På väg mot pånyttfödelse…
Taggtråden i halsen satt som en spark på smalbenet morse.
Det började med en konstig känsla under gårdagens träningspass. En känsla som fick mig att ge upp, stoppa klockan och kliva av cykeln. Det händer inte.
“Sjukt syrig
Sjukt trött
Sjukt frusen
Sjukt omotiverad
Sjukt dålig karaktär att avbryta 20´innan tiden”
Så skrev jag i träningsdagboken. Och med facit i hand är det inte så konstigt att det var just de raderna som sammanfattade känslan jag hade i kroppen.
Idag “smoothar” jag.
Citronmeliss, annanas, kiwi, apelsin, banan, morotsjuice.
Swoosh.
Och det som håller mig uppe är att det bara är tre veckor kvar till Fuerteventura och en vecka med träning på Playitas. Sen tre veckor hemma och så iväg till Mallorca.
Innan dess en helg med SATS i Stockholm, men det är med skräckblandad förtjusning jag åker och jag kommer gömma mig under en röd peruk…
Och kan man bli galen av kyla?
Kasper tittade konstigt på mig när jag sa att det känns som jag blir galen om det snart inte blir varmare. Var jag än är, så fryser jag.
Hur jag än klär mig så fryser jag. Kommer inte undan.
Och jag saknar mina distanspass på cykel.
4h bara för mig själv.
Det är som att bada isvak. Det renar kropp, själ och tankar.
Det är som att födas på nytt.
Värme…
! Håller med dig om vädret – jag blir tokig. Jag vill också åka iväg, ska iofs iväg 1ve till Lanza start fredag men jag vill stanna längre. Vill gärna höra hur det var på Playitas. Ha så kul i Stockholm, själv missar jag det då jag precis kommit hem från Lanza. Det blir säkert jättekul och inte behöver du peruk…
Jag hoppas värmen kommer vecka 6 så inte långt kvar.
Men är det inte roligare att köra distans med andra än köra själv?
Left by jonas l on January 26th, 2010