Oktober månad bara försvann och nu är vi redan inne i november. Är redan igång med träningen inför 2010. Men innan jag sätter punkt för 2009 tänker jag summera vad som har hänt under året.

Det började bra med träningsläger på Mallorca, hängde med bra i det tuffa tempot.  Tyvärr drog  jag på mig knäproblem som följde med hem. Fick behandling av Henrik Solmenius och problemen försvann helt och visade sig inte ens under Transalp. Lärdomen jag tar med mig inför 2010 är att starta backträning på cykel tidigare. I år kommer jag inte vänta till efter jul med backintervallerna, utan de drar igång redan nu för att leder och ligament ska ha en chans.

Årets först MTB tävling gick av stapeln i maj. I mitt huvud hade jag ställt in mig på 90 km grusvägsrace men det blev 90 km XC. Och vi löste ut Kaspers körkort som vi lämnat i pant för att få delta med mitt pris för tredjeplatsen(vi saknade danska kontanter till efteranmälningen). Jag var ca 50 min efter Kristine  Nörgaard och 40 min efter Carol Rasmussen.
http://www.cykelmygg.se/2009/05/31/1194/

I juni var det fullt fokus på Transalp och inga andra tävlingar i kalendern.  Körde däremot ett långpass till Ystad. 170 km tor, ensam, med ett stabilt snitt på 30 km/h och en snittpuls på 129. Ett skönt formbesked att ha med sig till Dolomiterna.

16 juli reste vi ner till Mittenwald för att starta i Jeantex Bike Transalp 2009. Deltagarantalet i mixklassen hade stigit från 50 till 90 startande lag. Vår målsättning var att placera oss i den övre halvdelen, vi lyckades betydligt bättre än så med vår 26:e plats totalt.

Efter Transalp väntade en ganska tung månad av återhämtning och tvivel. Det tar tid att fullständigt återhämta sig efter ett etapplopp, men vi körde på enligt plan med höstens tävlingar och jag kunde köra hem ett brons i D Elit på Götalandsmästerskapen i Hässleholm. Tyvärr lyckades jag inte återhämta mig till XC  tävlingen dagen efter, och fick snällt släppa mina medtävlande utom synhåll.

Efter det har jag mer eller mindre tävlat mig i form. Bockstensturen blev ett lerbad utan like. Ett tungt lopp för min del som ändå resulterade i en fristart för min andraplats i D 30. Till nästa år hoppas jag på torrare bana.

Snapphaneturen blev en ensam historia eftersom Maria Wiklund fick ett stopp tidigt i tävlingen och vi tappade kontakten. Jag försvarade min seger från 2008 men i år i en helt annan klass, D Elit. Erövrade min första pokal i kategorin gigantisk.

Avslutningsvis kom då Merida MTB Marathon i Hilleröd. Danmarks till deltagarantalet största långlopp. Gjorde ett starkt lopp och avslutade säsongen med en tredjeplats. Den här gången “endast” 20 minuter efter Kristine och 10 minuter efter Carol. Det har hänt grejer med form och fart under den här säsongen, det är ett som är säkert. Och jag är inte närheten av min fulla kapacitet. Det ska bli oerhört kul att köra en hel säsong med långlopp och XC.

Jag har  insett att jag inte är en människa som jagar specifika konkurrenter. Det är oerhört missvisande att jämföra sig med andra, och aktörerna kan dessutom variera från tävling till tävling. Ett MTB marathon är långt och det gäller att köra taktiskt. Och jag kommer fortsätta använda mig av samma taktik som i år, att tänka frammåt oavsett om det är jag som jagar eller blir jagad. Att aldrig titta bakåt är mitt motto, det tar för mycket energi. Möjligtvis får man väl slänga ett öga bakåt på upploppet för att inte bli omspurtad om det varit stora avstånd under tävlingen.

Det är jag som styr och ställer i mitt eget liv som tur är, men det finns några personer jag vill tacka speciellt.
Therese Hagersjö har  levererat träningsprogram för alla löppass och hon har med fingertoppskänsla och precision hängt med i alla “ups and downs” under året.

Jona Dahlqvist gav mig några enkla verktyg att arbeta med mentalt under tidig vårvinter. De visade sig oumbärliga eftersom jag nu verkligen vågar tävla fullt ut. Den kvinnan är självlysande.

Och såklart ett stort TACK till våra samarbetspartners och sponsorer, Lenny och Jenny på Maloja, Ove på ReSkin, Svenska Sportprodukter och Robban Glembro.

Sist men inte minst, ett stort tack till hela min familj!

2010 kommer bli grymt!