Vuxna människor?
Vi gör så många val i loppet av en dag, och tänk så många vi gör under en livstid. Ibland blir det fel. Eller när man tittar sig i backspegeln blev det fel. Där och då var det kanske den enda möjligheten.
För andra gången det här året har jag köpt Runners och jag tycker det var ett riktigt bra nummer. Jag sågar aldrig någon eller något så lågt att jag säger “aldrig mer”. Alla kan bli bättre, allt kan förändras till det bättre. Även jag.
Därför väljer jag medvetet att läsa bloggar som är positiva. Någon beklagade sig över just den här typen av bloggar för att “allt är ju inte rosenrött”. Jag vill leva i en verklighet som är positiv. Pasi Salonen beskrev bra i sin krönika, “vill du vara smal, umgås med smala människor, studera dem”. Och så är det ju med det mesta, vilket umgänge man väljer speglar till stor del en själv. Eller vill man förändra något hos sig själv kan man aktivt börja att välja vem man umgås med.
De senaste dagarna har jag bevittnat ren och skär elakhet och egoism. Min första reaktion var att bli arg och tänka “öga för öga, tand för tand”. Men vi väljer inte vad som händer oss, vi väljer vårt beteende. När den värsta ilskan lagt sig började jag fundera över min egen reaktion. En klok människa sa till mig att man kan föreställa sig att man är en sten i strid fors. Inget vatten, hur vilt det än forsar fram kan rubba stenen. Hur mycket jag än vill kan jag inte ändra på det som inträffat, men jag kan välja att inte låta ilskan försura mig eller min familj, så jag låter vattnet forsa runt mig.
Befinner mig i en tung och trög träningsperiod. Rester av förkylningen, styrketräning och löpskolning gör att jag känner mig tung och trög. 12 x 2´stod på dagens program och trögheten återspeglades även på pulsen. I vanliga fall faller pulsen snabbt under joggvilan, men idag ville den varken upp eller ner. Och benen ville inte upp eller fram. Betade av intervall för intervall, steg för steg. Ibland släpper det efter ett par intervaller, men inte idag. Passet läggs till handlingarna, jag blickar framåt mot familjehelg, julcykling och första advent!
Ibland kan träningen vara tung så in i helvete och det är vid de tillfällena man ska vara som allra nöjdast att man genomfört den. Håller med dig angående den positiva aspekten, jag har bara inte lärt mig knepen som håller mig borta från dalgångarna. För det finns något positivt i allt som sker, det bara är så och det är det häftiga med livet.
Left by Anna on November 26th, 2009