Fullt fokus.
Att flytta fokus.
Det är något jag jobbar med varje dag. Att jag lärde känna Spring-Therese innebar faktiskt att det blev lättare att vara jag. För jag insåg att det finns fler på vår jord som brottas med samma tankegånger. Som upplevt samma dubbelbottnade känslor inför att sätta sig själv i centrum för någon annans skull.
För helst av allt skulle jag vilja dela med mig utan att själv behöva stå i centrum.
Men jag har också insett att jag bara är ett verktyg. Jag är ett verktyg för att hjälpa andra nå sina mål.
I tisdags kom den där känslan igen, olusten kröp sig på inför onsdagens pass. Att sätta sig där framme, prata med min pipiga stämma i ett headset som dessutom inte är kompatibelt med mina små öron och smala hjässa.
Då fick jag praktisera “fokusförflyttning” igen.
Det handlar inte om mig, det är inte för min egen skull jag sitter där på instruktörscykeln.
Och så blir det plötsligt hanterbart igen.
Glädjen att få ge står i fokus.
Glädjen att få peppa, pusha och lyfta deltagare över sin gräns och mot sina mål!
Och samma känsla finns inför den 20:e. Men min önskan att få inspirera och dela med mig av mina erfarenheter är större än min motvilja att bli exponerad.
Jag är så otrolig grön som instruktör. Ett litet spätt lönnträd som precis fått sina första blad. Har ni sett ett sådant? Man blir förvånad vilket rotsystem som gömmer sig nere i jorden under denna lilla pinne. Rötterna har jag, grunden och kunskapen.
Resten måste jag slipa fram med tiden.
Samtidigt är det kanske sunt att inte ta sig själv för given?
Att inte utgå från att jag som person är “the main attraction”?
Stefan Nilsson skrev i sin blogg om att “osäkra människor leder spinningpass”. Det ligger en sanning där. Osäkra människor som vill ha bekräftelse på sin egen storhet. Och så osäkra människor som egentligen inte söker bekräftelse av sig själva, utan som trots sin osäkerhet väljer att sätta sig där framme för att få andra att bekräfta sig själva!
Tyvärr får jag inte den feedback jag önskar. Jag hör bara det som är bra. “Tack för ett bra pass” osv. Önskar att jag på något sätt nådde fram till dem som inte tyckte det var bra. För jag vill utvecklas, jag vill komma åt de bitar som inte är fullständiga. Kanske når inte mitt buskap alla? Vill så gärna veta. Men att vara instuktör handlar om att bygga upp ett förtroende. Och det tar tid, så sakteliga kryper saker och ting fram, människor vågar öppna sig.
Även jag.
De spinningpass jag har varit på under mina mer aktiva dagar var värdelösa, ger ingenting att gå dit och lyssna på nån gym pajas med tribaltatueringar och matchande överarmar. Känns lite som att gå till en fotmassör när man har ont i tänderna.
Jag tror att folk har respekt av att faktiskt möta en riktig cyklist av rang, som vet vad det faktiskt innebär att känna syra från tår till öron och hängt av kapten i motvinden…
Det är nog ett klassiskt fall av rätt person på rätt jobb, när det gäller spinningpassen. Kör på bara!
Det är nog både och Kapten. De som kommer till SATS kommer av många anledningar. För vissa tror jag musiken är väldigt viktig. Och vissa kommer för att titta på instruktören. Någon för att slippa tänka själv och sen finns det nog en liten klick som är som du och jag. Som vill ha en tydlig struktur och presentation. Inga överraskningar och olika moves. Mina pass är ren och skär konditionsträning. Maximalt utnyttjande av de minuter som finns att förfoga över.
Och jag tror att alla typer av instruktörer behövs på SATS, just för att fylla alla behov! Jag är inte en bättre eller sämre instruktör än de andra. Jag är jag.
låter som ett knepigt ställe, mycket beach 2010 i lokalerna? fixar knappt gå till mitt vanliga gym, för att det dykt upp så satans med folk… ska byta ställe tänkte jag.
Nej, man märker inte av det så mycket. Du kan hänga med ett pass framöver om du vill. Den 18:e är gästcykeln redan bokad men jag kan säga till nästa gång jag ska ha vik.
Jag hade en “spion” på passet
Omdömen:
Ett av de absolut bästa passen personen varit på (av MÅNGA pass)!
Märktes att ledaren var en “riktig” cyklist.
Musikvalet kan man ha delade meningar om…
tack, men jag tycker att det är på hög tid att det ska gå och cykla ute snart! trött på o vara inomhus. Jag är en okapad växelvajer ifrån på räsern och mtb’n ska få provrulla till jobbet imorgon med längre kedja…
Som spinningdeltagare är jag urusel på att lämna feedback och har inte funderat på att man faktiskt borde göra det. Jag ser fram emot när min giftascirkus (missförstå mig inte men det är lite av en cirkus) är över så jag kan landa i vardagen igen. Denna vecka missade jag ju båda dina pass men det kommer inte hända igen.
HP, OJ!!! Du kan hälsa din kompis att han gärna får komma med förslag på musik som han gillar. Det är grymt svårt att få till en musikmix som faller alla i smaken. Men jag tar gärna emot förslag
Hälsa och tacka, det värmde verkligen!
Tanken slog mig plötsligt, för det kändes inte bra när jag började på SATS. Jag la nämligen upp passet som det förväntades, gick på andra instruktörers pass och insåg till min förtvivlan att mitt upplägg inte alls liknade någon annans, inte på City iallafall. Saker och ting föll på plats först när jag helt och hållet frångick att försöka göra något som inte till 100% är jag.
Nu är jag 100% Katarina när jag sitter där framme. Och passen känns 100% mig. Och det är då jag är mest mottaglig för konstruktiv kritik, både negativ och positiv.
Just nu är det extremt svårt att komma så mycket längre eftersom jag inte har fasta klasser. Men målsättningen är att slutligen ha en klass per vecka genom en hel termin och köra ett upplägg som förhoppningsvis spottar ut modigare, starkare och snabbare deltagare vid terminens slut!
Anna, jag hoppas att vi ses i löpskor snart också
Nästa torsdag 17.30 kör jag långa tröskelintervaller på City. Kom om du kan!
Jag bygger mitt pass utifrån ett syfte och musiken är redskapet som ska hjälpa kunderna att uppfylla det syftet.
Sedan är ju musiken så otroligt individuell och visst försöker man variera den så mycket man kan. Men samtidigt måste man ju gilla den själv annars har i alla fall jag svårt att vara en inspirerande ledare. Jag tror inte det är möjligt att tillfredsställa alla, det är ju därför det finns olika ledare med olika stilar och musiksmak att tillgå på ett gym (vilken tur). Igår fick jag faktiskt själv kritik för just musiken. Jag var bra men kunden upplevde musiken som destruktiv. Hon gillade inte någon musik som spelas på radion eftersom den går i moll (tydliga beats) och inte heller hip hop/R&B.
Själv brukar jag undvika de värsta radioplågorna i sin ursprungsform men har ofta mycket tydlig takt/beat (a la dj tiesto/David Guetta) i musiken som i alla falla peppar mig. Jag är medveten om att många säkert tycker den typen av musik är förfärlig liksom “min” kund som föredrog klassisk musik. Men jag vet även att många liksom jag tycker den musiken är perfekt att spinna till. Det är klart att man vill att alla ska vara nöjda men det är en knepig uppgift, om inte omöjlig, och det gäller att inte helt glömma sin egen stil.
Sen håller jag med Katta om att det är så underbart att se sina kunder lysa, ta ut sig och sedan känna sig supernöjda med sin egen prestation. Eller när de kommer fram och säger att de fått jättebra resultat av sin träning. Man får inte glömma att som instruktör är man ingenting utan sina kunder och det är faktiskt DE som tränar och utför jobbet.
klassisk musik är ju dock jävligt klurigt och köra spinning till. Men det är ju kanske klokt och undvika de värsta radiohittarna samtidigt är ni ju inte dj’s för hipster fixiecyklister heller så att säga.
Musik är klurigt, ska vara klurigt och kommer för alltid att vara klurigt. Folk kommer alltid vara oense. Vet att det var t ex Depeche kvällar osv nångång därhemma som temakvällar.
Beethoven på cykel.
Tysk techno og Rammstein, så glemmer man næsten at man cykler samtidigt med at pulsen ligger på 65-80 %
måste bara få kommentera bilden, vilken söt stor pojke du har nuförtiden. Gud vad dom växer fort *:)
Hej myggis!
Sedan vill jag säga att du ska bara fortsätta vara dig själv. Bara att du sitter där framme som den cyklist du är ger medlemmarna en föraning om vad riktig konditionsträning är. Och ju fler gånger du kör desto mer kommer du att växa in i rollen som instruktör. På ditt eget lilla sätt. Jag lovar dig att det lönar sig i slutändan att vara en reflekterande, funderande och analyserande ödmjuk människa. Med det kommer du att komma långt som instruktör.
Först vill jag säga tack för de fina orden.
Musiken är dessutom som baken och den låt som personen du refererade till i inlägget rekommenderade som 4:e låt skulle aldrig ens platsa i ett av mina pass. Inget fel på låten, men mina 4:e låtar handlar om helt andra saker än just det där. Men det är ju jag och mina pass. Du hittar din stil, din musik, dina upplägg och skapar dina fantastiska pass som folk kommer att längta till. Jag lovar dig att det är så, men det tar lite tid att bygga upp det där. Både förståelsen hos medlemmarna och sitt eget instruktörssjälvförtroende.
Fortsätt på din inslagna väg, det behövs instruktörer som du och du ska inte vara som alla andra. Du är inte som alla andra på ditt vanliga jobb heller, eller hur? Eller som alla föräldrar på Emils dagis heller för den delen. Du är cykelmyggan och det är den personen du ska använda dig utav i instruktörsrollen också. Du, ditt pannben och din träningsglädje! Vilka instruktörer har cyklat TransAlp, vilka tävlar mtb och prioriterar träningsläger på sin semester…?! Sådant inspirerar också andra. Använd dig av den person du är på ditt ödmjuka sätt!
Kramar till dig,
Spring-Therese