Motorerna mullrar igen.
Efter en vecka av total förslappning har jag åter spänt musklerna.
Första träningspasset, i söndags, med en känsla av “stum men stark”.
Andra passet, i form av “statusuppdatering” av FTP och VO2max under gårdagen, med en bättre känsla.
Men så blev det tvärnit.
Under sista intervallen “20´med bra tryck” så blir det tvärnit efter 15 minuter. På min högra sida ser jag ett plommonträd som fullständigt dignar av mogen frukt som skriker ät mig.
Jag tvärnitar, kör 2,5 minut, gör en u-sväng och efter ytterligare 2,5 minut tvärnitar jag framför samma plommonträd och trycker munnen full.
Jag och getingarna kalasar.
Och plötsligt inser jag varför min mobil alltid ligger i fryspåse som är minst tre liter.
När jag kommer hem ser jag att en lite vinbärssnigel-baby åkt med.
Ledsen kompis, men du blir hädanefter stadsbo…
Åh, så skönt att läsa att andra också har ett sånt där tvång att bara vara tvungen att stanna och plocka ätbara saker man ser!
Smultron, hallon, björnbär… går inte att bara åka förbi
I even smell the roses, Sofie!!!
Underbart! Som när jag sprang i Mölndal och lekate mors lilla Olle varannan meter i de fantastiska blåbärsrisen
Bra intervallvilla det där
Jag har nästan inte hittat några blåbär i år Sara
Verkar vara väldigt varierande var i Sverige de har varit “stora som flörtkulor” eller lyst med sin frånvaro.
Igår åt jag och Emil oss bort till Vä Hamnen.
Tillslut satt jag fast i björnbärssnåren till Emils stora förtvivlan…