Tillbaka i gamla goda vanor, sitter inte längre och längtar efter att få kliva av cykeln.
Nu vill jag inte kliva av när jag väl kommit upp. Fint flyt idag på stigarna ute i Bökeberg, stirrar inte paralyserat på rötterna, utan framåt, dit jag ska.
Det är rätt enkelt, dit man tittar går cykeln, och med lite fart kommer man över det mesta bråten ute i skogen. Dessutom lyckades jag köra hela rundan själv idag, utan att köra fel. Det har tagit mig närmare två år. Skam den som ger sig, eller vad säger du John?








Måste vara vackert att få bränna fram i skåneskogarna!
Helt magiskt. Torra, snabba och hårda stigar
Åh! Ljuvligt! Det gör mig glad att läsa!
…bilden: Den platsen passerar jag mellan 6 och 8 ggr varje vecka, men trapporna upp till Skabersjökvarnen överlåter jag åt cirkusartister. Det räcker med den nya stenhögen som någon vänlig själ lagt över stigen ca 50 m från trappan.
Nu flyter allt för mig också, även ett antal kilon… Men fler återstår.
Åh vad kul att höra Katarina. Dessutom skitkul att du hittade runt själv!