Ups. Fejl pulsbånd (Katarinas)

Vi lärde oss den hårda vägen att Gran Canaria är en barsk ö för vinterfeta cyklister från Sverige. “Tre timmar lätt” första dagen blev fem brutala eftersom kartan saknade höjdkurvor. Under tre timmar klättrade vi konstant uppåt och bitvis var det så brant att Femes endast kan betraktas som ett fartgupp. Under nerkörningen frös jag så kraftigt att jag skakade och Kasper fick kramp. Sista timmen blev en kamp mot klockan för att hinna hem innan mörkret och vi mobiliserade de sista krafterna från Maspalomas tillbaka till Puerto Rico. Dag två blev “rulletur”  och vi körde upp till Mogan, tog en snabb kaffe, och roade oss sedan med att köra ett våldsamt tempo ner till Puérto de Mogan igen. Lilljulafton blev 72 km “platt” dvs utmed kusten till Doctoral och hem. Totalt är vi nu uppe i 200 km och 3100 hm.

God Jul önskar

Emil, Katarina & Kasper

Ja, så var vi då tillbaka igen! Servern gick ner lite olyckligt innan vi skulle iväg på semester utan uppkoppling. Kasper gjorde ett tappert försök att snygga till förödelsen, men illa vald tidpunkt (efter grillfest på gården med 25 kg grillkol) gjorde att det såg väldigt skumt ut. Så vissa kommentarer har försvunnit om det är någon som saknar något.

Semestern började med tävling på söndag i Hässleholm. 64km sörja skulle forceras efter föregående dygns ihärdiga regnande som resulterade i 40 mm nederbörd. Men det var inte så illa som det kunde varit. De våta partierna var tungkörda men uppe på höjderna var det relativt torrt. Banan är en varvbana och andra varvet var väldigt tungt. För min del var förhållandena sämsta tänkbara, jag ville ha torra hårda stigar, så det blev ett slit att ta sig i mål. Men jag var ohotad etta bara genom att lida mig genom två varv och tyckte det var värt slitet för att få stå där uppe på pallen. Världens minsta pokal fick jag och som bonus en gipsskena på armen pga en illa tilltygad sena.

Resten av veckan blev ju inte riktigt som vi tänkt. Hade ont i min högerarm, men också i vänster eftersom jag blev getingstucken under tävlingen. För att testa armen körde vi en tvåtimmarsrunda med lite tekniska partier och efter det var armen helt kass. Så vi fick erfara hur det går till när man behöver kontakta sjukvården på landet. Först åker man till vårdcentralen där en läkare kliar sig i huvudet och skickar en till röntgen 4 mil bort. Sen ville han att jag skulle till ortoped också, det var i samma bygnad som rtg men innebar ytterligare 4 h väntetid. Så det blev gipsning, nerkissad Emil och uttråkad Kasper. Men vi hann precis hem till välling och nannetid. Sen beställde vi världens största kebabpizza för att stilla hungern som det svenska välfördssystemet orsakat. Att man aldrig lär sig; ska man uppsöka sjukvården ska man ta med sig MATSÄCK!!! (och fler blöjor)

Inte bara min arm krackelerade, det gjorde även Kaspers nya Focusram! Den sprack. Tyvärr hade vi inget gips till den utan Kasper fick köra på min lilla CyclePro. Men vi hann iallafall palla lite äpplen på den korta runda vi fick ihop på cykel. Har nog aldrig sett så många äpplen innan! Och jag har fått lösningen på varför jag inte äter “butiksköpta” äpplen längre, magknipet beror på besprutningsmedel… Har vräkt i mig giftfria äpplen utan att magen sagt ett pip. Trist att det ska vara så.

Veckan avslutades med kräftkalas och Riga balsam. För er som inte provat detta balsam säger jag; GÖR INTE DET. Det smakar inte gott. Förövrigt så vägrar jag snapsa. Inte ens kräftor kan få mig att snapsa. För att gå helt mot traditionerna så drack vi Sangria till. Men det är min melodi, “det bästa av världar”…

Jaha, så var man åter i lejongropen och tillbaka på ruta ett vad gäller cyklar. Evt har vi hittat ett intressant begagnat objekt till mig, en Scott Scale ltd. Imorgon ska vi syna den i sömmarna och lämna in Kaspers vrak. Kanske blir det även en tur till Zoo. Från ett Zoo till ett annat…