“Stäng munnen fröken”

Jag tillhör det där släktet som ofta “bestämmer sig” för saker.

Men igår, i ett helt oväntat ögonblick slog det mig att jag missbrukar denna vansinnigt laddade mening oerhört och ofta.

För när man har bestämt sig så har man tagit ett beslut att genomföra något.

Därför ska jag bli mer försiktig med att säga och tänka att jag “har bestämt mig”. För det har ingen tynd längre. Allt för lättvindigt ändrar jag mig, fast jag varit fast besluten att genomföra något.

Så från och med nu finns det ingen återvändo när jag säger att jag har bestämt mig. Det innebär att jag mycket nogrannare måste tänka igenom om mitt mål är genomförbart och hur viktigt det är att jag verkligen gör en förändring, och vad förändringen i sig har för konsekvens.

För jag har nog bestämt mig för att sluta äta godis och minska på sötslisket ett par hundra gånger. Men aldrig lyckats. Och jag tror i ärlighetens namn inte heller att jag kommer att lyckas med konststycket att “aldrig mer äta en godisbit i hela mitt liv”. För jag är inte beredd att ta konsekvenserna av mitt beslut. Jag vill nog inte innerst inne heller. Därför måste det beslutet ligga på ett helt annat plan än “förbudsplanet”.

Om jag ser rent krasst på mig själv så tror jag att det kanske finns fem (stora) saker jag vill ändra på. (ni som känner mig kanske tycker ett det är många fler:)

Sen är mitt liv perfekt:)

Eller nej, då kommer det antagligen fem nya saker.

Perfect is nämligen boring.