Var är vraket?
När vi anlände till Fuerteventura hängde regnet i luften. Mörka skyar tornade upp sig och släppte en aningens väta under eftermiddagen. På balkongerna runt omkring hängde regnjackor och smutsiga strumpor. Och jag funderade på om min packning var allt för optimistisk… Att resa med cykel är allt annat än “lätt”. Därför försöker jag minimera allt annat, vardagskläder, necessär osv.
Cyklarna hade klarat resan fint och på något märkligt vänster lyckades de också resa på fribiljett. Som vanligt är reglerna luddiga vad gäller busstransporten sista biten till hotellet. Busschauffören stoppade pengarna i fickan och något kvitto såg vi aldrig röken av. Men spanska skatteverket kanske inte ens existerar? Å andra sidan kontrade vi på hemresan med att vi betalat för “tur och retur”. Så vi är väl likadana skitstövlar.
Middagsbuffén på Playitas är fantastisk. Massor av grönsaker och fisk- och kötträtter som lagas på plats. Frukt- och efterrättsbordet hålle samma höga standard. Och som vanligt när det är buffet så äter vi en tallrik för mycket vilket resulterat i bongomage samtliga kvällar.
Efter en stadig frukost på måndagmorgonen (frukostbuffén håller lika hög standard) så bar det iväg efter väganvisningar från Garmin edge 705. Kasper hade på förhand lagt in de rutter vi skulle köra. Ett genidrag eftersom vägnätet på grus är oändligt och det inte finns några på förhand markerade mtb tracks.
Ganska snart insåg vi varför man rekommenderar fullys på ön, grusvägarna är ofta slagiga och nerförskörningarna KRAFTIGT slagiga. Det är inget problem att ta sig runt med en HT, om man är hårdskinnad vill säga. För två bleka skandinaver som inte kört distanspass sedan lucia var det dock en aning hårt för huden på “slitdelarna”.
Vackert och ofta havsnära med MTB.
Något som vi missade helt var att ta med någon form av plåster/tejp, terrängen är stenig, dock inte så vass som Lanzarote, men tillräckligt ruff för att skrapa av huden om man går omkull. Den mesta av tiden befinner man sig långt från bebyggelsen och att kunna tejpa ihop sig själv är ett måste för att ta sig vidare. På vissa ställen tar man sig inte ens fram med bil.
Fuerteventura är backigt, inte bergigt som de andra öarna. Stigningarna är dock bitvis brutalt branta då man oftast inte väljer att dra vägen i en serpentin utan rakt upp. Under tisdagens pass fick vi erfara detta då vi klättrade från havsnivå upp till 460 möh på ca 2 km. Jag hade det lite enklare som kör tredelat…
Snittlutning under den här stigningen var 23%.
Under den här turen fick vi också forcera ett par lager taggtråd. Men varför låter vi vara osagt.
Rent estetiskt tycker jag fortfarande att Lanzarote är vackrare. Blått, svart och vitt. Fuerteventura är brunt, blått och så ett gytter av olikfärgade byggnationer. Och så spräckligt i form av de 30 ooo getter som befolkar ön. Man stöter på dem överallt och jag har inte förstått vad de lever av. Sten?! På många ställen fanns inte tillstymmelse till växligthet utan bara sten så långt ögat kunde se. Och inget vatten.
Bäääää… (ser ni vägen? Skump, skump…)
Resten av veckan fortlöpte i samma anda. Tyvärr hade jag problem med bodyn i bakkassetten som kastade in handduken och jag svor i alla nerförskörningar eftersom jag tvingades sitta ner. Så fort jag slutade trampa la den upp kedjan och lät som ett tröskverk.
Underlaget sliter hårt på bla däcken. Ta därför med de viktigaste reservdelarna hemmifrån. Verkstaden kan bistå med verktyg och fotpump men reservdelar är en bristvara.
Min optimistiska packning visade sig tillräcklig. De första dagarna åtnjöt vi svag vind och klarblå himmel. Vinden friskade i de sista dagarna men regnet höll sig på avstånd och vi kom torrskodda genom hela veckan.
Cykelbrännan på plats även i år.
Det enda negativa med Playitas är deras Supermercado. Dyrt och dåligt. Lägg lite tid på att handla nere i byn. Går buss från Playitas. Själva byn La Palyitas är också värd ett besök. Där ligger små mysiga restauranger med oslagbar havsutsikt, och man kan gå längst stranden tillbaka till hotellet.
Tyvärr så finns det hundar även på Fuerteventura, och vissa av dem gillar att jaga cyklister. Men den lilla terriern vid det vita huset ett par km från Playitas låter mest. Han verkar inte vara av den bitiga typen utan gillar bara att jaga fötter som åker runt, runt. Efter ett par rundor lärde vi oss. Och den jäkeln är en liten smygare, han säger inget förrän han är precis bakom vaden…
Kanske är det också därför jag starkt anbefaller GPS och att man plottar ut sin runda innan man ger sig iväg. Det är förenat med obehag att hamna på “privat” område med skällande hundar som sliter i sina kedjor. Iallafall jag drabbas lätt av panik i dessa lägen. Det enda jag då kan höra är kedjor som rasslar, bestar med stora käftar som bara väntar på att få sätta tänderna i min bleka vader och mitt hjärta som bankar av rädsla i bröstet…
Slutligen kan jag säga att vi kommer återvända till Playitas redan i år. Och då kommer vi även använda oss av deras övriga faciliteter som gym och gruppträning(kostnadsfritt). Vi överväger också att under den resan hyra cykel då vi kommer resa alla tre och inte kommer kunna cykla ihop. Kostnaden för att hyra en cykel under en vecka är ca 60 euro.
Nu laddar vi om inför nästa resa till Mallorca. Den här gången blir det enbart lvg. Lite snällare mot slitdelarna där bak…
Månlandskap…
Underbar beskrivning Myggan! Och det känns skojigt att få springa i era hjulspår til sommaren. Om ni vill dela med er av gpsturer vet jag en som är intresserad. Han har sprungit med cykeln på axeln från hundar förut, blivit biten i baken och slipper gärna att bli det igen…
Låter som ett lika bra träningsställe som La Santa i mina öron även om sistnämnda ort har en stor plats i hjärtat så kanske Playitas kan få det också. När i höst ska ni åka tillbaka? Och hur var potentialen för löpning…?
Massa kramar,
Therese
Självklart delar vi med oss!
Och absolut löpvänligt för dig som kan hålla på i oändlighet och inte räds motlut. Det enda långpass jag gjorde i löpskor var från Playitas upp till fyren, markerad “ut och hemrunda” 13 km, där nerförslöpningen sliter mer än uppförsdito! Enminutrarna betades av på området där det finns en 1400 m runda som är platt men kurvig och innehåller ett litet hopp genom en plantering ut på strandpromenaden
Men precis som för dig så har Lanzarote en speciell plats i mitt hjärta. Jag gillar skarpa kontraster. Svart. Vitt. Blått. Men Fuerteventura i solsken innebär ett speciellt ljus. Ni får själva uppleva till sommaren!
Och vad hösten anbefaller, ska ni med? Vi funderar på november, men inget är spikat, allt öppet
Kram
Man blir nog inte lika imponerad av naturen på Fuerte som Lanza, och personligen saknade jag friidrottsarenan, men maten var godare och rummen fräschare. Kram, välkommen hem en sväng!
Låter underbart. Kanske skulle lära mig cykla?
Jona, jag håller med om friidrottsarenan. Inte för att jag är en flitig användare utan pga den blandning av atleter den attraherar. MiniTrifolk sida vid sida med Am fotbollsspelare, det är underhållning på hög nivå!
Och ja, maten är fantastisk. Därför har jag bestämt att vårens tema är MÅTTFULLHET
Ses snart söderöver.
Ellinor, lära dig? Det är bara att trampa, resen kommer med tiden;) Mycket lättare än att springa sub 40!
Ser jättehärligt ut!! Välkommen hem igen!
Var ute och kollade Minnesbergsbacken idag. Det var för kallt att springa för mig så det blev med bilen på väg till gymmet (tränar i Svedala).
Det är barmark och fin asfalt, ganska höga snövallar på sydsidan så blir det varmt kanske det kommer bli mycket smältvatten där?
Kram!
Daniel, du är en pärla!
Minnesberg i strålande sol och med snövallar kan bli en upplevelse. Det dröjer dock innan fincykeln kommer fram, Cayon har skärmar, så smältvatten kan jag leva med, uppför iallfall
Men tempen måste upp på plus, annars kommer jag inte ens till Oxie…
Kram
Dog skal man være opmærksom på at 80 % af gæsterne på Playitas er smagsløse, tyske triatleter der hedder Mannfried.
Jag är gift med en tvättäkta cyklist. De flesta har en medfödd, allvarlig form av allergi mot triathleter.
Kasper tror nämligen att han omvänt mig. Men jag väntar bara på rätt tillfälle att ta upp simningen. Frivillig simcoach, någon?
Härligt, då är Angela och jag redo för att göra Playitas i två veckor nu
. Blir dock mest simning och löpning, MTB är inte min grej 
Kram Sofie
Ni kommer få två fantastiska veckor
Njut av solen, värmen, träningen och den goda maten!!
Kram och hälsa Angela
Vi är på Playitas just nu, så vi måste misat varandra precis. Vi var ute o cyklade igår (hyrde cyklar). Landskapet var ganska enformigt tyckte vi och det var svårt att veta vart man skulle åka. Men en lagom runda på ca 3,15 fick vi ihop. Tyvärr knäckte stigningarna mig första dagen. Sprang intervaller i backe och nu är inte längre låren vad de borde vara…så det har fått bli lugnt några dagar. Vi har varit kritiska mot hotellets buffe´ men enligt er låter den ju ok!? Kanske testar den ikväll då =)
Hej Linda!
Otur, annars hade vi kunnat köra ihop, eller är det lvg ni hyr?
Enformigt är ordet. Och det måste vara hopplöst (i terrängen) om man inte inte plottat ut en runda på GPSies innan?! Vi försökte köra en runda “på känn” men det blev katastrofdåligt.
Smaken är som baken, men vi uppskattade maten. Några konstiga rätter hittade vi dock som undveks
Ha en fortsatt bra vecka!
(jag knäckte mina lår i nerförslöpan från fyren, hade grym träningsvärk när vi flög hem!)
Thriatleter är ju djävulen, jag har kommit på att det finns många sådana och multisportare som bor i storstäderna. varför?
Och en snabb fråga, vart i helsike lär folk sig kråla? är det nån som egentligen kan det eller kör alla nån sorts hemmavariant?
skönt att ni är hemma igen!
Jag har nog fått mer än träningsvärk…troligtvis inflammation. Så vi nöjer oss med gym och simning i några dagar. Frukosten håller jag med om att den är helt ok, sen har vi hittills käkat mest på den italienska restaurangen här nere. Bra mat! Kommer absolut rekommendera andra att åka hit. Mycket triathleter här vilket är kul.
Linda, som du ser är det delade meningar i kring triathleter. Men vi har väldigt underhållande diskussioner när vi reser
Jag tycker dock “Tri är Töfft”.
Hoppas ditt knä lugnar sig!
Vi kommer åka tillbaka till hösten, men då blir det lvg eftersom vi kommer ha Emil med och inte kommer kunna träna ihop, det är nog lite snällare mot knäna än hyra tunga fullys uppför…
Sköt om er!
John, om du är snabb så hinner du anmäla dig till Heleneholms nybörjargrupp. Kolla http://www.heleneholmstriteam.se
Lotta Kjellander håller i det.
Det krävs mycket träning att lära sig frisimma, ffa tar det tid att hitta vattenläget och man måste underhålla det hela tiden. Har man talang går det fortare. Saknar man är det fruktansvärt slitigt (som i mitt fall).
Har fortfarande inte knäckt koden hur man förflyttar sig i vatten. Det är inte som med löpning och cykel att tar man i mer flyttar man sig automatiskt fortare framåt…
Ja, du har säkert redan upplevt det där. Stora kraftiga damer som bara flyger förbi utan anträngning när man själv tar i så goggelsena immar och slutet känns nära.
See U soon.
Välkommen hem!!!Ungefär så där upplevde jag F med.(Fast jag kutade i stället för hojade mig runt.
)Såg alltid ut som ett galet troll i huvudet efter att ha brottats med blåsten. Sista dagen lyckades jag trilla på en av de där stenarna och fick med mig några riktiga smaskiga sår hem som minne.:-( Gillar Mallis bättre. Inte alls lika mycket lösa hundar heller.
Kul att läsa om er resa.
Gud va ni har kämpat. Men det ser även ut som att ni har haft en heldel härliga träningsdagar. Jag är inte alls lite avis.
Vi ska åka till Mallorca i juni cykla och semestra. Har ni varit där och cyklat? Ni kanske har några bra tips som vi kan ta med oss?
//Åsa
Åsa, Kasper åker för 11:e året och jag för 6:e eller 7:e
Var ska ni bo? Vad vill ni cykla, berg, platt, fikatur
Man kan få det mesta på ön!
Hej Hej!
! När drar ni till Mallis, jag kommer vara där den 27 och två veckor framåt – själv 
! Skulle gärna vilja få lite sällskap om det går…..
Fin beskrivning, kanske dags att boka en resa och testa stigningarna
Camilla