Musiken är dessutom som baken och den låt som personen du refererade till i inlägget rekommenderade som 4:e låt skulle aldrig ens platsa i ett av mina pass. Inget fel på låten, men mina 4:e låtar handlar om helt andra saker än just det där. Men det är ju jag och mina pass. Du hittar din stil, din musik, dina upplägg och skapar dina fantastiska pass som folk kommer att längta till. Jag lovar dig att det är så, men det tar lite tid att bygga upp det där. Både förståelsen hos medlemmarna och sitt eget instruktörssjälvförtroende.

Fortsätt på din inslagna väg, det behövs instruktörer som du och du ska inte vara som alla andra. Du är inte som alla andra på ditt vanliga jobb heller, eller hur? Eller som alla föräldrar på Emils dagis heller för den delen. Du är cykelmyggan och det är den personen du ska använda dig utav i instruktörsrollen också. Du, ditt pannben och din träningsglädje! Vilka instruktörer har cyklat TransAlp, vilka tävlar mtb och prioriterar träningsläger på sin semester…?! Sådant inspirerar också andra. Använd dig av den person du är på ditt ödmjuka sätt!

Kramar till dig,
Spring-Therese

Musik är klurigt, ska vara klurigt och kommer för alltid att vara klurigt. Folk kommer alltid vara oense. Vet att det var t ex Depeche kvällar osv nångång därhemma som temakvällar.

Beethoven på cykel.

Sedan är ju musiken så otroligt individuell och visst försöker man variera den så mycket man kan. Men samtidigt måste man ju gilla den själv annars har i alla fall jag svårt att vara en inspirerande ledare. Jag tror inte det är möjligt att tillfredsställa alla, det är ju därför det finns olika ledare med olika stilar och musiksmak att tillgå på ett gym (vilken tur). Igår fick jag faktiskt själv kritik för just musiken. Jag var bra men kunden upplevde musiken som destruktiv. Hon gillade inte någon musik som spelas på radion eftersom den går i moll (tydliga beats) och inte heller hip hop/R&B.

Själv brukar jag undvika de värsta radioplågorna i sin ursprungsform men har ofta mycket tydlig takt/beat (a la dj tiesto/David Guetta) i musiken som i alla falla peppar mig. Jag är medveten om att många säkert tycker den typen av musik är förfärlig liksom “min” kund som föredrog klassisk musik. Men jag vet även att många liksom jag tycker den musiken är perfekt att spinna till. Det är klart att man vill att alla ska vara nöjda men det är en knepig uppgift, om inte omöjlig, och det gäller att inte helt glömma sin egen stil.

Sen håller jag med Katta om att det är så underbart att se sina kunder lysa, ta ut sig och sedan känna sig supernöjda med sin egen prestation. Eller när de kommer fram och säger att de fått jättebra resultat av sin träning. Man får inte glömma att som instruktör är man ingenting utan sina kunder och det är faktiskt DE som tränar och utför jobbet.

Tanken slog mig plötsligt, för det kändes inte bra när jag började på SATS. Jag la nämligen upp passet som det förväntades, gick på andra instruktörers pass och insåg till min förtvivlan att mitt upplägg inte alls liknade någon annans, inte på City iallafall. Saker och ting föll på plats först när jag helt och hållet frångick att försöka göra något som inte till 100% är jag.
Nu är jag 100% Katarina när jag sitter där framme. Och passen känns 100% mig. Och det är då jag är mest mottaglig för konstruktiv kritik, både negativ och positiv.
Just nu är det extremt svårt att komma så mycket längre eftersom jag inte har fasta klasser. Men målsättningen är att slutligen ha en klass per vecka genom en hel termin och köra ett upplägg som förhoppningsvis spottar ut modigare, starkare och snabbare deltagare vid terminens slut!

Anna, jag hoppas att vi ses i löpskor snart också Nästa torsdag 17.30 kör jag långa tröskelintervaller på City. Kom om du kan!