Jag och PRO måndag morgon

On November 9, 2009, in Generelt, by Katarina

22-03-2006 18-37-13_0010
Cykel, klubb och klocka anno 2006. Mycket har hänt sedan dess…

Måndag morgon på gymmet. Det är jag och PRO. Härligt att se att så många pensionärer tränar. Men jag kände mig som ett exotiskt djur där jag slet och grimascherade i benpressmaskinen och slängde bollar så det sjöng i fanéren. Jag platsar inte på välfriserade gym med vitmålade träväggar. Behöver riktiga betongväggar dit man kan larma en medicinboll utan att hela byggnaden skakar. Och jag låter när jag tar i. Andas högt,  gnäller och gnyr när det börjar bli jobbigt. Kasper kallar mig “stönaren” efter Transalp.

Det är tur att jag oftast tränar när det är lite folk på gymmet. 

Det händer märkliga saker i mitt huvuvd. För det första så börjar jag mer och mer gilla både tanken på och att faktiskt springa snabbdistans. Och 10 x 400m förra veckan var något jag verkligen såg fram emot. Och idag var det kul på gymmet. Och jag börjar kunna tänka tanken på att springa löptävlingar på hemmaplan. Något jag skytt som pesten. Tänk att riskera att misslyckas eller klappa igenom bland folk jag känner?

Istället ser jag  varje tävling som en chans att förbättra mig, att höja mig ett litet snäpp ytterligare. Nu är det ju inte så att det kryllar av löptävlingar i skåne under vinterhalvåret, men jag hoppas få möjligheten att springa Sylvesterloppet på nyårsafton. Eller rent av 10 km i Ystad. Lite MTB tävling kommer det också att bli. I slutet av november går Heino Fall race utanför Köpenhamn, och om inte regnet vräker ner åker vi nog över och kör.

För att det är kul att tävla helt enkelt.

Sen lär jag få styrk av de danska brudarna så det stänker om det. Annika Langvad  dominerade helgens uppstart av Slush Cup. Hon utklassade damfältet och placerade sig på 22:a plats overall. Kagig brud. Så stark, vilken inspirationskälla.

Igår gav jag mig själv en fantastisk födelsdagspresent i form av ett underbart distanspass. 90 minuter i ett höstigt, fuktigt och mörkt Malmö. Jag och mitt driv. Slokade lite vid 12 km, har inte så många pass över timmen i benen. Men jag manade på, och styrkan finns där. På armen hade jag en annan present, en Garmin FR 310 XT. 305:an har fått en ny ägare och jag önskar dem många lyckliga mil!

Och tack till  er som kommenterat föregående inlägg. Fasen vad ni gör mig glad.

Att ni tror på mig.  

TACK!

 

3 Responses to “Jag och PRO måndag morgon”

  1. Gaaah, saknar också löptävlingar i Skåne så här års. Det kliar ju i mina spring-tarmar efter flera månader i vila.
    Härligt att läsa om din inställning till saker och ting, du är verkligen grym! Du kan bli precis hur bra som helst! Kör hårt men skräm inte ihjäl pensionärerna :)

  2. Anna says:

    Vad kul det är egentligen. Man tror sig gilla vissa saker mer än andra och så en dag upptäcker man att det kan vara trärtom. I like. Jag är för feg för att springa tävlingar just nu men sylvesterloppet vill jag nog ta och springa. Dessutom är det nog enda chansen att få lite snabbhet framöver. Kul med nu klocka, snäll make du har (för jag antar att det var han som gav dig den:))

  3. Olsson says:

    Låter som du är i harmoni med träningen. Underbart när det är så. Tummen upp!

Leave a Reply