Det började inte bra, jag tappade min nya Garmin väldigt olyckligt så ”glaset” till displayen sprack. Under ett par sekunder stannade världen. Träningsvärlden. Är det bara jag som är totalt beroende av vissa träningshjälpmedel?
För det är ju ett hjälpmedel, och enbart det. Allt annat funkar utom klockan. Hjärta, hjärna, synapser… Det är inte så svårt att köra på känsla, jag vet ju hur det känns i kroppen när det står en viss siffra på klockan. Det är bara det att jag gillar att kunna skriva ut ett kvitto!
Nu kan jag inte det. Klockan är på reparation hos Garmin, ovisst när den kommer tillbaka. Förra gången jag hade problem gick det blixtsnabbt, det blev aldrig besvärligt. Har iallafall skakat liv i min gamla polar RS 200. Den har varit spårlöst försvunnen i ett år. Men när nöden knackar på… Natten till måndag måste jag ha letat igenom lägenheten i sömnen, för måndag morgon visste jag precis var den var!
Nu alla hårt satsande människor därute, nu kör vi slutspurt mot julen!
Utan en klocka går det ju (nästan) inte att träna!!Någon gång har jag lyckats glömma den (klockan alltså) och fått förlita mig på någon snäll medtränande ( i bästa fall), mobilen (halvbra) eller en väggklocka som man kollar före och efter passet. (kasst!)
Hoppas du får din träningspolare snart igen!
Dock klarar jag mig med vilken klocka som helst med tidtagarur. Ju enklare desto bättre.
Ja visst är det märkligt hur snabbt man blir beroende av att få träningsdata. Nu när jag kör efter Aktivitus träningsupplägg kan jag inte leva utan min Garmin Edge 705 på styrstammen
//Niklas
Ingmarie, nä träna utan tidsuppfattning… det går bara inte!! Nu har jag iallafall puls och tidtagning. Resten kan jag leva utan (ett litet tag
Niklas, jag älskar träningsdata, det är ren njutning att få läsa efter avslutat pass.
Tur att iphonen kan gps plottra och grejja, så slipper man vara utan den på träningen med.