Mitt vänsterknä kastade in handuken under gårdagens etapp till Orient.

Är jag förvånad? Nej.
Hjärtat är starkare än någonsin och huvudet är med. Klart att kroppen måste säga ifrån. Har överskridit min kvot för vad som är möjligt. Vänster baksida är slut, finito, kapputski. Nattinatti.

Men jag valde ändå att rulla med idag. 150 km, vindlande vägar, grönaste skönaste sommar, blåaste blått. Krockade med bin. Körde sugkoppsrygg när det blev griskörning och bet ihop. Det kan gnälla och pipas i vänster knät bäst det vill. Försökte inte komma undan smärtan, accepterade att den var där och att den skulle följa med som en efterhängsen kompis hela vägen runt. Vissa vänner får man lära sig att leva med.

Hur det känns imorgon få vi se. Det ska klättras igen, och kanske ska min baksida få slippa.
Vi får se. Imorgon.

Emil lever livet glada dagar vid poolen.

Ibland bara klaffar allt. Jag och Emil drog iväg till Anders och Rune strax innan nio. Emil installerades och jag som var träningsklädd (med bla snabba skor) körde uppvärmning till Pildammsparken. Efter några stegringslopp satte jag iväg på dagens 5 x 1000m. Km slingan delade jag idag med Malmö Brandkår. En hel bunke med nuffror på tröjorna sprang motsols. Vilket jag var glad för, hade vi sprungit samma varv hade blivit jobbigt…

Tanken idag var att förlänga vilan till 3 minuter. Kontentan av det hela blev att jag sprang fortare och fortare för varje varv. Enligt Bosses träningsprogram ska jag hålla 10k fart, dvs 4.30 men jag lät benen löpa och försökte koncentrera mig på att springa så snyggt och lätt det gick. Farten blev enligt följande 4.17, 4.11, 4.10, 4.10, 4.05. För snabbt egentligen, men benen fick bestämma och då blev det så här. Istället för att låta jobbighetskänslan komma och domdera, fokuserade jag tanken mot att “detta är min kommande fart på milen”. I dagsläget är det inte tänkbart att satsa på en snabbare tid än rådande (44,32), det har jag inte ben till. Idag var en sån dag då allt var lätt, och då är det bara att hänga på!

Joggade ner tillbaka till boysen som tog ett dopp i Runes pool. Fick en kopp kaffe som jag tacksamt tog emot. Våra kaffefilter är slut vilket jag upptäckte i morse kl 07.00…  Lyckades sedan cykla hela vägen hem utan att Emil somnade, fick peta ganska barskt på honom under någon minut vilket gjorde att han höll sig vaken och somnade gott i sin säng!

Måste kanske förtydliga det där med att jag sa “fläskkorv” till min egen mor. Vi drog ner en gunghäst från vinden. Sitsen har en metallram runt. Tyckte lite kaxigt att “där kunde nog jag komma ner”. Det gick inte. Men innan kvällen var över kom min mamma ner i den. Detta blev jag väldigt upprörd över, och så sa jag att hon var mer som en “fläskkorv som man kunde pressa ner”… Rött kort. Väldigt rött kort på det uttalandet.

Imorgon är det dags för 6 x 1km i 4.10-4.20 fart. Tänkte damma av dem under träden i Pildammsparken. Antagligen kommer man känns sig som en sköldpadda. Skogen kommer krylla av snabbfotade celebriteter eftersom MAI galan  är imorgon.

Först var jag och Emil en sväng på BVC för BOEL test. Det pinglades, snurrades och pinnades. Godkänt på alla moment. Så en snabb sväng in på Netto där vi glömde handla det viktigaste. Sen var här full rulle ett par timmar med barn som skulle dra i varandra, matas och leka med alla Emils leksaker. Ut i regnet till andra affären där vi handlade en massa men åter igen glömde det viktigaste…

Har en fundering som väcktes när jag tvättade håret efter träningen idag. När man har dreads, tappar man hår då? Lika svallande som håret var under graviditeten, lika osvallande är det nu. Jag spolar ner halva huvudet i toalettstolen efter att balsamet är ursköljt.

Pildammsparken liknar Irländs Julafton varje tisdag. Heleneholmare som springer runt, runt i olika looper. Sist jag var med, krockade vi vid “poolen” på 1000-ingen. Idag uppstod inga intermezzon, eller jag var iallafall inte inblandad eller i närheten av något. Bosse drog in halva skaran på Stadion för att köra 400-ingar och lite annat. Eftersom jag inte är “frekvent flyer” längre så flyter inte incheckningen som förr. Är det nån som känner igen sig? Numera känner jag mig mest förvirrad när Bosse dukar upp tisdagens smörgåsbord. Swosh, så har alla bestämt vad dom ska göra och börjat värma upp. Men det blir som regel bra. Idag fick jag bra sparring och körde 12-10-8-6-4 min med 1,5 min gåvila, sen blev det tyvärr tack och adjö för min del…

Imorgon är det en helt vanlig onsdag- skönt!