Cykelmygg.se » intermezzo

Det Stora Blå och kära jösses vilka söta dubbelhakor

Katarina — Sun, 25 May 2008 18:04:55 +0000

Vilken konstig dag. Mors dag. Min dag! Fick frukost på sängen som snabbt förflyttades till matbordet eftersom det annars blivit ett intermezzo med kaffe, juice, frukostbullar och färsk ananas i sängen pga Emil. Kasper gav sig iväg på klubbträning men kom tillbaka lika snopen som jag var igår. Det var helt enkelt ingen där. Till skillnad från mig så drog han inte iväg på egen hand. Jag bet ihop och körde tre timmar cykel. Var inte i fas med de två för mig okända grabbar som dök upp vid klubben så jag valde att köra mitt race. Och jag ville bara hem under i princip tre timmar. Dessutom hade jag motvind ut till 102:an mot Veberöd. Motvind upp för hela åsen. Men jag tänkte “motvind och backe, bättre än så här blir inte Skåne”. Hade ett rejält distanspass löpning (rekorddistans!!) i benen från i fredags. Trötta muskelspolar. Men hem kom jag till slut och gjorde en “fullblodsbehandling” av benen dvs avspolning med iskallt vatten. Funkar utmärkt. Kanske ska jag överväga hästliniment också?

När Kaspers träning blev inställd drog vi istället ner till Bo01. Men innan dess var jag en vända på vinden. Har packat ner min våtdräkt och allt som förknippas med simträning väl. Vatten är inte mitt element. Vet inte om det hänger samman med att jag är en Vata. Eller så handlar det om att jag är talanglös. Sista gången jag på allvar simmade i dräkt var nog 2003 under en 1/2 IronMan. Efter det blev valet att enbart springa och cykla. Vill simma igen, men det kommer enbart bli i öppet vatten. Struntar i allt vad teknikträning heter inomhus. Vägrar ligga och glo ner i kaklet. Behöver spänningen som förknippas med öppet hav. Vara en del av tång, vatten och vågor. Möjligtvis kommer jag sträcka mig till att simma i bassäng utan tak.

Faktum är att jag älskade känslan i vattnet idag. Att glida genom vattnet. Inte behöva räkna längder bara navigera på bojar, bryggor och skuggor. Hade ställt in mig på en köldchock, men ömslöts av ett svalt vänligt salt hav. Fantastiskt. Fler blider här.

På hemvägen hamnade vi en lite ledsam situation som dock slutade lyckligt. En äldre dam satt trött på en kyrktrappa i innetofflor och sjukhusarmband. I armvecket satt en venflon. Jag går fram till damen och frågar vad som hänt. Hon är väldigt trött och kan inte redogöra för vad som hänt. Ingen av oss har mobil med så vi går in på en Pizzeria och får låna telefonen. Ringer sjukhuset och mycket riktigt har damen ifråga gått därifrån. Det tråkiga med hela historian är hur långt hon gått utan att någon reagerat. Och bemötandet jag fick när jag ringde sjukhuset. “Kan du inte köra hit henne?” På min fråga hur länge vi skulle vänta innan någon kom, fick jag ett snäsigt svar “det beror på när polisen kommer”. Damen ifråga hade gått iväg från Akutavdelningen och jag hade inte en aning om varför hon hamnat där. Till slut dök det iallafall upp en bil och damen kom i tryggt förvar igen.

Ny vecka stundar. Ska ta ett beslut om att ev bara satsa på löpningen fram till Malmö 10K. Det kan absolut gynna löpformen. Dessutom kommer jag ha tid att simma också. Ja, vi får väl sätta oss i soffan och diskutera det hela. Det finns nämligen ett upplägg för Kasper för 10k sub 40. Det klarar han med lite fartträning.

“Din simmössa är trång mamma!”

148 km utan tångrulle i Smyge

Katarina — Fri, 02 May 2008 17:32:36 +0000

Rapsen blommar för fullt i skåne. Om man hade velat och haft tid hade jag stannat och snusat på den. Antagligen hade jag sett ut som ett litet bi med gul näsa efteråt. Men idag kunde man känna rapsdoften även på avstånd. 10.30 rullade vi iväg ut från Malmö mot Torup, genom Assartorp och vidare mot Häckeberga. Lite småkuperat mot Skurup och mina ben började så smått gnissla av satt tempo. Från Skurup ut mot havet gick det starkt och syran började bli allt besvärligare att hålla stången. När vi kom ut vid Skateholm och styrde mot Trelleborg kändes mina ben som två stolpar. Men det var bara att bita i eftersom tempot hela tiden ökade:) När vi körde genom Trelleborg fick jag som tur var lite vila, phu, men sen var det bara att bita sig fast i Kaspers bakhjul igen. Eftersom vi inte tillhör kategorin “jättecyklister” så kan ingen av oss erbjuda så mycket lä vid rulleåkning… I Höllviken fortsatte färden mot Skanör, men i rondellen beslutade vi att skippa “loopen” eftersom hotfulla moln kom från ingenstans. Full fart hem med andra ord. I Vellinge uppstod ett mindre intermezzo då en inföding helt sonika körde på Kaspers bakhjul. Vi hade gjort ett kort “pit stop” utanför Statoil och stod fint i väggrenen, då en silverfärgad Saab börjar uppföra sig märkligt och mer eller mindre siktar på oss. Jag passade på att ta foto på gubben och det gillade han inte utan kommer sättande efter mig. Med ett leende svingar jag mig upp på cykeln och far iväg, Kasper som såg det hela på håll sa att det blev en väldig fart på farbrorn. Vad är det med Vellingeborna??

Via Klagshamn hem och jag är märkbart sliten. Lyckas hitta lite reservenergi och vi rejar med bussarna i Limhamn och rullar Linnégatan hem. Mätaren stannar på 148km, snitt 30 km/h. Lite förargligt att det saknades 2 km till 150 km men dom där två km behövdes när jag skulle gå och handla Kapris till Wienersnizlarna av möraste kalv… Behöver jag säga att dom smakade ljuvligt?

och så vart det tisdag…

Katarina — Tue, 26 Feb 2008 19:45:09 +0000

Regn, regn, regn och så Irländsk julafton som en käck avslutning. Så kan man kort sammanfatta denna vanlig tisdag.

Först var jag och Emil en sväng på BVC för BOEL test. Det pinglades, snurrades och pinnades. Godkänt på alla moment. Så en snabb sväng in på Netto där vi glömde handla det viktigaste. Sen var här full rulle ett par timmar med barn som skulle dra i varandra, matas och leka med alla Emils leksaker. Ut i regnet till andra affären där vi handlade en massa men åter igen glömde det viktigaste…

Har en fundering som väcktes när jag tvättade håret efter träningen idag. När man har dreads, tappar man hår då? Lika svallande som håret var under graviditeten, lika osvallande är det nu. Jag spolar ner halva huvudet i toalettstolen efter att balsamet är ursköljt.

Pildammsparken liknar Irländs Julafton varje tisdag. Heleneholmare som springer runt, runt i olika looper. Sist jag var med, krockade vi vid “poolen” på 1000-ingen. Idag uppstod inga intermezzon, eller jag var iallafall inte inblandad eller i närheten av något. Bosse drog in halva skaran på Stadion för att köra 400-ingar och lite annat. Eftersom jag inte är “frekvent flyer” längre så flyter inte incheckningen som förr. Är det nån som känner igen sig? Numera känner jag mig mest förvirrad när Bosse dukar upp tisdagens smörgåsbord. Swosh, så har alla bestämt vad dom ska göra och börjat värma upp. Men det blir som regel bra. Idag fick jag bra sparring och körde 12-10-8-6-4 min med 1,5 min gåvila, sen blev det tyvärr tack och adjö för min del…

Imorgon är det en helt vanlig onsdag- skönt!