April -07. Tjock och härlig med en bäbis i magen.
Jag spyr snart av tillbakatryckt frustration.
Om man inte kommer som “odd size luggage” så är det tabu att beklaga sig över trånga byxlinningar.
Jag är definitivt inte överviktig och har ett normalt BMI (världens mest missvisande mått).
Men mina jeans blir också trånga. När andra runt mig beklagar sig högljutt till höger och vänster om” för många kilon hit och dit” så är det bäst att jag håller käft.
Och jag ska stå ut med att höra knasigheter som “du kan väl äta vad du vill, du tränar ju så mycket”.
Nej, jag fungerar precis som alla andra. För mycket in och för lite ut blir trånga kläder.
Men klaga får jag inte, då har jag ätstörningar.
Vi har alla olika mål med en viktnedgång. Någon vill se snygg ut i sin brudklänning, någon vill öka sitt VO2max och någon vill helt enkelt trivas i sina kläder. Allt är inte ätstörningar, tänk på det nu när det tydligen blåser i bloggosfären.
Vi pratade om viktuppgång på jobbet idag efter man slutat träna, eller blir sambo eller flyttar isär. Jag har inte varit med om något av de men skulle heller inte vilja sluta träna.
Har du några mål med viktnedgång eftersom du skriver det eller bara hålla kroppen snygg som nu?
Haha Jonas, rätt på
Ja, jag vill faktiskt bara trivas i mina kläder igen!
Jag förstår precis vad du menar! Ätstörningshysteri råder… Bra inlägg
.
paolo roberto sa att man skulle sluta med läsken, va fan vet han?
imorgon ska jag cykla, eftersom att skånevädret valt att ignorera mig är det dags att ge igen. Kommer att låta bilen gå lite längre på tomgång o köra med lite mer gas än vanligt. payback
Ja du Katarina, du är inne på ett hett ämne. Det får vara upp till var och en varför man vill gå ner i vikt. Jag jobbar ju på att se snygg ut naken till bröllopet:) Men det är infekterat att prata pm vikt när man tränar mycket. Jag har förstått att man kan inte stoppa i sig hur mycket som helst bara för att man träna mycket. Jag gör i alla fall inte av med allt det jag stoppar i mig. Sen tyckte jag att Claes i RW uttryckte sig lite klantigt. Anorexia -och bullemi beteenden har inget med löpning att göra.
Soffan, helt galet är det. Jag vägrar hoppa på det tåget.
John, skippa läsken kommer inte göra att min byxor sitter skönare…
Kör hårt idag. Hårt mot de hårda.
Men jag stödjer INTE ditt miljösvineri.
Anna, ja här bränns det banne mig.
Snubben har verkligen lyckats reta upp och skapa debatt. Jag antar att han gnider sina händer. Det är så det funkar. Bra eller dålig? Enligt min mening så är RW i det stora hela lika intetsägande som Amelia. Dock finns där en del kolumnister och skribenter som jag har stor respekt för. Men i det stora hela en riktig skittidning.
Anna, du kommer vara vacker som en dröm i din brudklänning och starka, vackra och snabba kropp.
hjälpte inte o utöva miljøførstøring, møttes av ett tjock tæacke snø, -10grader. Men vi var 5st med robban i spetsen med dubbdæck, fast 1,5h och 5km kanske säger sitt…
John: Udetræning er ikke helt håbløst pt.
jeg holder mig inde.
Du John, jag slet med mina smala däck i stan idag. Hade riktigt kul på hjul på oplogade cykelbanor. Transportcykling räknar jag inte som träning. Men idag var det snudd på!
Gott jobbat idag
haha, ja cykelvägarna är duktigt mariga!
men jag hörde talas om en cx bana vid sibbarp det borde ju fungera fint så fort det är lite mindre snö! jag brukar pendla på en räser nu, för att bli säkrare på de smalare däcken. knivigt stundtals…
Jag borde egentligen hålla mig utanför denna debatt, men kan inte riktigt låta bli… visst, oerhört klantigt av CR att skriva det han skrev. Det jag kom att tänka på då, var att Träningsglädje-Sara i ett inlägg, kanske ett år tillbaka skrev att hon inte åt lunch. Detta uppfattades som positivt… hon som stor förebild och inspirationskälla fick en massa positiv respons på detta inlägg – att det liksom var bra att hon hittat ett sätt att äta som passade henne. Också ett inlägg som jag beundrar Sara för – hon vågar stå för det. Men vi andra bloggare – gräver vi inte en grop för oss själva när vi prisar en och sänker en då de säger ungefär samma sak, men med olika grad av diplomatik i sitt språk.
Du Katarina faller inte i den gropen; du är för klok för det. Men de flesta andra. Pladask.
Sånt man får tåla som vegan och hårdtränande uthållighetsidrottare:
“Näe men du KAN JU INTE gå upp i vikt, så nyttigt som du äter och som du tränar!!”
- Ehm, var det du eller jag som inte kunde knäppa mina favoritjeans imorse?
Om jag vill gå ner den vikten så måste jag också äta liiite mindre än vanligt. Precis som alla andra. Men det kan minsann skapa rabalder i omgivningen. Suck suck
Jag har inte riktigt uppfattat debatten så. Jag såg det mera som att “man måste” gå ner i vikt om man ska prestera bra resultat inom framför allt löpningen. Att man vill passa i sina favoritjeans eller få bort fluffet runt magen (som man själv bara ser) har jag inte uppfattat att det har kritiserats. Men jag kanske är färgad över att en av de första frågorna jag fick när jag började min resa mot Sub40 var hur mycket jag skulle gå ner i vikt för att nå målet.
jag läser tydligen inte din blogg tillräckligt ofta (såhär i efterhand när jag läst ikapp lite inser jag att jag borde göra det) så jag missade detta. och jag vet att snorkkis förmodligen inte kommer att läsa denna kommentar som egentligen är en replik på vad jag skrev för ett år sedan (more or less). ja jag skrev ett inlägg med rubriken att jag inte åt lunch och ja, det var tänkt att skapa en “va vadå?”-reaktion – men läser man inlägget ser man ju att jag istället för att äta lunch på lunchen tränade på lunchen, och åt både innan och efter. så att äta lunch betydde ju inte att jag inte åt. det var bara det att det är lättare att äta framför datorn på kontoret än att träna framför datorn på kontoret under den timma som utsetts som helig “lunchtimma”.
Välkommen Sara, ibland eller ofta
Lunchen ägnar jag också ofta åt att träna. Äter en extra frukost vi nio och en sen lunch/tidig middag istället. Dessutom kanske gentranskriptionen blir helt annorlunda om man inte ätit ett par timmar innan, och väntar en stund efter avslutat pass. Men det kanske jag återkommer till under våren
När och om jag vet mer.