Man kan ju alltid drömma om bara ben…

Dagens pass gick bla ut till brofästet. Eftersom den här punkten ligger en bit innan tullen så händer enligt utsago en del märkliga saker just här. Idag när vi passerade stod en vit skåpbil parkerad under bron, och en gul märklig blomstervagn rullades ut på cykelbanan av ett par skumma typer. Jag och Sasha konstaterade att det var ju ett nytt sätt att langa knark på…

När vi rundat “grejen” och körde tillbaka under brofästet fick vi oss ett gott skratt. I boden stod en kille och uppe på slänten stod filmteamet, inspelning av barnprogram… Eftersom de stod mitt i vägen hade jag stor lust att vråla Bollibompa när vi passerade. Men jag var vuxen och fegade ur.

Annars bjöd dagen på 5 backintervaller som tog hårt, liksom vinden som var hård och sur och gjorde oss nästan halvdöva första timmen. Sasha vek av vid Lockarp och slapp den sista biten av loopande runt Oxie.  Men jag var tacksam för sällskap de första två timmarna! Mätaren stannade på 2.58 h. Två minuter till godo. Tisdagarna kommer bli grishårda,  och det blir knappast varmare de närmaste tre månaderna.

Till helgen blir det “Blekingerundan”, 4 h där vi korsar gränsen till Blekinge. En riktig Transalpklassiker som bjuder på långa sugande stigningar och det gäller att ladda med dricka och bars eftersom det är rena rama ödemarken vi färdas i. Går man in i väggen under den här rundan, finns det ingenstans att nödproviantera!