17 grader. Strålande sol. Septemberlöpning som jag älskar den. Lagom varmt och luften så full av syre att den berusar. Benen svarade fint, 40 minuter njutningslöpning, grusväg upp och grusväg ner. Vinka åt kor och en och annan fundersam jägare på pass. Såg jägaren på långt håll och hade lust att vinka och ropa “I´ll come in peace”. Besinnade mig och vi nickade bara som enkel hälsning. Har redan gjort mitt namn på byn som “Hon som cyklar från Malmö och springer från tåget”. Inget konstigt i min värld, enbart praktiskt och bra.
För några månader sedan fick vi två nya familjemedlemmar, Lisa och Jussi som fick en hård start i livet. Två små dunbollar som fick husrum i ladugården. Och massa med mat och kel. Nu är de två busiga ungdomar som lever livets glada dagar både på vår och grannens gård. Tur att grannens katt Måns är kastrerad, annars hade det blivit världskrig!
Fröken Lisa
Ja idag kunde man inte precis klaga på vädret – helt fantastiskt!!!
Visst är det kul att vara “känd” som inte helt klok… Vill inte veta vad Kävlinges befolkning tycker om mig efter att jag varit med i lokaltidningen två veckor i rad: första veckan för att jag sprang 5 mil och veckan efter för att jag cyklade 150 mil…
Men knäpp är kul. Varför vara normal?
Milde himmel vilka sötnosar! (Jadå, ni tvåbenta med) Jag brukar bli kallad “hon som alltid springer”.
Anna, haha, ja, och vad är egentligen “normalt”?
Ingmarie, ja riktiga små charmtroll
Och ja, du springer ju alltid- när du kan 
Jag är också klassad som “hon den där konstiga” med alldeles för mycket överskottsenergi, men jag säger som Anna – vad är det för kul med att vara “normal”?
Lät som en härlig springtur. Det gäller att passa på nu medan vädret är så härligt!
Märkligt att man är konstig för att man rör på sig och är UTE. Borde det inte vara tvärtom? Shit vad mysigt med katter. Fina djur.
Snabb i skorna, snabb på cyklen det är så mycket du Katarina. Ett energiknippe som få.