningar…

Jag hade faktiskt glömt.

Posted by Katarina on October 20th, 2009

Jag  har verkligen slitit med mina löppass under sommaren och tidiga hösten. Funderat och undrat om det någonsin kommer kännas lätt igen.

Men utan söndercyklade ben har lättheten långsamt kommit tillbaka igen och under dagens 75 minuter distans fanns det åter  “höjd” i steget igen. Med lite utfall och löpskolning hoppas jag att löpekonomin kommer tillbaka på allvar.

Men lika skönt som dagens pass var, lika oskönt kommer sannolikt veckans andra pass att bli. Snabbdistans. Passet jag inte vill ha på mitt program eftersom det är en sanningssägare jag fruktar. Ser fram emot en enda sak med det passet, det är sista minuten på fartdelen där jag pressar det sista ur min ben och äntligen får slå av på farten och nöjd och glad jogga av.  Jogga hem. Och jag ser fram emot känslan dagen efter, passet efter. Låg, slagkraftig puls.

Och det jag fruktar mest är inte passet i sig, utan mig själv, att jag inte ska orka stå emot känslan, impulsen att slå av på farten när den utmanande känsla kommer. Det gäller att våga hänga kvar när det börjar bli jobbigt. Det är där det börjar. Först där.

Idag köpte jag Runners World. För första gången på länge stod det något intressant. Läste artikeln om Clas Björling, mannen som satt Mockfjärd på kartan. För var det i ärlighetens namn någon som hört talat om stället tidigare? Resten av tidningen var som vanligt platt, trist och intetsägande.  Hur gör man en löptidning som inte bara är en upprepning av sig själv? Jag tror det är oerhört svårt, och i ärligthetens namn saknar jag  inte heller Runners World eftersom jag löst mitt sug på löpinspiration på annat sätt.

Oktobervilan rullar vidare.

Posted by Katarina on October 19th, 2009

Allt eftersom oktober fortskrider blir det mer och mer struktur kring träningen. Har ett nytt träningsprogram för löpningen de närmaste 6 veckorna i min hand. Förra året fick löpningen mycket fokus, i år får den lite mindre, men de specifika passen är inte desto mindre viktiga. De kommer vara en viktig del i min träning mot att bli en bra cyklist på nationell nivå.

För jag vägrar ställa mina löpskor. Jag tror på löpning som ett effektivt komplement till ren cykelträning av många anledningar. För det första blir jag aldrig riktigt cykeltrött. Det här året har jag inte upplevt att jag vill kräkas på min cykel. För jag gör annat, jag löptränar. Visserligen har jag tomtat runt på tämligen stela ben vissa löppass, men jag har fått avbrott i cykelträningen och ändå pressat pulsen. Löpning är dessutom tidseffektiv träning och perfekt när man ska resa bort med begränsat utrymme för bagage.

Ingen har väl missat att Öijer har börjat löpträna. Fast det är nog inte så klokt att försöka kopiera just honom. Skynda långsamt. Det finns fler exempel att cykel + löpning = sant, Compositemannen har kapat 10 minuter på sin miltid och nått min drömgräns på endast två pass löpning per vecka. Däremot krävs det fler löppass/vecka för min del att nå under 40 minuter. Sub 40 innan 40 är inte prioriterat i år, men det är ett självskrivet mål. Jag ska nå det.

Idag är det måndag, imorgon är det antagligen fredag igen. Konstiga veckor, det är någon som snor tisdag och onsdag. Kanske är det samma troll som snor den ena strumpan i tvättmaskinen?