April -07. Tjock och härlig med en bäbis i magen.
Jag spyr snart av tillbakatryckt frustration.
Om man inte kommer som “odd size luggage” så är det tabu att beklaga sig över trånga byxlinningar.
Jag är definitivt inte överviktig och har ett normalt BMI (världens mest missvisande mått).
Men mina jeans blir också trånga. När andra runt mig beklagar sig högljutt till höger och vänster om” för många kilon hit och dit” så är det bäst att jag håller käft.
Och jag ska stå ut med att höra knasigheter som “du kan väl äta vad du vill, du tränar ju så mycket”.
Nej, jag fungerar precis som alla andra. För mycket in och för lite ut blir trånga kläder.
Men klaga får jag inte, då har jag ätstörningar.
Vi har alla olika mål med en viktnedgång. Någon vill se snygg ut i sin brudklänning, någon vill öka sitt VO2max och någon vill helt enkelt trivas i sina kläder. Allt är inte ätstörningar, tänk på det nu när det tydligen blåser i bloggosfären.
Vi pratade om viktuppgång på jobbet idag efter man slutat träna, eller blir sambo eller flyttar isär. Jag har inte varit med om något av de men skulle heller inte vilja sluta träna.
Har du några mål med viktnedgång eftersom du skriver det eller bara hålla kroppen snygg som nu?
Left by jonas l on January 29th, 2010