På landevejen bliver det kun vintertræning og lidt interval træning gennem hele sæsonen, hverken Katarina eller jeg savner at køre konkurrence på landevejen.

Største delen af alle løb, vi skal køre bliver XC løb. Derfor satser vi på både hardtail og fully MTB til næste sæson. Idet rødder, sten og andet ujævnt terræn er en del hurtigere på en fully MTB. Katarina er allerede tyvstartet med en let Scott Spark som hun skal køre løb på under efteråret. Dog mener vi stadig at hardtails er langt hurtigere til knap så tekniske løb, derfor kombinerer vi med to MTB’s

Jeg var igår til 2010 produkt præsentation hos Scott, egentlig var der ikke det helt store på programmet udover nogle nye hverdagscykler og en relancering af deres CR1 racer, alt sammen noget der tidligere har været skrevet om på diverse cykelsider. Alle andre nyheder var mest nye farver og lidt nyt udstyr, herunder SRAM XX,nye FOX gaffler samt remote lockout der styrrer både dæmperen i forgaffel og bagtil.

Næste års MTB bliver for min del en Scott Spark 10, udover kranksæt og QR, så bliver den out-of-the-box.

Nu mangler jeg kun at lufte bremserne, så skal jeg ud 2 timer i morgen og se om den holder ;o)

Rammen var en anelse tungere, men idet jeg skulle have nyt styr (Ritchey WCS carbon flatbar), så blev cyklens total vægt uforandret.

Nu mangler jeg bare at få Shimano XTR skiftegreb, forskifter?, XTR bagskifter, Stronglight Oxale 2 kranksæt hjem samt at få afkortet kablerne.

Håbet er at den både kan bruges af Katarina og jeg, med lidt justering fra gang til gang. Jeg vil dog primært stadigt hardtail, da jeg kan li’ den kontante respons mellem cykel og underlag.

Scott Spark 40 “custom”

64 dagar till nästa halvmara.
302 dagar till Göteborgsvarvet.
358 dagar till TransAlp.

Här sitter jag med snor i näsan och har det bra. Befriande att inte känna sig stressad av ett oplanerat träningsavbrott. Loppet är långt.

Skanör kommer som en liten bonus på vägen. Målsättningen är safe and säker. Jag ska kvittera ut min Jubileums T-shirt. Med andra ord behöver jag bara gå i mål! Om ens det, man kanske får den redan när man hämtar ut sitt startkit?

Har fiskat lite efter ett par tri skor. Vi får se om jag får napp. Annars blir det lugna fina byten med balja och handduk. Trippa iväg på höga klackar och inte halka på asfalten. Samma procedur efter cyklingen. Inga fina balettkonster med båda benen på samma sida ramen. En lätt touch på bromsen och springa ljudlöst in mot växling.

Nu loggar jag och Emil ut ett tag. En vecka, kanske två. Kasper får sköta ev uppdateringar eftersom han blir kvar på hemmaplan. Jag ska fundera över cykelval. Mitt hjärta säger att jag ska gå på vikt. En hardtail blir lättare att trampa uppför i alperna. 80% av tiden kommer spenderas trampande uppför. 10% kommer vara full koncentration nerför. Då har jag ändå inte tid att tänka annat än “här och nu” och ”vad finns framför mitt hjul?”´

För er som är hemma. Glöm inte Ringenloppet på lördag ute i Hököpinge. GP på söndag.
Och för er som vill känna riktigt syra och kanske lägga en pizza vid Brofästet är “Ondsdagsspurten” med Team Solde given.

Vi ses i Skanör, om inte förr gott folk!

Det slog mig att det är 10 år sedan jag började träna cykling på riktigt. När jag flyttade till Oslo så köpte jag min första hardtail och började utforska Nordmarka. När jag flyttade tillbaka till sverige så utökades stallet med en racer. Min första landsvägscykel var en Basso Coral och gjort av stål, tung som bara den, men det fattade jag inte förrän jag skaffade min första grymma hoj, en cresent exa med DuraAce och Ksyrium hjul. Den är numera min vintercykel eftersom jag kände att det var dags att förnya mig, go carbon. Tio höstar och tio vårar har jag upplevt från cykelsadeln.

Det finns ett slags trygghet i årstidernas växlingar, för vad som än händer, sorg eller glädje så blir det höst, det blir vinter, det blir vår och det blir sommar. År efter år. Min tankar går till dem som just nu upplever sorg och förlust. Hav förtröstan. Ingenting förgås utan lever kvar i blommor och blad.

Mitt superteam gjorde sommarcykeln klar för dagens träning. Eftersom jag idag skulle undvika Vellinge så kändes det helt ok att ta den. Planen var att köra lite backar i Torup eller det är väl det närmaste man kan komma backar om man inte ger sig ut till Minnesberg. Kvällarna är fortfarande inte tillräckligt långa för att köra sig helt slut där ute och sen inte veta hur lång tid det tar hem. Men det kommer. Kasper retade mig för min hemmalagade sportdryck; 33cl cola blandat med vatten. Har en spann vitargo i ett skåp som gick ut 2006, var inte sugen att prova den… Så man tar vad man har. Men eftersom risken för explosion är överhängande med min coctail så fick jag inte ta hans nya fina cykel (snodde med mig hans pump, haha). Tanken är att vi bara ska ha med en cykel till Mallorca eftersom vi ändå inte kan träna samtidigt, men vi vet inte om det kommer funka eftersom hans Focus har en integrerad sadelstolpe, och man kan bara justera sadelhöjen 1 cm. Så jag får testa en annan dag när jag inte har cola i flaskan…

Fick mig en känga för flaskan också, den var för stor. Vi har alltid de här diskussionerna. Eftersom jag har ett förflutet som triatlet så tänker jag annorlunda. Allt måste packas på cykeln. Triathleter har ingen följebil som kommer med nytt däck, langar vattenflaskor och käk. Man får klara sig själv och därför ser nog triathleter ut som nerdar i “rena” cyklisters ögon. Har en jätteväska från Biltema som brukar hänga med ibland. En dag kom Kasper hem med en superliten Continentalväska som precis rymde slang och däckjärn. En hälsning från hans cykelkompisar i Köpenhamn… (nu ligger Continentalväskan i Biltemaväskan tillsammans med min vindjacka, fniss)

Bokskogen är full av vitsippor, kunde inte låta bli utan slängde mig ner bland dem. Det finns det utrymme för. Har inga sekunder att jaga idag. Bara leva livet precis som det är!