När jag springer väljer jag livet.
Men varje steg och andetag tar mig närmare döden.

När jag springer, cyklar, tränar mina muskler gör det mig levande.
Mer levande här och nu och genom livet

Så långt det nu blir.

Jag är inte rädd för döden.
Men jag är rädd för vad rädslan för döden gör med människor.

Ingen av oss kommer leva för evigt.

Vår tid är här och nu.

Idag föll jag fritt.
Jag föll och föll och det slutade inte förrän jag fann mig själv,
i min löpskor och jag kände

JAG BÄR MIG SJÄLV.

Oavsett vad som händer nu eller imorgon.

JAG BÄR MIG SJÄLV.

Och jag tror det är därför just löpning betyder så mycket, för så många.

För samtidigt som du måste våga falla för att komma framåt, så bär du dig själv.

Steg för steg.