Har inte fått till något  långt pass(mer än 5h)  i år och kände ett sug efter att köra riktigt långt och många timmar. Ursprungsplanen var 200km och ca 7 timmar. Men när man är småbarnsförälder får man ofta planera om. Blev rätt bra ändå, 170 km och ett snitt på 30 km/h. Egentligen blev det 29, 89 men det är det förbaskade Trellehålas fel. Snittet drogs ner både ut och hem när jag passerade. Hade lite tur och fick med Camilla , som börjat sin nedtrappning inför IM Schweiz, en timme och Rickard över två. Han avvek vid Skateholm och körde över Skurup och Häckberga. En riktigt fin runda som jag skrev om för ett par veckor sedan.

Var också med om något som sker mig ca var 5:e år. Ett 180 gradigt vindvrid. Men jag hade turen på min sida idag och vinden var svag så det påverkade inte så mycket som det annars kunde. Innan vridet la sig vinden helt. Det blev “Schnapz” på havet, dvs stiltje och sen kom vinden igen- från andra hållet!

Det är inte så ofta jag har tid att fortsätta förbi Skateholm, men jag inser vilken runda man ska köra för det bästa fikat här nere. Det är först Fiskrökeriet i Smygehuk, sen kommer Smyges Bageri och därefter kommer glasskiosken med hembakade strutar… Och så fortsätter det ända till Ystad, små mysiga Cafeér på ett pärlband. Och allt det här kantas med rosenbuskar och Blommande Fläder. Långa stråk är det dessutom bara en landremsa på ca 100m som skiljer mig från havet.

Men idag fanns det ingen tid att stanna, det enda stoppet var akut eftersom jag fick ett bi i hjälmen.

Faktum är att det nästan inte känns som jag cyklat 17o km eftersom det var så otroligt vackert från Trelleborg. Annars kan Skåne bitvis bli lite mycket “åker”. Och att jag körde samma spår till Ystad och hem var helt rätt. Så nu Cykliga Åsa, nu vet jag vart vi ska när du har vägarna förbi!

170 km riskerade dessutom att bli ett enda lång lidande, men tack vare Bike Patch så blev det inte så eftersom ett av dessa fantastiska plåster praktiskt taget ”saved my ass”.  Igår när jag cyklade från jobbet kände jag en knöl mot sittdelen av sadeln. En inflammerad hårsäck. Sitt på en sådan i 6 timmar och känn hur det känns. Men faktum är att jag inte kände av den någon gång under hela turen då plåstret tog bort all friktion.

Energiintaget har fungerat toppen. Tre Runes Energikakor och två flaskor isoton dryck. Grundade med rågbröd och jordnötssmör, dessa stod jag mig på i nästan 2 h. Var lite seg med ätandet när jag väl kom hem. Åter igen är det föräldrarollen som gör att det inte alltid blir helt optimalt. Vi satte igång en massa projekt här hemma och det slutade med att jag fick äta pasta ur kastrullen och Kasper skällde på mig för att jag inte åt som en vuxen ”på tallrik”. Men blodsockerfallet kom lite plötsligt och det kunde inte gå fort nog:)

Kroppen känns oförskämt pigg. Jag hade nästan hoppats på att vara mer trött. Älskar comakänslan efter ett riktigt långt och hårt pass. “Kör hårdare” tycker kanske någon. Men det är inte så enkelt med de här långa passen. Det kan sluta i katastof och hammare. Och att då ha en “time limit” och gå helt tom funkar inte. Kanske är det en småbarnsförälders räddning?

 
Efter 170 km

För några månader sedan såg jag hur Kasper lyste upp vid datorn.  “De söker idrottare för en EPO studie i Köpenhamn”. 

Vi har ganska högt i tak i vår lägenhet och lever med det faktum att man aldrig vet vem som tar det. Jag älskar inte cykelsporten desto mindre trots alla skandaler och allt fusk. Min kärlek är djupare än så. Människor kommer alltid försöka ta genvägar, det enda man med säkerhet kan påverka är sin egen inställning.

Idag läste jag om en studie där man givit cyklister amfetamin. De kom 32% längre jmf med kontrollgruppen. Perifer utmattning är alltså underordnad central utmattning. Ni kan googla  “central governor hypothesis”. Tänk på det nu ni som kan gasa i helgen. Det är INTE benen som styr.

För egen del vet jag av erfarenhet att jag simmar bättre om jag “intagit alkoholhaltiga drycker”. Nu blev jag plötsligt pinsamt medveten om att mitt argument för att lägga ner simträningen inte längre håller, det sitter alltså i huvudet… Men jag måste samtidigt förtydliga att jag INTE rekommenderar att man använder några som helst rusningsmedel i samband med idrott. Det kan var både fusk och förenat med direkt livsfara.

Men det bästa i kråksången är att kapacitet (talang?) alltså inte enbart handlar om cirkulatorisk kapacitet och muskelfibrer. Utan vem som sitter i kontrolltornet.

Förövrig så kan jag upplysa alla er som hatar knästrumpor om att de gör dig till en bättre löpare, däremot såg man ingen återhämtande effekt. Kom aldrig så långt att jag penetrerade studiens design, så jag vet inte hur mång mm Hg som krävs. Skins är grymma att springa i, det är min erfarenhet. Men jag kanske bara blir mer aerodynamisk…

Så ska det här fortsätta med evig sjukdom så får jag väl ställa mig till vetenskapens förfogande. Fast jag hade nog åkt ut redan under screeningen…

Och har du en allmänt tråkig dag kan du läsa om hur du kan förbättra dig som tempocyklist här. (nej, det är inte Öjer den här gången)
Det har ju skrivits en del om det här, men tyvärr finns det många felaktigheter i det som återgivits. Gå direkt till källan, det gör det så mycket enklare.

Slut från sjukstugan.

Ni som är lite observanta ser kanske att det har dykt upp lite nya banners till vänster på sidan. Först ut var Runes Energikaka och nu har vi även lagt till ReSkinscandinavia. Två företag med produkter vi tror på. Vad gäller Runes energikakor har vi inte kommit längre än att vi provsmakat, och det smakar grymt gott. Dessutom innehåller kakorna bara naturliga råvaror, det var också anledningen till att jag tog kontak med dem. Hållbarheten är relativt kort men så är det med färska saker.

Vad gäller ReSkinscandinavias produkt Bike Patch så har jag stora förhoppningar om att den kan lösa ett stort problem för ffa min del. Jag får något så oglamoröst som skavsår när jag kör långa pass. Och det är ett rent helvete att sätta sig på dem dagen efter och köra ett nytt träningspass. Om ett par veckor åkter vi till Mallorca för att träna och samla hela TeamCykelmygg.se inkl supporters och jag har stor förväntningar på att Bike Patch kan göra många långa dagar i sadeln lite mer behagliga.

Jag återkommer till både Runes Energikaka och Bike Patch fortlöpande, men du kan såklart klicka på länkarna och göra din egen beställning omedelbums om du vill!

Redan nu kan jag svara på frågan “Hur känns det att träna med ett plåter i grenen?”

Ingenting.  Materialet är otroligt följsam. När man väl satt det på plats och tagit på sig bibsen så märker man absolut ingenting. Är ganska skeptiskt som person, men här blev jag faktiskt förvånad över att man verkligen lyckats med materialet. Nu återstår bara långa hårda tester i sadeln!

En lång dag är till ända. Den kunde slutat för min del med familjemiddag och mys kvällen lång. Men se när man DNF:ar utan att vara slut i benen så får man minsann se till att bli rejält trött på annat sätt.

Efter 1.37 och 40 km var det som sagt sluttävlat för mig. Någon ställer kanske frågan “om du frös så mycket, varför körde du då inte hårdare”. Jag körde i zon 4 och fem, var genomvarm men tyvärr räckte det inte ut i fingrarna. Vasokonstriktionen var för kraftig.

Pontus fick också DNF:a, men han hade två punkor och ingen slang. Det går inte att genomföra då.

Kasper, Peter och Danni körde grymt bra och hårt. Gott jobbat grabbar. Men även de frös i bilen hem och Peter försökte få upp temperaturen genom att tjuta som Britta Spjut.

För min del innebar hemkomsten att jag fick ladda om. På med Skins och äta en förnuftig middag. Sen var det Bolibompa, bad och bedtime. Och jag var fulltankad för att sona mina synder. På med löpskorna och ut i vinden. 1.30 hade jag bestämt. Basta. 5.15 tempo runt Malmö, utmed havet, in i parken, ut till havet igen och äntligen sista vändan i parken och hem.

Och nu är det jag som äter efterrätt, lägger upp fötterna på bordet och förklara dagen avslutad.

Hårda fakta: MTB 1.37 40km snitt 25.36km/h
                Straffrunda löpning 1.30 17,2 km 5.15min/km