Måhända skitig i fejjan, men mina avsikter är rena.
Senaste tiden har bjudit på märkliga möten.
Vissa i form av människor som visat sitt rätta jag. Ibland innebär detta en positiv överraskning, men i de allra flesta fall en stor besvikelse. Sådant är livet, och de allra flesta av oss kan vittna om besvikelser i mötet med andra.
Frågan man då får ställa sig, vad hade jag för förväntningar på människan ifråga? Många gånger handlar besvikelse om att man byggt upp fel förväntningar, och när dessa sedan inte infrias så står man kvar med en stor frustration och tomhet.
Att leva efter devisen “Jag kan inte ta ansvar för andras känslor” kan många gånger vara upphov till brutala möten med verkligheten. I dessa brutala möten har man två val, att se sig själv som offer, eller vara den som tar ansvar för sin egen själsliga hälsa. Och att ta på sig offerrollen är aldrig bra för själen.
Min tanke är inte att man ska skruva ner förväntningarna på livet, men lägg inte ansvaret för din egen lycka i någon annans händer.
Svårt.
Jag väljer att ta senaste tidens märkliga möten och upplevelser som en språngbräda in i en annan verklighet.
Med öppna ögon, fortfarande blå, tänker jag utmana mig själv. Och alla är välkomna att följa med.
Men ett råd från mig till dig.
Saka dina avsikter.
Lika kloka ord som alltid Katarina. Och du har så rätt.Tror många faktiskt kan tycka att det är “bekvämt” att skylla på andra/annat är livet inte blir som man tänkt sig. För när man gör det så slipper man ta ansvar. Både för sina egna handlingar och för sina egna val.
Sjysst bild- speciellt kontrasten till de skinande fasaderna:)
Tänkvärt inlägg- känner igen mig ganska väl i just med att kanske ha vissa förväntningar som inte alltid infrias. Det har jag jobbat på ganska hårt på- för att slippa bli besviken.
Det har lett till att jag själv numera sätter personkemi som en tung förstaplats när jag gör jobb( både “civilt” och t.ex. i gymvärlden) ihop med andra. Magkänsla och hjärtat på rätt ställe är floskler för en del- för mig är det blodigt allvar.
/M
Ingmarie, klokhet kostar blod svett och tårar
Magnus, jag skriver under på dina floskler, det ÄR blodigt allvar. Men vägen dit är ofta kantad av besvikelser. Men om man vill så tror jag man kan slippa många av dessa dels genom som du skriver, väljan rätt parhästar, och så syna sina förväntningar på andra.
Magnus du ser saker som jag inte ser, ja, nu när jag tittar på bilden så är den ännu bättre
Vilken härlig bild, vissare det bästa med en MTB att bli lite skitig och dan