Idag slog vi hjäl en hel dag i Köpenhamn. Nya sti-reglage till Sparken skulle hämtas och man går inte bara in i en cykelbutik och så ut igen. Dessutom så hamnade vi mitt  i Malojas visning av sin nya kollektion.

Och när man ändå kör förbi Fields kan man ju lika gärna stanna och bunkra lite goda viner och en och annan bajer.

Insåg idag att jag  blivit “äldre”. När jag ser mig själv i spegeln så tänker jag 25, max. Men idag utbröt ett mindre kaos när vi kört över öresundsbron. ”Kaffekokaren, stängde du av den??!” Vi fick ringa våra snälla grannar och skicka ner dem till oss för att kolla. Det skulle aldrig ha hänt när jag var 25. Tyvärr dissade Kasper mitt förslag att köpa en timer till den där förbaskade,  men ack så älskade, maskinen. Vad är det som är så tabu med timer? Eller är det bara allt för mycket pensionär över det?

Känner mig riktigt cykelsugen efter en slapp, ganska mainstream dag. Kasper har meckat ihop Sparken igen och den får väl återinvigas med MTC imorgon. Jag kan kanske agera kvastbil för den lite lugnare gruppen?

Veckan har 7 dagar. Lika för alla.
Summan av veckans km tom söndag förmiddag är 280 km.
Ett pass kvar, det sista självande långpasset i löpskor. För nu tar jag långpasspaus, iallafall på löpfronten. Nästa blir i v.18. Det sista innan Göteborgsvarvet.

I passbeskrivningen står det bla “Efter detta pass dröjer det ett bra tag tills det är långkörningen i löparskor. Så njut av tillfället”

Det har varit hårda veckor. Igår blev det ett perfekt distanspass på cykel. 100km och ett snitt närmare 31km/h. En liten grupp med mig och starka K längst bak. Lite trissnining i backen upp från Södra Sandby men överlag fin diciplin och inget tjafs. Kaspers bragd från förra året när han gick loss vid brofästet kom upp på tapeten. Ingen har tydligen lyckats med konststycket efter det. Men det kostade. Tittar man närmare på gruppfotot så ser man hur jävligt min stackar Kasper mådde…
Hur många här har tagit i så man kräks räcker upp en hand? Halsbränna räknas inte…

Veckan som kommer blir liten volymmässigt, men för att konservera formen är det test på bana tisdag, 10 x 400m, och på torsdag underbara “flytintervaller” 10 x 1´ dvs “bra fart utan krav”. Fredag är resdag och lördag är det hårdkörning, förhoppningsvis i korta ben och armar.

Hade förövrigt en sådan grym löpupplevelse i fredags. Själva passet var ganska tungt, distanspassen i bra fart börjar ta ut sin rätt. Har inte samma klipp i steget. Men upplevelsen av att springa ner till Ribban och mötas av denna vackra kväll fick mig nästan att börja lipa. Ljustet, vattnet, luften, vyn… Allt var magiskt. I Slottsparken grillade fredagsfirande människor och jag blev påhejjad av ölglada ungdommar vid Mölleplatsen där jag passerade varje varv. Sommarn var faktiskt på besök, iallafall igår då vi kokade i våra långa tights. Lite vår får det gärna vara med krispig grönska och musöron som slår ut. Alla behöver få lite tid att vänja sig vid värmen och ljuset, både folk och fä!

Har en liten brasklapp från 100k med nya ergonomiska greppen på Campa Ch 11-speed. Domnade lite mot lillfingersidan av handen. Kasper upplevde samma sak. Har man bara förskjutit problemet är min fundering?

För det kunde varit mycket värre. Gav mig iväg på kvällens runda med ett platt klampande steg. Inte alls så där studsigt som det brukar vara. Mina ben har varit fruktansvärt stela, muskelfibrerna har riktigt klibbat fast vid varandra. Så jag gav mig ut med öppet sinne “låt oss se vad kroppen har att bjuda på idag”.

20 minuter uppvärmning, 20 minuter tempolöp i 4.30-4.40 fart och avslutningsvis 20 minuter nerjogg. Siktade på Pildammsparken, förra gången gjorde jag det enkel för mig och sprang den raka vägen utmed Västra Hamnen. Idag ville jag ha kringeli krokar, park och fågelkvitter.

20 minuter att få igång kroppen, sen tryckte jag på lap och började trycka frammåt. Lite flängit, fick korta steget och hittade inget skönt flyt som förra gången när jag riktigt kände “tävlingskicken” i steget. Sista fem minutrarna bjöd på motvind och svagt motlut, en skön avslutning som fick upp pulsen. 4.41 min/km sa klockan. Aldrig har jag varit så glad för att ha missat en tid med 1 sekund. Så lättad att det inte var värre!!

Missade jag någon i parken? Hörde någon ropa Katarina två gånger när jag passerat Stadion. Men jag kunde inte placera rösten, så jag tänkte att det nog var en slump och fortsatte min nerjogg. Sen tyckte jag det var lite väl slumpartat och kände mig fånig. Men då var jag alldeles för lång borta… Det är inte bara benen som är sega, det har satt sig på hjärnan också.

Kasper har precis vridit benen ur led på mig, det kallas också att stretcha…

Tog fram värmeliniment “extra hot” inför dagens långpass. En rejäl kladd på högerhöften. Ni som tävlar på cykel vet hur det känns när man kommer in i värmen. Idag kändes hettan underbar på höften. Ont ska med ont fördrivas. Givetvis med en smula sunt förnuft. Stressfrakturer läker man såklart inte genom att springa vidare.

2 h genom ett grått Malmö. Först ett varv på “Segervarvet” genom Pildammsparken och Slottsparken, sedan ett varv på “Malmö 10k” banan. Och så en extra knorr för att få tiden att gå upp. Idag hände verkligen inget extraordinärt alls förutom att jag gjorde ett snabbt pitstopp vid Dockan för att klämma en gel. Jag testar för att känna om det gör någon skillnad. Idag åt jag den för sent. Nästa långpass ska jag klämma i mig den innan 16k- då är man ju nästan hemma…

På löpfronten återstår 1 backpass den här veckan. Enminutare i full kareta. Jag har hittat “The Backe”, eller det är nog mera ett “motlut”. På fredag bär det av. Sent som sören. Helgen ska jag ägna åt att köra genom mina spinninpass. Backpass, “SpringSpinning”, extensiva intervaller 60 min och ett nytt pass som är i pipeline.

Nu är det Bollibompa och mini ska snart nattas. Han är sjuk och jag får härliga pussar så vi får väl se om jag snart också har feber och hosta. Förra vändan klarade jag mig fantastiskt nog ur. Hade ont i halsen i 10 dagar, men var pigg och tränande hela tiden. Men så har jag också gjort en del förändringar med hjälp av Anna.

Vill  ni fynda cykelprylar så är det hög tid. Snart har alla gått åt!

Efter att vi skrotat runt alla tre en stund så kände jag att det var dags, laddade med morotsjuice och kallpressad linfröolja. Något annat är uteslutet eftersom det bara leder till magknip om jag ska springa tempo.

Så till slut gav jag mig av och klockan var närmare nio. Åt pepparn med den dagen alltså… Joggade iväg enligt plan dvs 20´ lätt uppvärmning. Själva tempodelen skulle vara 20´i tävlingsfart dvs 4.30-4.40. Hade bestämt att jag skulle strunta i att kolla farten under tiden utan bara springa på känsla.

Tempodelen var jobbig såklart. Kämpade med mig själv och åkte berg- och dalbana inom hela känsloregistret. Utanför Malmö dansteater lät jag som en ko med hyperreaktiva luftrör, inte för att jag hade svårt att få luft utan för att jag helt enkelt tyckte det var lite jobbigt. Som tur är där relativt folktomt..

Så tog de där 20´slut och det var dags för 20´nervarvning. Lung och skönt joggade jag ner genom slottsparken. Lite utfallssteg på det och så hem och sluka en gainomax.

Spännande värre att öppna datorn och se vad jag höll för tempo under själva “tempodelen”.
Vad tror ni?
Klarade jag uppsatt tid?

(fuska nu inte genom att gå in och kolla på funbeat….)

Svepte min grymma morgondrink; två pressade apelsiner och en matsked kallpressad linfröolja. Funderade inte så mycket mer på halsen. Lagade en kryddig dahl med massa ingefära, curry och vitlök. Efter den kände jag mig grymt laddad. Emil fick kokt fisk med potatis, hans mage är fortfarande inte helt återställd. När Emil lagt sig för att vila middag var det 2 x 20 min tunga intervaller på trainern som gällde. Kanske var det lite tyngre än vanligt, men jag kan fortfarand inte avgöra om jag har något i kroppen. Vi får se. En dag i taget helt enkelt…

Har lärt mig att min Garmin har massa kul funktioner. Nu kan jag ställa in den på olika tidsintervaller så  jag slipper trycka på lap under tiden. Lyxigt med pip som signalerar när det är dags att vila/köra snabbt. Det är tid för lite spännande nytänkande på löpfronten vilket jag ser enormt mycket fram emot. Ibland funderar jag  på om det verkligen är klokt att satsa på både löp och cykel. Men hur jag än vrider och vänder på det så vill jag inte släppa något av det… Men jag vill bli ännu mer konsekvent med mina löppass, det finns inget utrymme för junk…

Vintern kom ju på besök igen och det är planerat MTB i helgen. Jag hoppas att vi kan ta oss fram. Det ska bli grymt skönt att komma ut i skogen och träna, slippa vinden och framförallt alla transportsträckor i stan!  Ett långpass löpning är också inplanerat, ett kuperat sådant!

Mera berg!!

Fick hämta hem lilla Emil i torsdags som kräkt mitt i maten på förskolan. En liten blek skugga kom hem och var dålig i magen. Kräktes lite till och det är svårt att inte bli drabbad när man står mitt i det. Men det stod klart först på fredag kväll att jag inte skulle klara mig den här gången heller.

Fredag var gnälligt och jag skedmatade vätskeersättning. Ett heltidsjobb där man måste använda sin fantasi till max. Det enda som till slut var kul att dricka ur var de små flaskorna från vätskebältet. Och bada samtidigt.

För att försöka blåsa ur lite trötthet satte jag mig på trainern för en pulstopp. Efter 30 minuter fick jag “Break error”. Efter omstart fick jag ytterligare en redan efter 5 min. Då gav jag upp.

Efter Emils lunchnap så var det mer trugande med dricka. Som tur var fick han behålla allt. Med senaste magsjukan färsk i minnet har han bara fått klara drycker och vätskeersättning…

Kasper kom hem och jag fick lite avlösning. Gav mig ut på det som numera kallas “frustrationslöpning” av springande småbarnsmammor. Lungt och fint med bra musik. Redan i parken börjar jag känna att “det gör ont i hälen”. Har haft problem med mina asics, men trodde det var ett par löparstrumpor som var boven. Vid lärarhögskolan har jag ont både i hälen och under fotsulan på den andra foten. Vid Kasinot är jag tvungen att kasta in handuken och stanna, för nu signalerar foten -SKADA. FARA.

Sur, arg börjar jag traska hem. Knyter upp skorna maximalt för att försöka begränsa skadan.

När jag kommer hem ser jag att materialet i hälkappan har givit vika, ett skrovligt hål har bildats och köttat sönder min häl… Under motsatt fot har jag  ytterligare en blåsa. Skitskor. Det är inte OK att betala 1200 kr för ett par löpskor som inte håller i 10 mil. För det är nog max det jag sprungit med dem. De ser fortfarande nya ut.

Men dagen är inte över. När jag duschat och ätit börjar jag frossa och blir kraftigt illamående. Vid åttatiden inser jag att jag kommer tvingas ringa till jobbet och berätta att jag inte kommer imorgon. Det känns fördjävligt att utsätta mina kollegor för det.

En riktig skitdag tog äntligen slut.

Idag är det lördag.
Ingen träning, cola och torra kex- say no more…

I´ll be back.

I Slottsparken fick jag en vision om framtiden. Löpning är så oerhört kreativt, man låter tankarna bara komma och gå, och väldigt, väldigt ofta får jag riktiga snilleblixtar när jag springer. Fast sällan under intervallpassen…

Egentligen sprang jag ett riktigt skräppass. Inte tillräckligt fort, sakta eller långt. 10 km i 5.03 min/km fart. Gubbadragstempo. Och jag fick springa om ett par stycken, det är alltid skönt för egot.

Fast nu är jag grymt motiverad inför veckans övriga träning. Så mentalt var det en riktig fullträff!

Tack till Emils mormor som kom och satte guldkant på tillvaron, det betyder så mycket för oss!

Segare än dubbla Hubba Bubba…
Helgen har varit tuff för family three. Mycket jobb för både Kasper och mig.
Inte mycket ork för träning, men jag samlade ihop mig och mer eller mindre sparkade ut mig själv genom dörren igår. Kallt, fuktigt och givetvis blåsigt.

Travade iväg mot Pildammsparken, 4 x 2000m. Lång intervaller i tröskelfart. Landade runt 4.30- 4.50 per/km lite beroende på vinden som var byig och oberäknelig. På sista intervallen ett oväntat “Runners High”. Hade legat och gnetat i motvinden bakom en snabbfotad äldre man. När han sprang förbi mig under vilan tänkte jag “bra tempo” och hade inga utsikter på att springa om honom. Men så fick jag rygg på honom under sista 1000- m. Tog in meter för meter i motvinden och när vi svängde av till sidvind var jag precis bakom. Passerade och där hände något märkligt, jag mer eller mindre “snodde” hans energi och fullkomligt flög förbi. Den stackars mannen hade inte en chans, han försökt ta rygg men jag hade hur mycket kraft som helst och fortsatte trycka upp farten. Jag flög!

Har funderat om det kan bero på att jag lagt om cykelträningen. Vi får se om jag fortsättningsvis kommer känna mig stark på intervallerna eller om det bara var en engångsföreteelse.

Med tanke på hur passet börjat, med seghet och motvilja så var jag mer än nöjd. Tiderna var spretiga, men det är min nuvarande  form också!

2009 års första halvmara är avklarad. En inofficiell tävling med hemlig starttid och plats. Definitivt inte kontrollmätt.

1 km- möter dagens första barnvagnslöpare. 500 m kommer barnvagnslöpare nr 2- med tvillingvagn. Respekt.
Konstaterar att jag kommer ha kantvind/motvind fram till 7 km. Ställer in farthållaren. Är lite osäker om jag ska palla 21 km, sist jag sprang upp mot 20 km var augusti-08.

3 km- Effortless…

5km- Strandhotellet. Stabilt, lugnt, med havet som granne.

7km- Monumentet på Sibbarp. We should all die- make the most of it…

8 km- “Idas sommarvisa” i nytappning. Jag fyller mina lungor med hopp och vår. Vänder ryggen mot havet och springer in i landet.

10 km- Hjärtan i asfalten. Min väninna gifte sig i somras. Spåren sitter kvar. Som en hyllning till kärleken! Snart halvvägs.

14 km- Malmö Ridskola. Jag är glad att jag inte är häst och står i lera hela dagen.

15 km- Nu börjar det gå trögt… Festar lite med Anastasia

17km- Äntligen på hemmaplan, Pildammsparken.

18km- Bit ihop. “Det här kommer gå bra”

19-20-21km- tar det aldrig slut???

21,1 km MÅLGÅNG!!! Snittfart 5.29min/km. Långsamt men godkänt.

Känns skönt att ha genomfört distansen. Man vet aldrig när tillfälle ges nästa gång. Har fått vara frisk och träna kontinuerligt ett par veckor. Det ger resultat. Får jag vara frisk ett par veckor till så kommer även farten. Men det är inte så bråttom med den än.