
Man blir klok av att löpträna.
Ofta kommer insikter ramlande över mig i takt med att hjärtfrekvensen ökar. Ju högre puls, ju högre grad av insikt.
Intervaller är ungefär som en 90 gradig vittvätt av sinnet!
Idag förstod jag efter snart 35 år hur jag fungerar när en ny vanan ska etableras. Vi talar babysteps här.
Fick övningar av naprapaten som ska stabilisera och mobilisera mitt bäcken. Det var div böjjar, töjjar och en och annan vindrutetorkare. Tror ni att jag gjort något av detta? Jo, jag har gnetat på med en enda övning och det är “Stående Jane Fondas”. Men de andra har jag inte gjort, inte en endaste.
Men nu sitter den där Jane Fonda ungefär lika fast som en kroppsdel. Det svingas och sparkas nästan varje dag. Och DET är skillnaden som gör skillnaden. För jag har mindre ont efter passen. Och har jag ont, så gör jag lite svingar så blir det bättre. Faktum är att jag trycker på i bra fart i 18 km utan smärta.
Jag kan stolt klappa mig på axeln och säga att detta faktiskt blivit en vana!
Nu får jag väl implementera de andra rehabövningarna en och en också:)
5 x 4´stod på programmet idag. Ett nyckelpass. Gav mig av med öppet sinne. Sista hårda passet innan jag glassar resten av veckan.
Satte av, och när klockan pep att det var dags för joggvila blev jag fundersam “Har det verkligen gått 4 minuter”. Snacka om tankeflykt. Och som jag säger till mina deltagare på cykelklasserna när vi kör tröskelintervaller “Börjar tankarna vandra, lägg på mer motstånd!”. Så jag fick snällt gasa på lite hårdare. Under den sista 4´ hade jag dessutom hårt motstånd och det taggade mig enormt. Framför hade jag en löpare som också körde intervaller . Han joggvilade när jag dundrade om och kort därefter satte han fart. Med broddar. Det fanns bara en tanke i mitt huvud ”han ska inte om”. Broddarna klapprade fortare och fortare. Mina ben som trumpinnar. 30 sek kvar på intervallen och jag gav gas och höll undan.
Bästa intervallen på hela serien och en rejäl pulstopp. Tyvärr var jag för blyg för att tacka för hjälpen:)
Det är inte “vinsten” i sig jag är ute efter, det är fighten!!
Det är med stor glädje jag ser att deltagarantalet på “Alla hjärtans löpning” växer för varje dag.
Kom du också!





Vad det riktigt värmer i hjärtat när jag läser dina inlägg. Nu lääängtar jag tills imorgon då jag får löpträna igen. Och jag är lika “kass” som du. Jag kör Jane Fonda innan löppasset och ibland de andra. Katastrof, man får ju ta och skylla sig själv när man blir skadad. Jag känner också mindre smärta så han måste veta vad han snackar om den där Jimmy. Ha det gött i Stockholm, jag längtar till nästa söndag!!!